Julaftonsmorgon och sovmorgon. Lillsnöret vaknade och slog upp sina blå.  Buset bara glittrade i ögonen på henne och helt plötsligt så överföll hon pappas rygg. Som hon klängde, så var det inte det lättaste att försöka sova vidare för Wildas pappa och det är ju klart; varför skulle han få sova, när ingen annan fick det? He he
Julgröten var ett klart frukostalternativ och sedan var det dags för julklapparna. Här orkade vi inte vänta tills Kalle Anka står för dörren, utan det var nu det roliga började!
Det är nästan roligare innan klapparna öppnats...spänningen som hänger i luften och drömmarna. När väl julklapparna är öppnade, så har väl också det en viss tjusning. Som till exempel mellanbrorsans extas över sin burk av äppelmos! Eller Wildas glädje över alla fina snören. Minsta brorsans glädje över alla ramper och fingerboards som bara regnade in, gick inte heller av för hackor!! Snart kan han dekorera sitt rum med dessa pryttlar. Bäst att passa sina fötter bara, annars gör det *** ont ifall jag skulle trampa på dem...eller någon annan.
Wilda fick ett stooort paket från sina gudföräldrar och så här såg det ut då när hon fick stifta bekantskap med familjen elefant och deras vän giraffen.

Bus, vår hund fick också julklappar och den första öppnade han självklart alldeles själv. Han har fått rutin på det, med tanke på att han firat jul i 10 år nu. Hans julklapp var inte lika färggrann som Wildas, men däremot mycket trevlig och god. Det var nämligen ett ben i tandborstande syfte och det går inte av för hackor. Med ett sånt i munnen, så vill han inte ens gå ut för att rasta sig och "läsa dagens nyheter". (Det är att nosa runt och läsa av vem och vad som gått i hans väg tidigare.)

Efter alla julklappar hemma, så var det dags att packa in oss i den "lilla" bilen och fara ut på landet. Det var klart att alla skulle med, så hunden fick hänga på också. Det blev en bonusjulklapp, för hans del, då han alltid får springa lös när vi är på landet. Dessutom så har han ju sin kompis Astor där, som villigt håller honom sällskap. Wilda däremot passade på att ta en av sina berömda skönhetssömner under resan.

Det var underbart att komma ut till ett riktigt vinterlandskap och få äta julmat. Underbart gott! (Tack svärmor!) Tyvärr kunde dagen tagit en vända med förskräckelse, då Wilda satte i halsen och höll på att bli alldeles blå. (Huga!! Får man inte panik i det läget, ja då får man väl aldrig det!! Fy!!) Som tur var, så hoppade den lilla bit som fastnat ut och lillsnörpan blev gladare. Hon fortsatte att äta sin julmat mat, vilket bestod av spagetti och köttfärssås. Gott-gotti-gott-gott!

Under tiden som vi satt och förlustade oss med all god julmat, så var grabbarna Grus ute och luftade sig. (Grabbarna Grus är Bus och Astor, familjens hundar.) Och nog var de ute och tog luft alltid!! Efter våran julmiddag,  skulle de sedvanliga resterna försvinna, det vill säga, se små söta lurvarna skulle ju också få fira jul med julmat och allt. När husse väl kom ut med gotta, så fanns där inga hundar. Trots lockrop och busvisslingar, så var de som bortblåsta! Inget konstigt med det i och för sig, men visst blev vi lite fundersamma över tilltaget. Wildas farfar däremot var lugn som en filbunke och var helt säker på att de snart skulle dyka upp.
När sedan Kalle Anka hade börjat och det gått en stund, tog tålamodet slut och Wildas pappa och mellanbror gick ut för att leta reda på illbattingarna. Det var inte det lättaste, vilket berodde på att de försvunnit på en riktigt walk-about! Utan lov, dessutom. De var båda i ganska god vigör, men Bus däremot såg ut som en stor snöboll om tassarna. Eller som pappa sa; "Det såg ut som han hade gipsat tassarna!" Så här glad såg Bus ut när bollarna väl skulle bort ifrån tassarn.

Wildas vildaste julklapp för dagen, var en telefon som gör ljud och rör på sig när det ringer. Den var en jättehit och hon hade fullt upp med att  ringa till höger och vänster. När pappa såg det, kommenterade han att om hon skulle ringa så pass mycket, så var det nog bäst att skaffa ett kontantkort till lilla fröken. Han har lite humor, och det är därför jag älskar honom. :-)

Med magarna fulla av mat och hjärtat fullt av kärlek, åkte vi hem till vårt lilla hus igen. Alla var nöjda med dagen, trots alla fadäser och den kaos det gjort i vissa lägen. En sak är ju säker, vi kan ju inte klaga på att vi haft en tråkig julafton!! :-) Må så gott! Med dessa ord, tar denna dags blogg natt. Sov sött! Zzz...