Wilda kör sin egna variant när vi ska byta blöja. Så fort jag fått av henne blöjan, vänder hon sig blixtsnabbt och så bär det iväg. Det går så snabbt och det enda man ser är en bar rumpa som försvinner bortom horisonten. Eller snarare, längst bort i vår säng. Där, på behörigt avstånd sätter hon sig sedan och klappar i händerna av förtjustning. "Yeah! Jag har lyckats idag igen!", tycks hon tänka.