Som ordspråket så fint säger: Man ska inte ropa "hej" innan man kommit över ån. Idag har Wilda fått hög feber igen och nu börjar vi bli oroliga. Dessutom har det lilla hjärtat sovit större delen av dagen och själv har jag sprungit ut och in för att kolla om hon andas. Fan, vad jag hatar sånt här!! Det är lättare när det handlar om mig själv, men inte när det är en liten snörpa som mår dåligt. Hon har ju inte lika mycket reserver att ta av, som en annan dunderklump har.
Det är inte lätt att ha is i magen i det här läget. Jag hoppas, hoppas *håller både tummar och tår* att hon blir frisk snart, då det hållt på i över en vecka nu. (Närmare bestämt i snart 1½ för att vara riktigt petig.)
Tyvärr lär denna sida ligga efter och fantasiförmågan på noll för närvarande. Men, men...skit händer. Wilda är viktigare än den här bloggen, det är ett som är säker. Ni får ha en bra helg och på återseende.