Boken som Wilda har på sista fotot är en ljudbok och när hon sätter igång med den, då skulle vi nog snart kunna bli anmälda för djurmisshandel. Det blir ett himla kackafoni av olika djurljud och stackars fåret kan få bräka sig ur led om det är så! Till slut får jag eller någon annan säga till lilla fröken om att byta ljud. Då tittar hon oförstående på en och har man tur så gör hon som man säger. Om inte, så trycker hon på samma knapp igen. :-)

Vilja har hon in varje fall och det testar Wilda varje dag. Jag skulle nog överdriva om jag skrev konstant, men ibland känns det så. När hon får ett nej, tittar hon på den personen och så gör hon om det igen...samma sak, fram till dess att hon blir bortlyft eller att saken tas bort från henne. Då blir hon så ilsken och gör sina gråtmanövrar, men utan tårar då. Det är det som är skillnaden på ren ilska och gråt, hennes tårar. Pappa är en fena på att få henne att sluta upp med att dunka muggen i sitt matbord, men när jag sitter hos henne testar hon mig om och om igen.
Det är mycket prat nu och det är ett under att hon inte pratar i sömnen än. Det bubblas och det styrs hela tiden och alla saker tror hon att det är en sak man kan resa sig emot. Till och med hunden testas på det och det är tur att han är så snäll. Och som sagt var, många blåmärken blir det. :-)