Ja, rubriken på det här inlägget säger väl en hel del. 6 månader gammal och läkarkontroll. Är det någon som har börjat att bli lite tykänslig? Japp! Rätt gissat!
Där står en enormt stor och björnlik man med konstiga saker hängande runt halsen och honom kände inte Wilda igen. Lösning på det problemet? Skrik!!  Där står jag, mamma till barnet och förstår inte ett dyft av vad som har hänt med barnet som charmade alla i väntrummet, bara sekunderna innan. Tårarna sprutar om henne och trots tårar och krumbukter, så går hon igenom besiktningen. Det är detsamma med bilen, förutom att hon inte får OK stämplat i pannan. (Ja, bilen står det vanligtvis "ombesiktning" på pappret.)
Resultatet blev:
- Bra tillväxt. (8,7 småpannor och 68,2 cm lång)
- Starka ben (Testa höftböjaren på henne och hon spjärnar emot som den envisaste åsna.)
- Starka lungor. (Inte konstigt om den läkren blev lomhörd efter att ha använt stetoskopet på unga fröken. Hans hörsel blir sig aldrig lik...)
Tänderna ÄR på gång enligt läkaren och det kan jag villigt hålla med om. Det känns om inte annat!
När allt var klart blev Wilda jättetrött och somnade en stund, för att sedan ta en stund till. Det skulle jag också vilja i höstmörkret. Hmm..