Nyårsaftonen börjar att närma sig och de inledande funderingarna på middagar, fester och nyårslöften startar. Var ska man vara, fyrverkerier och det vanligaste löftet om att gå ner i vikt. Mitt i all nyårshysteri, så är det trots allt gemenskapen som är viktigast och att få tillbringa det nya året med människor som man tycker om och älskar.
Under eftermiddagen var Wilda och jag ute och handlade mat inför Nyårsaftonen och jag kan väl säga som så; Vi var inte ensamma!! Diskussioner om vilken nyårsmat man kunde tänka sig och vilka råvaror som var bäst var den största gemensamma faktorn. Själv gick jag i samma funderingar och inte blev det bättre när jag ringde hem till Wildas pappa för att fråga om råd i den frågan. "Vet inte." är ett mycket vanligt svar. ("Det säger jag väl inte", skulle han nog säga om han såg vad jag skriver just nu.) Jag fick gå efter förnuft och egna idéer och det blev en salig blandning av olika rotfrukter, granatäpplen, räkor mm. Den bästa saken var nog en snuttefilt som Wilda fick välja. Det var en grön groda.
Nyårlöften har jag inga och jag tror inte jag lär komma på några heller. Det nog vara att fortsätta vara mig själv, med alla fel och brister. Växa som människa kanske och älska villkorslöst.

Här är buskort på minsta storebrorsan och Wilda in action. Så här såg det ut igår och idag. Nu har brorsan åkt hem till sitt andra hem. Hoppas han snart kommer tillbaka, önskar både vi alla. (Och då är mellanbrorsan inräknad också!) :-)

Nu är det snart sängdags för lilla fröken. Ha det bäst!! Och kram på er!!