Det bästa Wilda vet, när hon är i sitt rum, är att sätta på sin CD-spelare. Just nu går "Myror i brallan" för fulla muggar och hon fnissar förtjust när "Gissa djurprutten" kommer. Där ser man vilka gener som slagit igenom där.

Fishumor så det står härliga till alltså! Pruttar, DET vet hon vad det är och det gör man i "löjan" eller "löjlan".

Wilda pratar i stort sett nästan hela tiden och hon tränar på både nya och gamla ord. Ibland rättar även hon sig själv, när det blir fel. Exempel på det kan  vara Ludda, som hon strax ändrar till Ludde. Nya ord som hon tycker är roliga eller som hon kan relatera till säger hon gärna om och om igen... Igårkväll var hon med och lagade mat. När jag lade köttet i stekpannan, frågade Wilda "Ä' dä?" "Kött", svarade jag. Sedan var det kört! Damen ifråga gick och sa "kött, kött, kött" hela tiden. När hon var med sin pappa i källaren var det inte dricka de hämtade utan "kött" hela tiden. Till detta inlägg kan även tilläggas att Wilda verkligen gillar kött, så jag kan förstå att hon blev glad av att hon klarade av att säga just ordet "kött". Till favormat tillhör alltså kött, men även bananer, kiwi, pasta, köttbullar.....ja, listan kan bli lång.

Wilda har en hel del snuttisar och för en vecka sedan försvann hennes kära kossa. Vad gör man då? Det finns två alternativ och det ena är att låta henne använda sina andra snuttisar eller att köpa en ny kossa. Ja, i det här fallet blev det alternativ två. Det är klart att hon ska få ha sin kossa, tänkte jag och köpte helt sonika en ny, vit- och brunfläckig Moooh. När jag väl kommit hem och Wilda fått gosa med den nya kossan, fick den gamla kossan för sig att titta fram. Jag kan sätta vad som helst på att jag letat precis överallt efter denna tingest och vart dyker den upp? Jo, i Wildas säng! Nu är hon ägare till TVÅ kossor, varav den ena är ljusare än den andra. Det är väl det som kallas för Lycka, om man är Wilda.