Wilda ligger här i mitt knä och sover så gott. Hon är helt ovetande om sorger eller bekymmer, vilket som sig bör när hon bara är 16 månader knodd.

Under förmiddagen höll Wilda på att leka i vår säng och efter en stund blev hon sur. Då lade hon sig helt sonika och bara gjorde sina gutturala skrik med jämna mellanrum. Först trodde jag att hon ville ha uppmärksamhet, men när jag väl stack in huvudet i sovrummet, såg jag att så var inte alls fallet. Fröken Fisfilur var helt enkelt väldigt trött och det var egentligen med sig själv hon hade sina skrik- och vrålljud, varvid om hon skulle sova eller inte. Till saken hör att hon inte ville ta sig ur sängen, utan hon hade det rätt skönt där hon låg.

Wilda har precis kommit på att man kan göra annat än att äta pennor och kritor, nämligen rita! Så snart hon får tag i en penna, oftast en bläckpennan, så ska hon trycka ut spetsen och sedan är det rita för hela slanten! Det ritas och ritas överallt och exempel på det kan vara på papper, hennes händer eller ben.

Dagens kluring till Wildas pappa: Finn ett fel!

Här hemma har vi många som hävdar att de är kvällsmänniskor, men i slutänden inte alls är det. Eller rättare sagt, det är vad de tror, trots att ögonen står i kors. Jag vet inte direkt vart gränsen går, vad det gäller tidpunkt på dygnet och diskuteras det är åsikterna många och väldigt olika.

Igår rymde vi fältet, det vill säga hunden, jag och Wilda. Det blev en tur till Linköping och till Wildas gudföräldrar. Där blev vi glatt bemötta och Wilda trivdes med att få uppmärksamhet och med att få utforska nya saker. Duplo är något som hon tycker är väldigt intressant nu och DET finns det massor av hos gudföräldrarna! Sandlådan utanför är också lika intressant den! Man måste bara hålla tungan rätt i munnen. :-D

Igår kväll var vi iväg på grillkväll med föräldragruppen och det var jättetrevligt! (Tack för igår! Kanonkul!) Självklart var småbusarna vakna och det härjades omkring både inomhus och utomhus. Sandlådan var ett intressant område för vissa och då självklart sanden. Wilda tyckte det var jättekul att gräva upp sand och hälla den utanför lådan. S tyckte också det var roligt att gräva upp sand, men han däremot hällde sanden rakt i munnen istället! Mums, mums! Tyvärr, för S del, så hade inte hans föräldrar samma inställning till sanden, men hur de än försökte att få S att sluta äta, så gick det inte. H däremot, som lekt i sin sandlåda nästan dagligen, tyckte däremot att den inte var lika spännande som sina polare. Hon hittade andra mer spännande saker, som t ex sand med vatten i. Mmm.....jättemysigt! Hennes föräldrar delade inte heller hennes intresse och innan den spännande lådan med sand och vatten i förseglades, så hade även Wilda varit i och plaskat.

Nu har vi njutit av värmen och sommaren, som fortfarande bjuder på sol och värme trots att vi är inne i augusti. Det har varit en del bad i Wildas pool, utflykter, men även många sköna dagar hemma i vår trädgård. Tyvärr har tiden gått alldeles för snabbt. Wildas pappa har redan börja att jobba och snart är det dags för förskola för Wildas del och skola för mig.

Fredagen den 11 juni 2010, tog största brorsan studenten! En hektisk dag och det var mycket som skulle fixas och det var en hel del som glömdes. Summan av det hela blev i varje fall bra och brorsan var helnöjd med sin student! Själv är jag superstolt över honom och vad han lyckats med under dessa år och de ska även han vara! Nu önskar vi honom bara lycka till i framtiden!! Jag älskar dig min son! *supersuperstolt morsa*

Studentutspringet är klart och regnet strilar ner. Wildas stövlar ramlade av hela tiden och till och med största brorsans rektor fick hålla reda på dem. (Wilda tappade en stövel när brorsan och hon besökte rektorns kontor, därav detta.)

Förra veckan var hektisk och denna vecka har varit helt underbar, vad det gäller väder och vind. Under denna vecka har vi varit ute så mycket som möjligt och gjort så lite som möjligast kan. Lite ska jag nog inte säga att det varit, men inte storstädat huset eller något liknande.
Däremot har vi fixat hemma på förmiddagarna och gått ut på eftermiddagarna. Då har vi hälsat på i olika lekparker och grillat korv till lunch! De ni! Det är inte fy skam med det! Wilda var helt salig där hon gick omkring med sin korv utan bröd. Dessutom så smakade den mumma! :-)
Nästa inlägg är några bilder ifrån Största brorsans student. Bara så ni vet.. *ler brett* En vecka för sent, men bättre sent än aldrig...

Morgonstund har guld i mund. I det här fallet stämde det inte något vidare, utan som ni kanske ser är det dock en tandborste som ska vara där. Det är en vana som ständigt måste tränas, om inte tandtrollen ska komma. Fast vi har ett eget litet troll, full med tänder i sin mun. :-D
Efter de sedvanliga morgonrutinerna rymde vi hemifrån. Det är skönt att komma bort ibland och framför allt att få umgås med lite andra vuxna. Sagt och gjort! Vi packade med oss mat, mat och vagnen och sedan bar det iväg till Motala. Innan dess tog vi en avstickare till Wildas framtida förskola. Det var en liten tjej som helt i extas klev in på en gård full av barn i olika storlekar. Det var så spännande!!
Vi hälsade på personalen och fick ta en rundtur in på dagiset och jag kan lova att det var nog inte mycket som behövdes innan hon skulle vara helt inskolad. Hade jag sagt "Hej då!", så hade hon säkert vinkat av mig och gått in med resten av barnen. Den tjejen är inte blyg för fem öre och hur inskolningen sedan går det får framtiden säga. Wilda ska ju inte börja där förräns i augusti, men visst var det kul redan nu!?

Motala i all sin glans. Staden var full av nyuppresta tält överallt och det märks att staden laddar för Vätternrundan.
Först blev det näringsintag på en av stadens caféer och idag bjöd det marceljanska köket på lasagne. Mums!, sa Wilda och vips så var hennes matburk tom. Efter det blev det riskakor, vilket inte var så intressanta. Däremot var de rätt roande, nu när damen var mätt och uttråkad av att sitta och vänta på mamma med sällskap. Då började det helt plötsligt att fara småbitar av riskakor lite hej vilt och det gjorde inte caféets tanter alltför glada. De var rädda om sina lårbenshalsar och tog då en omväg runt vårt bord för att inte halka. Wilda däremot fick ta sig en tur ner till stadens lekpark istället.
Tandtrollet Sandtrollet hittade genast en massa barn att titta på och en hel park med bara SAAAND! Mmmums! Sand rensar magen och kittlar dödsskönt i kistan. (Eller var det myror som gjorde det?) Wilda plockade nävar av sand och gav givmilt bort den till alla som behövde en näve sand. Imellanåt stoppade hon in lite i munnen och det går inte att missa på dagens bild. I parken fanns inte bara barn och sand, utan också gungor, klätterställningar och rutschkanor. Den sistnämnda var nämligen något som verkligen föll fröken i smaken och så snart hon kommit upp i den, ville hon så snabbt som möjligt kasta sig ner i den igen. Ordet "vänta" fanns inte i hennes ordförråd och det var inget som hon ville kännas vid, utan hon skulle bara nerför kanan. Det var många fniss och skratt under hennes turer ner.

Igår eftermiddag, tisdag, var det fullt upp. Under eftermiddagen träffades vi några ifrån vår föräldragrupp och de små liven är inte så små längre. Dessutom är de dessutom desto livligare som ettåringar. Jag är förundrad över att det orkade sitta i sina barnstolar under den "långa" tid vi satt på cafét, trots att de vid det läget utfodrades med både kex, smörgåsar, puréer med mera. När de väl kom ner på golvet igen blev det röjigt värre!!

Under kvällen firades Wildas farmor och då var varken lilla damen eller farmor sysslolösa. Tvärtom! Det var mer folk än i kyrkan, som var där för att fira just farmor. Wilda höll igång sina bröder med både ett och annat. Farmors kryddhylla är en återkommande övning, då Wilda plockar ut kryddburkarna en och en. Naturligtvis är hon också tvungen att smaka på varje burks lock, vilket medför att vissa burkar smakar "rynka-på-näsan". Vi hoppas att farmor kände sig firad och med det vill vi säga: Grattis Wildas farmor! :-)

Ärlighet är vad de flesta människor uppskattar mest. Att vara ärlig är att också att visa respekt för människor man bryr sig om, men även för sig själv. Det jag har lärt mig är att kan man inte vara ärlig mot sig själv, då är det väldigt svårt att vara det mot andra också. Varför skriver jag då om ärlighet, undrar ni kanske? Jo, för att jag tycker ärlighet är så viktigt och för att det hör till ett av vår familjs byggstenar. Så här ser min formel ut för just ärlighet --> respekt =kärlek.
Wildas pappas tofflor är väldigt spännande nu och dessa som ses på bilden kan man dra åt, så de passar alla. Hur de passar Wilda kan ju diskuteras, men hon trampar på i dem, envis som hon är.
Till mina kärlekar står naturligtvis Wilda, men även hennes största storebror och Wildas pappa. Det är relationer som betyder något, som sig brukligt bör. (Efter det här inlägget får jag nog starta en seriös tankeblogg. He, he.)
Wildas favoritsysselsättning är att läsa och här ses mina älsklingar på samma bild. (Förlåt Wildas pappa, för att jag inte bad om lov denna gång. Love U! :-P )

Köket har idag varit en krigszon. Ja, i varje fall vad det gäller ett matkrig med spagetti och köttfärssås. Wilda höll igång och åt så det stod härliga till och nere på golvet sprang Bus omkring för att ta lyra på matkluttarna som trillade ner från matstolen. En galen scen i en galen familj. He, he.
Så här vacker var dottern vid lunchtid.
Ni kan ju bara tänka er hur det såg ut för övrigt. Och jag ska väl tillägga att det var en mycket lycklig dotter och inte att förglömma hunden som hade sitt "golden moments" i det läget.
När dottern ser ut så där efter en måltid så finns det bara en sak som gäller då: Badet!
Det är en populär sysselsättning och det skvätter hej vilt när Wilda river loss i badkaret. Ingen går säker, inte ens inredningen!! Jag ska väl tillägga att i dessa lägen, tar det rätt mycket energi och efter badet blev Wilda så här trött:

När lilla hjärtat sover, så passar jag på att skriva lite blogg, mail, städa unden och jag har till och med hunnit med att slänga in en sockerkaka! De ni!!
Här kommer lite mer bilder:
Wildas handbad under gårdagen. Lilla fröken vet att det är ajabaja, men Bus tycker det är helt ok.

Lilla Snigel tycker Wilda om och den är alltid snäll genom att spela en truddelutt. För närvarande låter L.Snigel som om han har fått i sig något olämpligt, typ med alkohol, men det stör inte Wilda! Musik som musik!

Ibland blir Wilda trött när man minst anar det...och då kan hon sova nästan var som helst. Här somnade hon på dynorna till utemöblemanget och visst ser det rätt ok ut trots allt? Dynorna kan användas till andra saker, som till exempel läsdynor, vilket också går.

Det är måndagsmorgon och idag har många ångest. Detta kan jag i och för sig förstå, nu när värmen och solen äntligen har kommit.
Helgen har varit fylld av saker som vi själva ville fylla den med. För att göra helgen lite längre, vilket stämmer helt när pappa faktiskt var ledig den dagen, så tar vi också med torsdagen.
Solen sken som den sig bör under torsdagen och vi tog en ofrivillig resa till storstan och vårdcentralen. Den här gången var det jag, Wildas mamma att göra en visit där. Det slutade med bihåleinflammation och penicillin i 10 dagar. Blä! Som tur var förgyllde Wildas extramormor vår dag efter det med trevligt sällskap, lunch och Wildas första armband.
Fredagen däremot bjöd på middag för Wilda och min del, då vi var bortbjudna på tjejmiddag. Pappa däremot gick inte lottlös utan partajade på sitt jobb med grillning och diverse andra nöjen. :-)
Självklart tog jag med kameran och plåtade de små nissarna, när de röjde till Stevie Nicks! Här ses S vagga till musiken.

Wilda har kommit på att mineraler är nyttig och inte vilka mineraler som helst, nämligen sandlådesand! Mumma! Knastrars dödsskönt i munnen!!
Wilda tycker verkligen att sandlådesand smakar mumma och hon kan inte riktigt förstå när jag talar om för henne att sand är lika med BLÄÄ! I det läget tittar hon helt oförstående på mig, för att i nästa stund stoppa sand i munnen igen! Hm...hoppas det är något som är övergående och att hon gör det just för att det är nyhetens behag. Däremot så är det inte så roligt blöjvägen, då sand luktar urk och sitter som klister i stjärten! Tro mig, jag vet, då jag haft dagisbarn som verkligen har älskat att äta sand dagligen.

Solen skiner och den verkliga sommarkänslan har infunnits sig. Blommor som slagit ut både i rabatter och syrenbuskar. Mycket vackert, men ack så nysigt.
Wilda har blivit frisk och det märks verkligen! Med glimten i ögat och småpratandes eller sjungandes styr och ställer hon här hemma. Bus får sin beskärda del av det imellanåt.
Wilda äter ofta sin mat själv, men med lite hjälp när leken tar över. Då det kan bli lite kladdig, har hennes Snobbenhaklapp. Det är egentligen inte en haklapp, så vidare inte man beskriver den med ärmar därtill. Helt suvären tingest, som är lätt att tvätta av och ärmarna torkar blixtsnabbt fram till nästa mattillfälle. En verklig investering! :-)

Så här ser det ut när Wilda pratar i telefon utan telefon. Det är fortfarande en rolig lek, men nu har hon utvecklat den ett steg framåt, nämligen genom att prata i en verklig telefon. Det är så roligt att prata med någon annan och självklart så svarar hon personen på andra linjen. Det kan vara lite svårt att förstå vad hon säger, då hon bluddrar på sitt eget språk, med vissa "svenska" ord inblandat i meningarna. T ex. "Bla-bla-bla-Titta!-bla-bla- gocka".
Ordlista:
tack-tack =tack
gocka = docka
gacka = kaka
inte    = inte
titta    = titta
memme/mamma =mamma
tatta/pappa =pappa med flera
Wilda vet vad många ord betyder även om hon själv inte kan säga dem. Ibland gör hon försök till att säga exempelvis Bus, Jeppe mm. Ber man henne upprepa ordet, sker det inte igen. "I only say this once", som de säger i "'allå, 'allå, 'emliga armén" och precis likadan är Wilda i det läget. Det går inte att truga fram något som hon inte vill säga mera.

Igår var det alla mammors dag och jag hoppas så många som möjligt fick möjligheten att känna hur underbara mamma de är!! För det är ju så...eller hur? :-)
Själv fick jag av sonen en påse med hallonkola och på påsen stod det "Till världens bästa mamma." Det värmer verkligen och det är nog då man inser att hur saker och ting har varit, är man älskad ändå.
Min lilla plutt uppmärksammade mig, som hon alltid gör varje dag. Dagen börjar oftast med ett jätteleende och pyttsar ut kramar och pussar under dagen som går. Kan det bli bättre? :-)