Wilda fick studsbollar av mellanstorebror för lite mer än en vecka sedan och med dessa har hon lekt med i hela huset. Ja, på nedre plan i varje fall. Under den tiden har inte vår hund visat ett uns intresse för de studsande tingesten, vilket i och för sig var ganska naturligt. Dels är hunden snart 11 år och han borde ha lugnat ner sig vid det här laget, vad det gäller att äta upp studsbollar. Trodde jag ja, men tji fick jag!!
Imorse när mellanstorebror kom ner, hittade han vår hund, Bus, gnagandes på en mumsig studsboll. Han verkade tycka att den var så mysig, när den gnisslade mot hans tänder. Det är nog inte bara barnet som behöver tandgymnastik inte. Eller annars kanske gnagandet beror på lite avundsjuk vad det gäller Wilda och hennes studsbollar. Det var en lycklig hund i varje fall, även att studsbollar inte är det nyttigaste man kan ge en hund. Får nog köpa ett antal tuggben till honom, så blir han nöjd.