Nu har vi hunnit med både vårdcentralen och babysång. Enligt läkaren så hade lilla damen en fin tunga och tungbandet var inte längre för kort! Skönt att höra och som tack för det så smällde Wilda av med ett antal skratt och fniss efteråt. Jag ska väl vara ärlig och säga att under undersökningen så var hon inte lika positiv och glad. Det var hennes tunga och den skulle läkaren ge 17 i!! Med ett stort leende lämnade vi läkaren och for snabbt som attan ner till kyrkans babysång. Där var inte så många bebisar med föräldrar, när vi dök upp, men det gjorde inte fisfiluren så mycket. Helt plötsligt hade hon hela rummet för sig själv med alla gosedjur! Vilken lycka!!! :-)
När de andra bebisarna senare dök upp blev det ännu skojigare!! Wilda ville gärna smaka på en liten tjej och även använda en annan liten tjej, som stod upp, som hävstöd. Det fungerade inte så bra, utan båda två hamnade i en liten hög. I det läget tyckte Wilda att hon lika gärna kunde bekanta sig även med denna dam och ta en smakbit på henne.
Wildas energi höll i sig i 50 minuter och då hade det gått 20 minuter på själva babysången. Natt, natt, sa fisfiluren och somnade i några microminuter, fram till att hennes favoritsång kom. "I galopp-lopp-lopp..." och ungen satte sig spikrakt upp. Här skulle inte sovas något mer, utan hon tog sin stolta springare i galopp. Och så var hon igång igen.
Efter babysången sattes hon i bilbarnstolen och det tog tio sekunder, sedan sov hon som en stock!! Och i det läget är det fortfarande... Zzzzz...ovandes.