Under tiden satt Wilda i sin gunga och sjöng "Lilla Sniel, atta dig, atta dig", samtidigt som hon trixade med gungan bredvid. Snacka om simultanförmåga!

Den "hemliga" lådan är av trä och ser mer ut som att den ska falla isär vilket ögonblick som helst. Trots detta, så står den fortfarande kvar och det var väl det som var tanken, tömma den och eventuellt slå ihop den. För dem som inte gillar insekter, var nog inte lådan det mest ultimata, så vidare inte man vill jobba på sin fobi. Det som mötte mig när jag lyfte på locket var ett djurliv utan dess like. Stora spindlar, gråsuggor, småsniglar och så det här:

Panter- eller leopardsnigeln var en av hyresgästerna i vår låda. Förutom det, fanns en hel del uteleksaker för Wilda och hon blev själaglad när hon såg de olika sakerna. Det som fångade damens största intresse blev en lila vattenkanna, som ni ser.

Ska jag vara ärlig, beror nog valet på den rosa vattenspridaren på kannans pip. Rosa är som sagt var Wildas favoritfärg och det har inte undgått många att så är fallet. 
Wilda blev i varje fall väldigt glad över arvsgodset efter hennes bröder och även Bus var nyfiken på de olika sakerna. Tyvärr var de inte så lätthanterliga för honom, som är hund och snart gav han upp sina försök med att fiska upp lastbilar med munnen.