Idag har det gått i ett. Hela tiden!!
Först har vi förärat BVC med ett glatt besök och fröken har lett med hela garnityret...Ja, åtminstone med gommarna. :-) Lika sött det! Under de två månaderna sedan förra  besöket, så trodde jag att hon hade spräckt tiokilossträcket, men icke sa Nicke! Hon låg på ett par stadiga 9,4 kg och var 71 cm lång. Ja, det där med centimetrarna tar jag med en nypa salt, då vilddjuret låg och ålade sig som den värsta ormen på mätbordet. Inte lätt då att ta perfekta mått på henne då! Efter denna akrobatiska övning, så var det dags att gå ner i underjorden på vårdcentralen och ta den där *%#! sista sprutan av bokstavskombinationen för svininfluensan. Inget kul alls, även att de var två sköterskor som försökte få Wilda att le igen. Sköterskan som inte tog sprutan försökte frenetiskt att få till ett par såpbubblor, men det ville sig inte som hon ville och Wilda satt mer och tittade på vad hon höll på med, än på några små futtiga bubblor. Fast då intresserade hon sig i varje fall på något! :-)

Nu sover den lilla nyponrosen och mamma ska strax bege sig iväg på eskapader i Linköping. Årets första träning, som instruktör denna gång och jag håller både tummar och tår för att det ska gå bra. Både för min egen del och för de som är hemma med Wilddjuret.
Ha det bäst så länge!! Ta-ta 4 now!!