Idag har vi haft julklappsrush med femtioelvatusenetthundratre andra personer. Att jag vet att det var så pass många människor ute, är inte så svårt att gissa rätt på. Konstigt vore det ju annars!! Som sagt var, trängsel och en gott humör, det var förutsättningarna för att klara av julklappsjakten och lyckades, det gjorde vi helt klart!
Vad vi hittade är en hemlighet fram till julaftonen... Det vore ju inte kul om jag skulle avslöja allt här, eller hur? Dessutom kanske det skulle skapa mer gnissel än glädje. Avundsjuka är den enda sanna gläjden, för den som inte är avundsjuk. He he...
Wilda har kommit på sitt operaskri som kan väcka döda till liv och det kör hon frenetiskt med. Nu börjar även hennes pappa känna av det vida kända "sammanbrottet" och till slut har jag två stycken som skriker. Huga!!
Ikväll när vi kom hem åt Wilda gröt för glatta livet och sedan somnade hon....för att sedan tjoa till ett tag och sedan somna igen! Nu sover mina kära så gott igen. Sambon snarkar så det knakar i hela soffan och Wilda likaså...ja, förutom snarkningarna då.
Här är busfröet i gasen innan hon totaldäckade. Tyvärr kan jag inte förmedla de öronbedövande skrien, men jag tror att ni överlever utan dem. Nu ska jag återgå till Robert DiNero i "Star Dust" Söt grabb i ballerinakjol...he he. Ha en trevlig kväll...det ska jag ha! Kramkram!