Jag har investerat i en ny klocka. Då jag inte är någon riktig vanemänniska vad det gäller att bära klocka, så är det ett stort steg för mig. Det är inte det med att passa tider, utan däremot att bära klockan på sig som är det svåraste. För att råda bot på det köpte jag en klocka som jag spanat in en bra tag. Eller rättare sagt, jag hade kollat in  tre stycken, men inte förrän jag hade provat dem alla, kom jag fram till vilken som verkligen passade mig. Så det blev den här:
Det var inte så svårt att vänja sig vid den här tingesten, trots att den har tyngd. Wilda tycker också om klockan, då den är stor och så har den belysning. De ni!! Varje gång jag trycker på belysningen, fnissar Wilda av lycka! Tänk att det kan vara så enkelt att göra någon så lycklig över så lite?! Däremot så lär jag väl tömma batterierna om jag ska trycka på belysningen var och varannan minut. Men vad gör man inte för att få höra mitt hjärta fnissa?
Nu ligger mina fyra hjärtan och sover. Sambon snusar i soffan, Wilda i spjälsängen, största brorsan i sin säng och Bus i köket. Ska nog försöka göra detsamma, då det blir en låååång dag imorgon! Sov sött och ha det bäst!!
Alla behöver vi en kram eller två. :-) Natt-natt!