Efter det tidigare korta inlägget, så tog jag mig en riktig funderare hur jag skulle göra med vintertofflorna. Jag funderade så hårt att det började att snöa ute, så då hade jag inte så mycket val!
Sagt och gjort! Dags att ringa vår underbara verkstad och ännu mer underbara mek. I ett nafs hade jag fått en tid och med ett större nafs, så hade jag burit in vintertofflorna i bilen. De är inte ju inte små precis!! Snacka om dundertofflor, men nu ska väl bilen i och för sig kunna hålla sig på vägen, även när det blir snö och halka.
Det är inte storleken som betyder något, det är faktiskt hastigheten. I det läget, när jag bar ut och in däcken, så önskade jag att de hade varit storleksmässigt med min gamla Ford Escorts stil. Små nätta saker.

På tal om att vara liten och nätt, så har fröken Wilda börjat braka iväg! Inte nog med att farmor kommenterat vikten, så har även kläderna börjat att krympa! I Wildas byrålådor ligger storlekarna i en salig röra från stl. 62-80 och att stl.62 fortfarande ligger kvar, det är nog mer positivt tänkade från min sida sett. Ska jag vara ärlig så kommer fisungen knappt i med huvudet vad det gäller storlekarna 62-68. Vart tog det lilla barnet vägen?
Just nu sover det lilla barnet så gott efter verkstadsbesöket och snart gör jag detsamma. Borde egentligen sova en stund, då jag inte har sovit alltför bra i snart en vecka. Nacken börjar värka och jag funderar över om någon känner en massör?