Stå, stå, stå...gå, gå, gå...med stöd då. DET är Wildas melodi! :-) Krypa överallt och resa sig mot allt. Spelar ingen roll om det rör på sig, till exempel hunden, eller om det är mot någons ben när den personen ska gå iväg. Skulle jag träna så mycket som vad Wilda gör, så skulle jag vara slut efter en halv dag. Kanske därför hon behöver sina skönhetslurar under dagen.
På tal om sömn, så har fröken gjort en radikal förändring. För det första sover hon nästan två timmar under förmiddagen och har vi tur, så somnar hon efter klockan åtta på kvällen. OM vi har tur, vill säga! Igårkväll hade vi tur. Då somnade hon klockan 20:15 och vaknade en snabbis på natten. När klockan sedan var sex på morgonen, då gick det inte att övertyga damen om att det fortfarande var natt och att det var sova som gällde. No way José!! I mina drömmar kanske, men inte i Wildas verklighet! Där är det morgongympa som gäller, vare sig mamma vill eller inte. Upp och stå - dimpa ner på rumpan - upp och stå - banka vägg - klättra runt sängen - klappa lampa osv. Hon far runt som en virvelvind och pratar oavbrutet och i det läget så kan jag inte göra mer än att fnissa åt henne...fast trött det är jag fortfarande då. Undrar om hon blir gymnast när hon blir stor?
Mellanstorebror däremot, han har tränat Wilda i att sparka boll. Och det är inga vanliga småfjuttar de tränar på, utan det är höger- och vänstersparkar, ja till och med utkast! Hm...lite väl avancerat för en snart tiomånaders, men hon tyckte det var skoj i varje fall. Brorsan med!! :-)
Här är vi inte könsneutrala, om det var någon som tänkte det. Fast vem är det som säger att en rosalila färg är just tjejig. Vi är flera i familjen som gillar just den färgen och då är jag den enda som är tjej. :-) Så, SÅ könsbundet var den färgen...INTE!


Strålande sol och snart stundar helgen. Hoppas den blir underbart skön och med mycket sol. Det behöver vi i det här mörka vinterlandet. :-)