När vi väl är klara, ser hon ut som en liten Michelingubbe och innan jag har fått på mig mina ytterkläder, har hon dragit ner jackans dragkedja och på väg att kränga av sig den. Ogjort arbete kallas det, om hon lyckas med sin plan.

Wilda har blivit känslig för mjölk och det visar sig oftast direkt genom att hon småfiser hela tiden. Varje gång det händer säger hon antingen "Oj!" eller annars " ' löjlan", vilket betyder "i blöjan". Vissa gånger luktar det så illa att hunden eller pappa blir beskyllda för den stinkande odören som sakta, men kvävande sprider sig. Fast Wilda är lika glad för det!! :-)

Nu sover vår lillfis sin skönhetssömn. Hoppas hon har söta drömmar!! :-)

Efter en stund var även Wilda med och hejade, tillsammans med alla andra. Det riktigt kröp i kroppen på henne och det var inte mycket som stoppade henne från att springa ut på planen till sin bror. Typ mamma.

Efter matchen hittade Wilda roliga saker att sysselsätta sig med. Förhoppningsvis blir det inte hennes framtida yrke, utan mer en hobby. :-) Sopa! Det är skoj det!!

Är det någon som behöver städhjälp, så vet ni vart ni ska vända er. Dessvärre måste jag tala om att fröken i fråga är väldigt duktig på att plocka ut saker än att plocka in dem. Musikaliska drag finns även också, vilket hon gärna demonstrera med kökets kastrull-lock, som hon stolt slår ihop. I det läget spelar det ingen roll om det är av glas eller eller av något annat material. Det viktigaste är att det går att slå ihop och att det låter.

Ett foto på minsta lillebrorsan får avsluta dagens blogg. Ha en trevlig söndagskväll och ny vecka!

"Min! Min!" är en av sakerna hon kommer hem med ifrån förskolan. Allting är "Min!", även om det inte är hennes saker, ska hon bara ha dem med ordet "MIN!".

Undrar vad hon kommer hem och säger imorgon? :-)

Här kommer lite bilder från dagen.

Anton själv fick sitt motto framfört och det fanns nog inte någon som inte tog till sig det:

LEV IDAG OCH INTE IMORGON.

Mycket kloka ord, som jag tror att Anton själv levde efter många gånger. Trots det så finns det en anledning till att himlen gråter idag. 

R.I.P.

I eftermiddags fick vi oväntat besök och han blev lika glatt bemöt av såväl sin syster som av hunden. Wilda älskar verkligen sina bröder och så även de, tror jag.

Snart är det dags för hela familjen att hälsa på Wildas äldsta brorsa och jag lovar att det lär nog bli något som hon kommer att gilla. Jag säger bara en sak: Marsvin.

En stund efter storebror M:s besök, var det farfars tur att titta förbi med hans trogna vän Astor. Det var många som blev glada av det, framför-allt Bus, som verkligen tycker om Wildas farfar. Varje gång farfar dyker upp, låter Bus som någon misshandlar honom eller att han har väldigt ont någonstans. Det är nog i hjärtat det känns då...kärlek.

Wildas däremot har just nu en förkärlek för klättring. Hon ska klättra överallt och kommer hon inte upp så blir hon såååå förbannad. Ja, rent av sjötokig. Dessutom är det oftast inte på de mest säkra ställen hon ger sig på, utan hon går helt på känslan. "Jag ska upp!".

Bilderna är inte helt bra, men visar ändå precis vad det är jag har beskrivit ovan. Djup koncentration och tungan ute.

Det bästa Wilda vet, när hon är i sitt rum, är att sätta på sin CD-spelare. Just nu går "Myror i brallan" för fulla muggar och hon fnissar förtjust när "Gissa djurprutten" kommer. Där ser man vilka gener som slagit igenom där.

Fishumor så det står härliga till alltså! Pruttar, DET vet hon vad det är och det gör man i "löjan" eller "löjlan".

Wilda pratar i stort sett nästan hela tiden och hon tränar på både nya och gamla ord. Ibland rättar även hon sig själv, när det blir fel. Exempel på det kan  vara Ludda, som hon strax ändrar till Ludde. Nya ord som hon tycker är roliga eller som hon kan relatera till säger hon gärna om och om igen... Igårkväll var hon med och lagade mat. När jag lade köttet i stekpannan, frågade Wilda "Ä' dä?" "Kött", svarade jag. Sedan var det kört! Damen ifråga gick och sa "kött, kött, kött" hela tiden. När hon var med sin pappa i källaren var det inte dricka de hämtade utan "kött" hela tiden. Till detta inlägg kan även tilläggas att Wilda verkligen gillar kött, så jag kan förstå att hon blev glad av att hon klarade av att säga just ordet "kött". Till favormat tillhör alltså kött, men även bananer, kiwi, pasta, köttbullar.....ja, listan kan bli lång.

Wilda har en hel del snuttisar och för en vecka sedan försvann hennes kära kossa. Vad gör man då? Det finns två alternativ och det ena är att låta henne använda sina andra snuttisar eller att köpa en ny kossa. Ja, i det här fallet blev det alternativ två. Det är klart att hon ska få ha sin kossa, tänkte jag och köpte helt sonika en ny, vit- och brunfläckig Moooh. När jag väl kommit hem och Wilda fått gosa med den nya kossan, fick den gamla kossan för sig att titta fram. Jag kan sätta vad som helst på att jag letat precis överallt efter denna tingest och vart dyker den upp? Jo, i Wildas säng! Nu är hon ägare till TVÅ kossor, varav den ena är ljusare än den andra. Det är väl det som kallas för Lycka, om man är Wilda.

Under tiden satt Wilda i sin gunga och sjöng "Lilla Sniel, atta dig, atta dig", samtidigt som hon trixade med gungan bredvid. Snacka om simultanförmåga!

Den "hemliga" lådan är av trä och ser mer ut som att den ska falla isär vilket ögonblick som helst. Trots detta, så står den fortfarande kvar och det var väl det som var tanken, tömma den och eventuellt slå ihop den. För dem som inte gillar insekter, var nog inte lådan det mest ultimata, så vidare inte man vill jobba på sin fobi. Det som mötte mig när jag lyfte på locket var ett djurliv utan dess like. Stora spindlar, gråsuggor, småsniglar och så det här:

Panter- eller leopardsnigeln var en av hyresgästerna i vår låda. Förutom det, fanns en hel del uteleksaker för Wilda och hon blev själaglad när hon såg de olika sakerna. Det som fångade damens största intresse blev en lila vattenkanna, som ni ser.

Ska jag vara ärlig, beror nog valet på den rosa vattenspridaren på kannans pip. Rosa är som sagt var Wildas favoritfärg och det har inte undgått många att så är fallet. 
Wilda blev i varje fall väldigt glad över arvsgodset efter hennes bröder och även Bus var nyfiken på de olika sakerna. Tyvärr var de inte så lätthanterliga för honom, som är hund och snart gav han upp sina försök med att fiska upp lastbilar med munnen.

Det innebär:

fodrade byxor att ha ute

stövlar

ALLVÄDERSTÖVLAR.

Allväderstövlarna inhandlades idag och det brukar vara en smart investering då vi i vårt kalla land oftast har vinter med höst med slask, vinter med slask och vår med slask. Helt enkelt slasktider.

Under eftermiddagen/kvällen var vi iväg till storstan och vi hann även hälsa på Wildas gudföräldrar en sväng. Där vankades det mat och Wilda fick prova på ett par nyheter: Renskav med Teriyaki och vårrullar. MUMS!, sa barnet och åt en del. Sedan körde hon smörgåsbordsvarianten och hoppad mellan oss alla runt bordet och smakade på vad som fanns på tallriken. Hon har förstått den svenska smörgåsbordsidén, även att hon tolkade den på sitt lilla sätt.

Nu sover lillsnörpan sin skönhetssömn och det ska väl en annan också snart göra. Imorgon blir en lång dag och farmor ska få ett upplivande besök. Det lär nog uppskattas av barnbarnen också.

Ta-ta 4 now. Nattis!!!!!!!!

Wilda älskar att sjunga och så fort hon hör musik börjar det rycka och vagga i hennes kropp. Hennes musikrepertoar är vid och den går från "Lilla Snigel", Mjukiskaninen och Lady Gaga. Självklart är det många andra sånger mellan dessa poster, men nu börjar det bli viktigt med hur man rör sig. Det är då som förälder, man börjar att fundera på vad det är som visas i Youtube.com's videos. Lady Gaga's "Bad Romance" har influerat Wilda och hon viftar med armarna över huvudet och framför sig, precis som idolen.

Musiken gör henne glad, tröstar henne, får henne att somna eller skapar gemenskap, då hon alltid får någon att ackompanjera och sjunga med henne. NU kanske ni kan ju förstår hur mycket musik egentligen betyder för henne, som för alla andra små barn.:-)

Under dagen var Wildas pappa iväg på en tripp och hittade av en händelse "lite kärlek". Kärleken blev så stor, så att han kände att han var tvungen att ta med den hem! :-) Till saken hör också att den var rosa, Wildas favoritfärg.

Som ni kanske gissade er till eller snarare kan se, är att Wilda har blivit med CD-spelare. Det kommer musik ur den och den är ROSA! Snacka om att tjejen blev helglad när pappa hade packat upp den och startade låten "Krokodilen i bilen". Wilda började då att dansa och viftade med armarna över huvudet, just som Lady Gaga gör. Pappas tyckte att bara genom att se hennes glädje var fullt tillräcklig. Två lyckliga människor och en CD-spelare. Det är kärlek det!:-)

På tal om kärlek, har min chiliväxt fått rycket och när den egentligen skulle ta sig en paus för att dvalas, fick den rycket att börja växa istället. Från att den varit en pinne med 3-4 blad på, till det en växt med blad, blommor och chilifrukter. Det är också kärlek! :-)

Wilda växer så det knakar, både vad det gäller kropps- och utvecklingsmässigt. Klädstorlekarna bara visslar iväg och storlek 74 är bara ett minne blott. Ja, precis som alla andra storlekar från 50-74. Vad det gäller längden, är det inte mig, morsan i fråga som hon brås på. No way!! Ingen risk! Det är bara att hoppas hon inte blir alltför lång, utan alldeles lagom. (Svenskt uttryck)

Wilda virvlar fram i livet och så även här hemma. Inga problem med att ta sig upp och nedför det mesta, men trappan passar vi oss för. Det är "Aj-aj" säger Wilda och det har hon helt rätt i! Då damen ska bli bergsklättrare, är det många saker hon tränar på i sin vardag och i med det får man göra lite förändringar här hemma.

Spjälsängen har sänkts på gaveln och skötbordet har fått tacka för sig.

Veckan har verkligen gått blixtsnabbt och det är fredag igen. Wilda har varit ledig från förskolan idag och har då fått ha sin pappa för sig själv utan min inblandning. (Jag har däremot varit i skolan idag.)

Det är viktigt att dela med sig tycker jag, både för oss som föräldrar , men även för Wildas del. Vi äger ju som sagt var inte våra barn, utan de ska ju utvecklas till självständiga individer med egna åsikter. Dessa saker är viktiga då de ska växa, få ta ansvar utefter de olika åldrarna de genomgår, för att slutänden bli bra och ansvarsfulla vuxna. För att det ska ske krävs att vi vuxna låter dem få plats att växa, inte skydda och kontrollera dem för mycket, utan ha tilliten till dem. Skyddar vi dem för mycket, kvävs de och frågan är om vi blir lyckligare av det. Det vi är så duktiga på att glömma, är hur vi själva hade det när vi var små/unga. Det är bara så att vissa saker måste man genomgå och få göra sina egna fel utan att någon står och tittar över axeln.

Resultatet av vårt arbete som föräldrar, ser man när våra barn blivit vuxna. Eller rättare sagt, tillräckligt vuxna. Vad jag har lärt mig, så är vi barn alltid barn, trots att åldern ökar från år till år. Glöm inte att skapa dig ett liv och att inte leva genom era barn.

Det är fredagens nattliga råd. Nu ska jag ta och knyta mig, tillsammans med mina kära.

Natt, natt.

Ps. Alla är vi barn. Ds

Wilda har även hon varit lycklig, då hon fått bli ompysslad och lekt med sina större bröder. Pippitältet i hennes rum har nog varit favoritsysselsättningen, genom att hon har kilat in och ut ur det. Tittut-leken kan man också göra när man sitter i huset. 
Efter att gipsskenan tagits bort har äntligen badet fått tillbaka sin roll igen! Badankor och andra djur trängs tillsammans med Wilda och det är så roligt. Speciellt roligt är det om mamma glömmer att ta bort badrumsmattan och Wilda leker sjöslag! Jätte-kul!! Fast bara för vissa av oss. Hmm.

Storebror L tyckte det var jättekul att klä upp Wilda till en av de figurerna i Star Wars. Utrustad med ett "lasersvärd" sprang hon omkring med sin förklädnad. Den som uppskattade det mest i det läget var nog trots allt mest brorsan. Här på bilden ses bissingarna göra sig kännbara. Fyra stycken är på uppgång och då är väl snart alla på plats.

Under helgen har vi även filat på ett collage med bilder som förskolan ska ha. Det är vår familj i ett potpurri och jag kan väl säga som så, att det inte var det lättaste att hitta bilder. Med tanke på att det oftast är jag som tar bilder, så var det lögn i *** att hitta en vettig bild, där jag inte gör grimaser eller fular mig på något annat sätt.

Så här blev resultatet och med tanke på att det ska användas i ett av förskolans lekrum som samtalsunderlag, har nog inte barnen så stora krav på det hela. Huvudsaken är att de ser vilka som är med på bilden och att Wilda känner igen oss alla.

Till slut, igår kväll var det valvaka och vad kan ska man säga om det? Det får bli den öppna frågan jag släpper för denna morgon. Ha en underbart bra dag!

Mellanbrorsan däremot har inte blivit utslängd till sitt öde, utan har fått sitt alldeles egna rum i källaren. Det var största brorsans rum, innan han flyttade till Örebro, som nu ska bli ännu ett tonårsrum. Där kan mellanbrorsan husera och få vara lite mer för sig själv med eller utan kompisar och jag antar att det senare kommer att gå i "arv" till nästa bror. :-P

Bilder på Wildas rum kommer senare.

Så grattis på din födelsedag önskar hela den Wilda familjen!! :-)

Ps. Idag blir Wilda 16 månader!! Stora tjejen!!

Under senare eftermiddagen gästade Wilda mellanbrorsans innebandylag tillsammans med pappa. Det var lattjolajbans att se de stora killarna värma upp och själv stod hon utanför sargen och vände och vred på sig. Så hade hon ju sett de stora killarna göra, så då måste man ju göra likadant! Det är väl i det här fallet som man inser igen, att barn gör inte som vi vuxna säger. Barn gör det vi vuxna gör. That's it!!

Imorgon blir det att fara iväg till storstan och äntligen få väck Wildas gips. Inte för att det hindrar henne med sin framfart. Nope, inte det minsta, men det är nog lite mer smidigare utan själva gipsskenan. Däremot har den tjänat sitt syfte redan, då hon knäckt sönder den vid armbågen. Vem har sagt att man inte kan äta med gipsad arm?, tycktes hon tänka i det läget när det hände.

Nu sover mina kära, Wilda och sambon, och själv ska jag nog göra detsamma. Det blir en lååååång dag imorgon. Natt, natt...

Ni kan ju tänka er reaktionen på Bus i det läget, då han visste om att han blivit tagen på bar gärning i vår säng. Sängar är nämligen NO-NO!! På nästa kort syns det nästan vad han tänker om min dokumentation.

Nu ligger Wilda alldeles själv i sängen och vad Bus gör, det märks snart. Jag tror inte att han ger sig när han väl har kommit på en idé. Det var tur att det inte var husse som hittade honom och det tror jag nog Bus med tycker.

Dagens busunge i full färd med att äta yogurt och cornflakes. Mums!!!!!! Glimten i ögat är det inget fel på.

Mycket har hänt under denna tid som gått och det är inte bara jobbiga saker som skett, utan även bra förändringar. Förändringar till utveckling. 
Wildas största bror har flyttat hemifrån. Närmare 12 mil bestämt och det är väl inte alltför långt bort, men ändå inte något krypavstånd. Här på bilden ses Wilda modella i brorsans keps. Den blev en favorit och många kort tagna med den på huvudet.

Största brorsan har det för övrigt bra i den nya staden Örebro. Lägenhet har ordnats och studierna har rullat igång för ett par år framöver. Vi önskar honom lycka till och jag måste även erkänna att ibland saknas han. Med det går ju att hälsa på. För som sagt var, det är inte alltför långt upp till Gnällbältet. Storebrorsan är nu officiellt utflugen. He has now left the building, så att säga.

Wilda har även hon fått en ändrad vardag och börjat vara på förskola. Det är en avdelning för småttingar som hon själv, där hon får ha roligt och leka. Det bästa är trots allt att få vara ute och leka i sandlådan. Hon är ett utebarn, enligt hennes fröknar och det kan jag väl lugnt hålla med om.

Tyvärr fick vi göra inskolningen under två perioder på grund av att lillsnörpan åkte på feber precis när inskolningen skulle ha varit klar. Men så blev inte fallet. En vecka senare, när enbart förkylningen satt kvar i hennes näsa, var det dags för ännu en inskolningsvecka. Men, men. Vad händer då? Jo, detta!:

Som ni ser har hon vänster arm i gips och detta blev ett resultat av att hon klivit upp på det nedersta trappsteget och dykt ner. Allt gick så snabbt och lillsnuttan var så ledsen. Det kan jag verkligen förstå! På akuten var de jättegulliga och hon fick välja bandagefärgen alldeles själv. Röd skulle den vara. Dessutom fick hon en liten rosa kanin på grund av att hon var så duktig. Den däremot döpte sköterskorna till Jens utefter Wildas läkare. Jag tror inte Wilda bryr sig alltför mycket, utan för henne så heter den rätt och slätt bara KANIN. (Till er som undrar, så har hon inte brutit armen, utan istället fått ett veck på benet till armen. Gips-skenan ska tas bort efter en vecka.) Som ni ser så går det ingen nöd på henne, utan hon är full av bus!