I den här familjen har vi haft tonårsinfluenser under ett par år och fler därtill lär det bli. Det som är det genomgående med tonåringar är deras tänkande. Eller rättare sagt, att inte tänka på det man egentligen ska komma ihåg.
Alla har vi ju varit tonåringar och alla har vi också haft huvudet under armen. Det vill säga, vi glömmer det som är oväsentligt, typ läxor med mera. Det mer väsentliga, som till exempel kompisar kommer alltid i första hand. Så har det alltid varit med tonåringar och så kommer det nog alltid att vara även i framtiden. Tonåringen är världens centrum, där allting kretsar sig runt enbart den personen under ett par år. Efter det, så kopplas hjärnan in och vi blir ansvarfulla vuxna.
Här i familjen är det mellanstorebror som är just i den perioden. Det märks vid en hel del tillfällen, då läxor glöms och det är kompisarna som hägrar. Ibland kan han ha roliga funderingar och ibland blir uttrycken kanske inte riktigt som han har tänkt sig. Det vill säga, det låter bättre i huvudet, innan det kommer ut ur munnen och blir något helt annat. Som när han skulle beskriva vad han kände för Wilda och hur han såg på henne som husdjur person.
"Jag älskar Wilda. Hon är nästan som ett litet husdjur som man kan gosa och krama med. Eller bara bära omkring med."
Hmm...som mamma funderade jag lite på hur det där husdjurstänkandet kom in, men en viss förståelse för hur han tänker, det har jag. När han förklarade lite mer utförligt, så menade han på att när Wilda blir större så kan hon göra lite mer, men nu är det mest att gosa med honom. Gulligt sagt tycker jag!!