Ikväll blev vår underbara ilskna och hostande dotter så glad att det värmde i hela kroppen. Anledningen till det? En liten babydocka på 40 cm, med mjuk kropp och som kunde prata. Wilda blev så otroligt glad och man kunde verkligen se att det var många tankar som rörde sig i hennes lilla huvud. "Ska jag få?"
Hon var så till sig och började peta på den, för att se att det var sant. Till sist satt hon och pussade på den och att hon gjorde så är ju kanske inte så konstigt. Så gör ju vi med henne och då måste det ju innebära att den man tycker om, den pussar man på! Hon var så söt där hon satt och pussade dockan länge...och med öppen mun! Det är svårt att delge allt, men jag hoppas ni förstår verkligen hur djupt det var. Wildas första docka har kommit in i vår familj och hon tyckte den var jättefin!!
När vi senare fixade kvällsmat i köket, höll hon dockan i en arm hela tiden. Spelade ingen roll att jag höll i henne, dockan fick följa med så gott det gick.
Nu sover vår lilla docka och hennes nya docka däremot, ligger i vardagsrummet och väntar på att den lilla damen ska vakna imorgon igen. Själv ska jag också ta och knyta mig. Sambon har redan somnat i soffan. :-)
Nattis! Over and out!