Wilda har varit förkyld i ett par dagar nu och hostar så att omgivningen tror att hon ska tuppa av. Som tur är så har hon blivit bättre och det enda som är kvar är snoret och hostan. Kvark, kvark!
Idag har vi kommit fram till hur man lättast kan få gröt med mango i håret. Jo, man snurrar haklappen, så det blir en nacklapp. Och helst ska man göra det när haklappen är full med gröt!! Detta hände idag, när Wilda började bli mätt och tröttnade på sin kladdiga haklapp! Enkelt och smärtfritt och så var kladdet borta!! Eh...NOT!
Det var en härlig smet som satt i nacken på fröken, men hon var lika glad för det. Var det inte mango som var bra som hårinpackning?
Idag har det även varit trötthetens battle, en kamp i trötthet. På ena sidan står Wildas mamma, jag och på andra sidan står Wilda. Hon insisterar på att hon inte är trött, av ren trötthet. Däremot så försöker jag få henne att förstå att hon FAKTISKT är trött!! Envisa som två röda grisar står vi där och lillhönan håller sig ståndaktigt vaken, även om ögonen hänger som på en blodhund vid det här läget.