Wilda har börjat att krypa på sitt speciella sätt. Med tanke på att hon hellre går framåt med stöd, så har hon ändrat om sin "krypning" till ett mellanting mellan att krypa och gå. Hon har helt sonika sina fötter och händer i golvet och så travar hon framåt på så sätt, med rumpan i vädret. Alla sätt är bra förutom de dåliga heter det ju!!
Wilda tycker mycket om sina syskon och det är helt ömsesidigt. Wildas största brorsa tycker att hon är ett lyckopiller och alltid glad. Mellanbrorsan tycker att hon luktar gott och är fortfarande spekulant på att få babydoft på burk, om det skulle uppfinnas. Minsta brorsan säger ofta att hans syster är alltid så glad, vilket han verkar lika förvånad över varje gång. De är söta alla fyra i det läget, med sina olika personligheter.

Wildas pappa är duktig på mycket, men ibland så blir det lite fel. Som till exempel när han skulle ta kort på Wildas mellanbrorsa och Wilda. Ska jag vara riktigt ärlig så var det inte pappas fel att det blev så här, men när jag såg fotot så blev jag väldigt fundersam på vad det egentligen var som han hade fotograferat? Hm... Nyklippt hund eller på sina barn? Jag ska inte lägga in pappas hundbilder, just för pappas skull...Och hundens, då ni kan börja fundera på vilken slags ras vi egentligen har?
Som ni ser på bilden, så kom lite annat med än det som egentligen skulle fotas. På kylskåpet, så ser ni fisfilurens aktivitets"ruta". När jag eller pappa lagar mat, så sitter hon och plockar med magneter eller leker med de flygande djuren som sitter med sugproppar på kylskåpet. Man måste ha lite fantasi om man ska aktivera en nyfiken bebis. :-) Just nu fungerar det i varje fall.
Med tanke på bilden ovan, så skulle fotot sett ut så här, om inte brorsan rest på sig i "fel" läge.
Syns det att de tycker om varandra, gullesnuttisarna?

Nu är min dag till ände och jag ska ta och knyta mig. Det vilda barnet sover och det gör även hennes bröder också. Sov så gott och hoppas din morgondag blir en av de bästa. Natt-natt. (Wildas pappa snarkar redan i bakgrunden.)