I eftermiddags fick vi oväntat besök och han blev lika glatt bemöt av såväl sin syster som av hunden. Wilda älskar verkligen sina bröder och så även de, tror jag.

Snart är det dags för hela familjen att hälsa på Wildas äldsta brorsa och jag lovar att det lär nog bli något som hon kommer att gilla. Jag säger bara en sak: Marsvin.

En stund efter storebror M:s besök, var det farfars tur att titta förbi med hans trogna vän Astor. Det var många som blev glada av det, framför-allt Bus, som verkligen tycker om Wildas farfar. Varje gång farfar dyker upp, låter Bus som någon misshandlar honom eller att han har väldigt ont någonstans. Det är nog i hjärtat det känns då...kärlek.

Wildas däremot har just nu en förkärlek för klättring. Hon ska klättra överallt och kommer hon inte upp så blir hon såååå förbannad. Ja, rent av sjötokig. Dessutom är det oftast inte på de mest säkra ställen hon ger sig på, utan hon går helt på känslan. "Jag ska upp!".

Bilderna är inte helt bra, men visar ändå precis vad det är jag har beskrivit ovan. Djup koncentration och tungan ute.