Morgonstund har guld i mund. I det här fallet stämde det inte något vidare, utan som ni kanske ser är det dock en tandborste som ska vara där. Det är en vana som ständigt måste tränas, om inte tandtrollen ska komma. Fast vi har ett eget litet troll, full med tänder i sin mun. :-D
Efter de sedvanliga morgonrutinerna rymde vi hemifrån. Det är skönt att komma bort ibland och framför allt att få umgås med lite andra vuxna. Sagt och gjort! Vi packade med oss mat, mat och vagnen och sedan bar det iväg till Motala. Innan dess tog vi en avstickare till Wildas framtida förskola. Det var en liten tjej som helt i extas klev in på en gård full av barn i olika storlekar. Det var så spännande!!
Vi hälsade på personalen och fick ta en rundtur in på dagiset och jag kan lova att det var nog inte mycket som behövdes innan hon skulle vara helt inskolad. Hade jag sagt "Hej då!", så hade hon säkert vinkat av mig och gått in med resten av barnen. Den tjejen är inte blyg för fem öre och hur inskolningen sedan går det får framtiden säga. Wilda ska ju inte börja där förräns i augusti, men visst var det kul redan nu!?

Motala i all sin glans. Staden var full av nyuppresta tält överallt och det märks att staden laddar för Vätternrundan.
Först blev det näringsintag på en av stadens caféer och idag bjöd det marceljanska köket på lasagne. Mums!, sa Wilda och vips så var hennes matburk tom. Efter det blev det riskakor, vilket inte var så intressanta. Däremot var de rätt roande, nu när damen var mätt och uttråkad av att sitta och vänta på mamma med sällskap. Då började det helt plötsligt att fara småbitar av riskakor lite hej vilt och det gjorde inte caféets tanter alltför glada. De var rädda om sina lårbenshalsar och tog då en omväg runt vårt bord för att inte halka. Wilda däremot fick ta sig en tur ner till stadens lekpark istället.
Tandtrollet Sandtrollet hittade genast en massa barn att titta på och en hel park med bara SAAAND! Mmmums! Sand rensar magen och kittlar dödsskönt i kistan. (Eller var det myror som gjorde det?) Wilda plockade nävar av sand och gav givmilt bort den till alla som behövde en näve sand. Imellanåt stoppade hon in lite i munnen och det går inte att missa på dagens bild. I parken fanns inte bara barn och sand, utan också gungor, klätterställningar och rutschkanor. Den sistnämnda var nämligen något som verkligen föll fröken i smaken och så snart hon kommit upp i den, ville hon så snabbt som möjligt kasta sig ner i den igen. Ordet "vänta" fanns inte i hennes ordförråd och det var inget som hon ville kännas vid, utan hon skulle bara nerför kanan. Det var många fniss och skratt under hennes turer ner.