Hemma hos oss har vi ett pyjamasmonster. Det vaknar på morgonen med en hostning, en fis och sedan världens största leende. Efter det sätter det på sitt ljud. Brrrrr, mmmm, deeeeee, mmm, "harkel", ah, eh, dede, he-he, he-he låter det. När monstret sitter med sin ljudbok, då låter det däremot off-off, ääää, iaoooo och samtidigt sprider den en odör som kan mörda den mest känsliga. Ja, åtminstone få den att må illa. (Till den skaran hör pyjamasmonstrets större  hardanger.)
Vatten är också något som det gillar. När det låter plask, plask, då är det redan försent och allt vatten ligger på golvet i köket, medans Bus vattenskål är tom.
Bollar är också något som pyjamasmonstret gillar och en lång stund kan hon jaga dem...kasta dem och jaga dem igen.

Det här monstret står som oftast på två ben, men kryper gärna iväg med. Då den inte behöver krypa, har hon kommit på att hon når väldigt långt upp och pappas Star Wars-gubbar har fått flytta upp till en vuxen människas midjehöjd. Där får de stå ifred, fram till att monstret kommit på att man faktiskt kan klättra i dessa hyllor.