Det är underbart vitt ute. Mm....från att ha svurit över denna snö som vräkt ner, så har det vänt. Fast kan man tycka så mycket annorlunda med -10 grader, blå himmel och solen som får snön att gnistra? Det är sagolikt vackert ute. Igår var det inte fullt så vackert, när snön hällde ner, samtidigt som det blåste och även om man skottade, syntes inte det efter en liten stund. Snövallarna utmed gatan blir bara högre och högre, vilket medför att jag inte ser ett skit när jag ska backa ut från garageuppfarten. Samma sak gäller ju för den som ska köra förbi och inte har en aning om vad som gömmer sig bakom vallen. Ja, ja...snart är vintern över och då gnäller vi över något annat istället.

Wilda har fått ett nytt husdjur. Den är gul, har två långa öron och ser allmänt förvirrad ut. En blandning av känguru, kaning och marsvin, en så kallad känganinsvin. Mycket exotisk och finns i två färgvarianter: Gul eller blå.
Wilda däremot var väldigt skeptisk mot sitt nya husdjur och verkade mest tycka att den såg stor och...ja, stor ut helt enkelt!! Hon klappade den lite och petade på dess öron och ögon. Då slog pedagogen fram i mig och vi tränade på "öron", "ögon", "näsa"(fast det egentligen är en nos) och "svans". Tänderna kommer vi till senare, då de inte var av vidare intresse. Imorse däremot var den lite intressantare, om hon fick ha ett behörigt avstånd till den.
Sedan ändrade det sig lite, men det var bara tillfälligt. Nu ligger hon i ryggläge och laddar upp sig inför resterande dagen. Hon har det mjukt och gott, samtidigt som hon kan snusa på pappas morgonrock. Mysigt!! :-)