Under senaste tiden har Wilda tränat på att gå. Det har varit utmed möbler, med hjälp av bröderna eller andra eller annars har hon gjort sina tappra försök på egen hand.
Förra veckan, när vi var på en öppen förskola släppte det helt och ungen helt sonika travade iväg på egen hand. Travade och travade, kanske är att ta i, men med stadiga och ibland halvsvajiga steg bar det framåt och bort ifrån mamma. (Mamma, som i det läget såg ut som en fågelholk för strutsar. Det var ju inte riktigt vad jag förväntade mig i det läget. Inte just då i varje fall.)
Så här har det sett ut senaste veckan:

Och här går Wilda!!!!!! Idag vet hon precis hur hon ska göra, även om hon gör det försiktigt. Ja, ibland i varje fall.