Lillstumpan har fått feber igen och jag tycker så synd om henne. Febertermometern avskyr hon och när jag ska ge henne en supp, så spänner hon benen och kniper ihop sina små skinkor. Jag förstår precis vad BVC-läkaren menade med starka ben. Synd bara att han glömde att nämna skinkorna också! :-)
Lyckades till slut att få i henne en av två minisuppar och sedan joddlade hon så taket lyfte. Lull-lull, lalala, bababa och många andra ljud. Pappa tog fram ljudboken med de alla djuren och ankorna är favoriten för Wilda. Pappa däremot tycker att kalkonerna var bäst! Fast han relaterar nog mer till ljudet i Sportens "Kanon och kalkon". Roligt måste det ändå ha varit att lyssna på det, då han ofta tryckte på just djuret kalkon. Lika intresserad var inte lillstumpan. Däremot så lyckades hon att göra något som hennes far inte kunde, nämligen att trycka på knapparna med tårna! Det är kanske därför hennes far tjatar om att hon är släkt med schimpanserna och kanske ligger det något i det. Eller som Wildas största brors pappa sa till S.bror
St.brors pappa: -Du är min lilla apunge.
St.bror: -Men då måste du ju vara min ap-pappa!
Det var väl inte riktigt det svaret största brorsans pappa hade förväntat sig, men sant var det ju. Hur skulle det annars vara möjligt? :-) Så om Wilda är en schimpans, så måste ju hennes pappa vara en schimpanspappa. Att jag inte har märkt det!??
Nu sover i varje fall vår lilla apunge tillsammans med sin snuttekossa. Jag hoppas, hoppas, hoppas verkligen att febern ger med sig! Håller både tummar och tår för det, trots att jag kommer att gå väldigt konstigt då.
Ta-ta for now! Ha en underbart bra kväll och sov så gott!! KRAM!