Som jag skrivit tidigare, så har Wildas pappa bokhyllor fyllda av en massa färgglada leksaker. Star Wars heter grejerna så fint. Wilda har spanat in dem tidigare, men då i gåstolen och nu veckan fick hon för sig att titta på dem på nära håll. Väääldigt nära håll! Det enda sättet man kan göra det är med munnen och så gick det även med dessa grejer. Ska man vara väldigt petnoga så är det R2D2, en robot som Wilda smakar av. 
Nu tror ni säkert att det var jag som satt och fnissade med kameran i högsta hugg, men så var det icke!! Nope, nope, nope! Det var självaste pappa som höll i kameran och jag är väldigt imponerad av det lugn han måste ha haft när han dokumenterade dottern med HANS leksaker i munnen! De ni!! (Med tanke på att INGEN, och då menar jag INGEN får röra hans saker, så är det här stort!)
Tala om att jag blev förvånad när jag kom hem och pappa visade vad Wilda och han hittat på under tiden som jag varit borta! Jag måste verkligen sett ut som en fågelholk i det läget! Tur att han inte dokumenterade det också! :-)

Nu har jag haft ett break från bloggen. Dels har det hänt lite här och då är nog verkligheten viktigare än att blogga om det. Dessutom så måste lusten finnas för att blogga och även innehåll att blogga om.
Hos oss händer det något varje dag med Wilda. Ena dagen reser hon på sig och andra dagen så står hon lull helt själv. Det är en envis lite dam, som gärna utforskar sin omvärld och snabbt går det!
Här är det skötväskan som får sig ett litet besök av henne. Dragkedjor är väldigt spännande.

Varför ska det alltid vara oväder eller snö på en onsdag? Är det för att jag ska ut på vägarna då, eller är det just för att det är ONSDAG!? Enligt statistik så regnar det alltid på en tisdag, men det tror jag är helt fel. Nederbörden tycks ha kommit varje onsdag nu och det känns inget vidare, när jag ska ut och halka med bilen.
Wilda däremot behöver inte beröras av halkan eller snön. Ja, snön lär hon få känna av, men hon ska inte ut och fara. Det längsta hon ska idag är till kvarteret bredvid, då vi ska hälsa på en annan liten kompis. Där ska Wilda få stanna en liten stund, innan pappa hämtar upp henne. Farmor och farfar...:-) Vill ni ha besök någon onsdag, så säg till! :-)
På grund av att jag jobbar lite extra som vattengympainstruktör i storstan, så blir det att onsdagen blir lite lidande. Speciellt när pappa ska på möte och extramormor är på vift till Göteborg. Men det är då det är bra att vi har lite extraresurser att ta till!! Så idag blir det nästan två timmar med Simpa och hans syster. Röj, röj!! :-)
Nu ska jag fila lite extra på träningsskivan. Jag ligger liiiiiite efter, då vi ätit frukost och fröken sedan ville ha leksällskap. Nu sitter hon så lugnt och pillar på sin gummigiraff och ibland åker den in i munnen, för att dubbelcheckas att den inte är ätbar.
Hörs senare ikväll!! Ha det bäst och det hoppas jag verkligen att den är dagen blir! Bäst!! :-)

I och med att Wilda ändrat sina sovrutiner, så blir det att sovtiderna under kvälltiden blir väldigt svajiga. Rena rama Hawaiihockey, då spelet går upp och ner hela tiden. Så under tisdagen blev det inte mycket tid för att skriva i bloggen. Damen ifråga var på ett hiskeligt humör och det var mycket pip bara jag lämnade henne en sekund. På så sätt brukar hon inte vara och kanske att det smittade av sig från Wildas kompis. Det vill säga, det förstärktes.
Under gårdagen var vi utflykt, där vi först sprang på Wildas farfar. Det tyckte Wilda var jättekul, trots att farfar hade kalla händer. Det var ju för sjutton minus 10 grader ute då!! Efter vår lilla utflykt tog vi oss till våra kompisar i föräldragruppen och tyvärr kunde vi inte träffas hela högen, utan det blev den lilla högen av två stycken tjejer. Puh!! Det är lite med styr med barn som kryper och går utmed saker nu och vi blev mycket medvetna om att det hänt en hel del på bara en månad!! Under tiden som det kröps, utforskades och gnälldes, satt vi vuxna och fikade. Det är väl det som vuxna alltid gör eller? :-)
Senare under kvällen, när vi kommit hem och fixat lite, var Wilda helt slut och det var hennes mamma också! Totalt färdig! Det är tur att vi inte har tvillingar! Efter en stund somnade fröken fisfilur och behagade inte sova mer efter ett par timmar. När klockan var närmare tolv, då passade det och det var bara att glida in i en skön medvetslöshet...Förlåt, jag menar sömn....

Nu har vi hunnit med både vårdcentralen och babysång. Enligt läkaren så hade lilla damen en fin tunga och tungbandet var inte längre för kort! Skönt att höra och som tack för det så smällde Wilda av med ett antal skratt och fniss efteråt. Jag ska väl vara ärlig och säga att under undersökningen så var hon inte lika positiv och glad. Det var hennes tunga och den skulle läkaren ge 17 i!! Med ett stort leende lämnade vi läkaren och for snabbt som attan ner till kyrkans babysång. Där var inte så många bebisar med föräldrar, när vi dök upp, men det gjorde inte fisfiluren så mycket. Helt plötsligt hade hon hela rummet för sig själv med alla gosedjur! Vilken lycka!!! :-)
När de andra bebisarna senare dök upp blev det ännu skojigare!! Wilda ville gärna smaka på en liten tjej och även använda en annan liten tjej, som stod upp, som hävstöd. Det fungerade inte så bra, utan båda två hamnade i en liten hög. I det läget tyckte Wilda att hon lika gärna kunde bekanta sig även med denna dam och ta en smakbit på henne.
Wildas energi höll i sig i 50 minuter och då hade det gått 20 minuter på själva babysången. Natt, natt, sa fisfiluren och somnade i några microminuter, fram till att hennes favoritsång kom. "I galopp-lopp-lopp..." och ungen satte sig spikrakt upp. Här skulle inte sovas något mer, utan hon tog sin stolta springare i galopp. Och så var hon igång igen.
Efter babysången sattes hon i bilbarnstolen och det tog tio sekunder, sedan sov hon som en stock!! Och i det läget är det fortfarande... Zzzzz...ovandes.

Pust och stön, måndag igen!! Bitande kallt ut och tvättmaskinen står och brummar för fullt. Idag har vi verkligen dragit igång med högsta växeln, alldeles oförberett!
När Wilda och jag masade oss upp ur sängen, tog vi vår dagliga frukost tillsammans. Idag grötade vi båda två, men efter en stund gav lillsnörpan upp och hunden blev mycket intressantare än gröt med mangon. Okidoki, då var det dags att tvätta sig i badrummet. På vägen dit insåg jag att något var fel, då det kändes konstigt varmt på magen. Hm...Dessutom luktade det konstigt och när jag tittade ner så hade hela min mage och Wildas bakdel smält samman. Blä!! Blöjläckage! Så nu har jag tvättstugan och lillsnörpan passade då på att ta sin lunchsömn, vilket var mycket lägligt. :-)
Snart ska vi iväg till VC och titta på frökens tunga. Eller rättare sagt, det som sitter under tungan. Det lär inte bli någon hit och jag hoppas, hoppas (håller både tummar och tår) att det går snabbt och vi hinner förgylla dagen med lite babysång också. Ha en underbart bra dag så länge!!

Wilda har börjat att krypa på sitt speciella sätt. Med tanke på att hon hellre går framåt med stöd, så har hon ändrat om sin "krypning" till ett mellanting mellan att krypa och gå. Hon har helt sonika sina fötter och händer i golvet och så travar hon framåt på så sätt, med rumpan i vädret. Alla sätt är bra förutom de dåliga heter det ju!!
Wilda tycker mycket om sina syskon och det är helt ömsesidigt. Wildas största brorsa tycker att hon är ett lyckopiller och alltid glad. Mellanbrorsan tycker att hon luktar gott och är fortfarande spekulant på att få babydoft på burk, om det skulle uppfinnas. Minsta brorsan säger ofta att hans syster är alltid så glad, vilket han verkar lika förvånad över varje gång. De är söta alla fyra i det läget, med sina olika personligheter.

Wildas pappa är duktig på mycket, men ibland så blir det lite fel. Som till exempel när han skulle ta kort på Wildas mellanbrorsa och Wilda. Ska jag vara riktigt ärlig så var det inte pappas fel att det blev så här, men när jag såg fotot så blev jag väldigt fundersam på vad det egentligen var som han hade fotograferat? Hm... Nyklippt hund eller på sina barn? Jag ska inte lägga in pappas hundbilder, just för pappas skull...Och hundens, då ni kan börja fundera på vilken slags ras vi egentligen har?
Som ni ser på bilden, så kom lite annat med än det som egentligen skulle fotas. På kylskåpet, så ser ni fisfilurens aktivitets"ruta". När jag eller pappa lagar mat, så sitter hon och plockar med magneter eller leker med de flygande djuren som sitter med sugproppar på kylskåpet. Man måste ha lite fantasi om man ska aktivera en nyfiken bebis. :-) Just nu fungerar det i varje fall.
Med tanke på bilden ovan, så skulle fotot sett ut så här, om inte brorsan rest på sig i "fel" läge.
Syns det att de tycker om varandra, gullesnuttisarna?

Nu är min dag till ände och jag ska ta och knyta mig. Det vilda barnet sover och det gör även hennes bröder också. Sov så gott och hoppas din morgondag blir en av de bästa. Natt-natt. (Wildas pappa snarkar redan i bakgrunden.)

I vår familj älskar vi att bada och fröken Filur är en av dem. Sist hon badade i sin lilla badbalja, blev det sjöslag i hela badrummet och därför fick badbaljan bytas ut mot något större; Badkaret. Helt plötsligt är snörpan så stor att badkaret passar henne bättre vid stora sjöslag än vid enbart blötläggning. Med halkskydd och hela djurparkens gummidjur i badkaret, var lyckan total!!
Där satt hon en bra stund, småpratade och plockade med sina delfiner, grodan, flodhästen och giraffen. De hade det ganska gemytligt där blötan.

Wilda har fått en uppsättning av tandborste med tillhörande tandkräm och med dessa så har vi tränat på att borsta tänderna. Med tandborstarna i högsta hugg så satte vi igång. Först borstade jag och under tiden tittade Wilda på, för att sedan försöka göra efter mig. Jag fick hjälpa henne, men det var inte så populärt. Som jag skrev i tidigare inlägg, så gör barn precis som vi vuxna gör.....och då inte som vi säger.

De små grynen i underkäken fick i varje fall det de skulle ha!! Förebyggande mot tandtroll och för en god vana.

(På grund av en bortsprungen kamera, så kommer bilderna senare ikväll istället.)

I helgen har vi märkt att Wilda gör som vi gör och det är inte alltid det bästa. Mellanbrorsan skakar på huvudet och Wilda tittar väldigt ingående på honom och gör sedan samma sak. Så långt är det väl inte så farligt, men i andra fall kanske det inte är så bra. När Wilda dänger en liten badleksak i ansiktet på största brorsan får hon respons från minsta brorsan, som i det här fallet skrattade åt Wilda och inte åt vad hon gjorde. Så uppfattade inte damen det, utan trodde att hennes beteende var okej och att hon gjorde något riktigt roligt och bra! Efter denna incident har minsta storebror helt klart för sig att han kanske inte ska skratta åt sin syster i alla lägen.

Wildas tand har nu spruckit igenom och genast har fröken fått bättre matlust igen!! Söndag bäddar oftast för en brunch och det innebär att pappa gör sin berömda äggröra med bacon till. Dessutom så tillkom "nybakat" bröd och sedan det gamla vanliga. Självklart fick Wilda vara med på brunchen, men hennes måltid bestod i gröt med mangopuré, kokt ägg och smörgås till. Mumma,  sa damen och smällde i sig gröten i ett nafs! Ägget gick så där  och när smörgåsen kom fram, skrattade hon, för att sedan klämma sönder den i sin hand. Ja, alla har vi olika sätt att ta till oss maten på! :-)
När nu tanden har kommit fram, så innebär det också att fisfiluren måste borsta tänderna. För ett par månader sedan, när tänderna började värka, så inhandlades tandborste med tillhörande tandkräm på Apoteket. Jupp! Förutseende ska man vara! Dessvärre, så var det inga snabbväxande tänder som sitter i Wildas mun, utan mer segdragna, sniglande bissingar, som riktigt har värkt sig igenom en bra stund. Men nu är de i varje framme och fler ska de bli! Närmare 20 stycken!
Fortsättning följer.....

Idag har vi hunnit göra en hel del. Hunden har fått en ny frisyr och till och med hans tofflor har fått ryka. I vanliga fall brukar det vara hans fötter som är de mest oklippta, men inte idag!! Först fick han utstå tassarnas fasa, med största brorsan och hans tjej, innan jag fick rycka in och ta resten. Under tiden sov Wilda som en stock och vi hann bli klara innan fröken Wild(a) vaknade. Sedan blev det storstädning, tvättstugan fixad och röjning i källaren.

Just nu så spelar de största barnen minipingis på övervåningen. Det är världens röj på övervåningen och det tog musten ur Wilda, efter 20 minuter. Så nu sover hon så sött i sin säng och kanske, kanske kan man lura med sambon upp på en match! ;-) Ska blinka lite åt honom, så kanske det fungerar. Ta-ta 4 now!!

Under dagen sov Wilda med barnvakten bredvid sig. Efter en stund hörs ett prassel och vanligtvis så brukar vi höra flås och andra ljud då Wilda oftast ska äta upp den lysande tingesten. Men icke idag. Idag hördes det ett svischande och prasslande ljud, som vi inte riktigt kunde placera. Det lät inte som att fröken hade vaknat.
När jag kom in i sovrummet tog jag fröken på bar gärning. Så här såg det ut då:

Fröken sov helt enkelt räv!
Nu håller hon på att ha skrikkavalkad och tjuter som den värsta sirenen. Ylandet kan nog bero på att en liten bissing gjort sin entré. Den känns, men syns inte än. Som jag har sagt så många gånger, att den är på gång, men nu verkar det som om den faktiskt är på gång! *hoppas den fortsätter så*
Nu ska vi ta lördag och sedan är det dags för LÖRDAGSMYS!!!!!!! :-)

Idag är livet lite lättare. Febern är borta på Wilda och även hennes minsta bror är helt feberfri! Dessutom är humöret på topp hos oss alla. Kan ju inte vara något annat när man mår bra och det är helg snart!
Wilda och jag har tagit sovmorgon, frukosten är avklarad och nu sitter barnet och blir litterär. Igår fick hon nämligen en ljudbok och en pekbok från en av bokklubbarna. Skoj, skoj, fast den som föll lilla fröken på läppen var nog kattungens jamande. Hm....det vill nog inte pappa veta av, då katter inte är hans favoritdjur.

För dem som inte har små barn, så kan det vara svårt att förstå ändringarna som sker i hemmet, när en liten knodd gör sitt intågande. Som till exempel att det finns leksaker nästan överall i alla rum. Det är både i soffan och golven är beströdda av klossar, skallror aktivitetsleksaker och ett och annat gosedjur. Man ska inte bli förvånad om man råkar sätta sig på en elefant eller lägga sig på barnvakten. Som sagt var, allt möjligt kan dyka upp där de egentligen inte ska vara. Fast som tur är så är alla saker på babynivå.

Natten har stått i feberns tecken och för Wildas del så berodde det på vaccinationssprutan, del 2 som hon tog igår. Det har varit lite kinkighet och mycket bladder både inatt och nu. Men det är inte allt. Minsta storebrorsan har också åkt på feber, men är i mycket piggare tillstånd än fröken Fisfilur. Det vill säga, feber, men pigg som få efter att ha fått febernedsättande. Själv är jag trött som en gnu efter nattens vak.
Så här goa såg de ut imorse i varje fall, febernissarna.
Det får bli allt för nu. Återkommer senare, när jag fått uppbackning på hemmaplan eller när det är lite lugnare.
Ta-ta... Ha det bäst!! :-)

Idag har det gått i ett. Hela tiden!!
Först har vi förärat BVC med ett glatt besök och fröken har lett med hela garnityret...Ja, åtminstone med gommarna. :-) Lika sött det! Under de två månaderna sedan förra  besöket, så trodde jag att hon hade spräckt tiokilossträcket, men icke sa Nicke! Hon låg på ett par stadiga 9,4 kg och var 71 cm lång. Ja, det där med centimetrarna tar jag med en nypa salt, då vilddjuret låg och ålade sig som den värsta ormen på mätbordet. Inte lätt då att ta perfekta mått på henne då! Efter denna akrobatiska övning, så var det dags att gå ner i underjorden på vårdcentralen och ta den där *%#! sista sprutan av bokstavskombinationen för svininfluensan. Inget kul alls, även att de var två sköterskor som försökte få Wilda att le igen. Sköterskan som inte tog sprutan försökte frenetiskt att få till ett par såpbubblor, men det ville sig inte som hon ville och Wilda satt mer och tittade på vad hon höll på med, än på några små futtiga bubblor. Fast då intresserade hon sig i varje fall på något! :-)

Nu sover den lilla nyponrosen och mamma ska strax bege sig iväg på eskapader i Linköping. Årets första träning, som instruktör denna gång och jag håller både tummar och tår för att det ska gå bra. Både för min egen del och för de som är hemma med Wilddjuret.
Ha det bäst så länge!! Ta-ta 4 now!!

Under dagarna som gått har det stått i olika medier om bloggandet och vilka som bloggar mest. På nummer ett så står vi föräldrar som gärna bloggar om våra telningar. Det är kanske inte så konstigt egentligen då det händer så mycket runt en liten bebis och litet barn. Kommentarer om vad  det skulle vara för unikt med denne förälders barn och egentligen är ju det redan svaret på frågan. Klart ungen är unik! Den är ju unik för dennes föräldrar och kanske deras närstående och vänner. Med Wilda är det precis samma sak, då hon är unik för oss. Hon är som vilket barn som helst med två armar och ben, med 10 fingrar och 10 tår, men ack så unik! Hon har trotsat alla medel och det är därför hon är hos oss idag, vilket jag inte ångrar för en sekund. Däremot är jag väldigt tacksam för att jag får följa med på hennes lilla resa.
Det man glömmer i det hela är att alla människor är någons barn från början, trots att man kanske är vuxen idag eller väldigt gammal. Men glöm för guds skull inte att vi alla är unika! :-)

Imorse gick det väldigt sakta... Hoppas ni inte tror på det. Faktum är att det är full röj hela tiden då Wilda är i närheten. Nu har hon kommit på att hon faktiskt kan resa sig mot allting. Eller rättare sagt, försöka att resa sig mot allt. Största skrattattacken för idag var när hon skulle resa sig emot gåstolen och den bara gled iväg hela tiden. Tror ni att hon gav sig då? Icke!! Den där tjejen är gjord av ren och skär envishet och då talar jag av egen erfarenhet. Jag känner nämligen källorna till denna envishet! :-)
Så med gåstolen framför sig och med småilskna gnisselljud, så fortsatte färden rakt igenom vardagsrummet, tills det tog stopp vid TV:rummet.
När jag skriver att hon verkligen är 100% röj just nu, så är hon verkligen det. Saker ryker ifrån hyllorna och rätt som det är så går hon utmed TV-hyllan eller försöker resa sig emot ett bordsben. Eller som precis nyligen, då strykbrädet fungerade utmärkt som hävningsverktyg....Ja, om mamma höll i det förstås.

Underbara babysång! Kändes jättekul att komma tillbaka efter en månads uppehåll och det var massor av barn och föräldrar som var där. 30 bebisar som höll låda i ett rum och Wilda var en av dem. Japp!! Ni ska ju inte tro att hon kunde hålla tyst, när det var så många att prata med om man ville. Och det ville hon. Det var dags at utforska världen och det var inte bara de närmaste kompisarna som fick sig en närgången lättsam klapp, utan också en pappas fot åkte med i svängen. Eller rättare sagt, hon var tvungen att smaka på den. Den såg ju så god och frestande. Inte för att jag tyckte att de såg så lockande ut, då det var ett par svarta ordinära strumpor. Men någonting hos dem verkade i varje fall väldigt lockande.
Och visst blev det skrålande för fulla muggar och Wilda var en av dem som pratade konstant. Ja, nästan i varje fall. När sedan babysången var slut, ja då var det fullt tillräckligt för fröken och hon längtade hem till sin säng. SOOOVA!!
Så fort vi kom ut till bilen, så slog hon ihop sina blå och sov i över två timmar! De ni! Fast jag förstår henne. För min del så kändes det som att jag gått ett hårt intervallträningspass. Genomsvettig och helt slut.

Wildas favoritmat är förresten pasta och köttfärssås, vilket hon äter med stor aptit! Nu sover hon gott och strax ska jag väcka henne igen. Då är det dags att äta gröt!! Ta-ta for now!

Vill bara säga något som vi människor är dåliga på idag och det är att uppskatta det vi har och visa varandra uppskattning. Istället för att vara avundsjuka, hata eller på något annat sätt känna negativt för allt och alla, slå upp dina blå, bruna eller gröna ögon och se vad du har. Du har dig själv, hur du än är skapt eller handikapp, men du är bra som du är. Du har människor omkring dig som bryr sig och som du också kan bry dig om. Världen är full av olika nyanser och det gäller att se de små guldglimtarna i tillvaron. Dom finns där. Det gäller bara att ta bort skygglapparna för ögonen och tillåta sig se dem. Det finns mycket kärlek runt omkring oss, men också mycket rädsla. Rädsla som blir till bitterhet och hat. Dessa människor är det nog mest synd om...de som inte har förmåga att se kärleken runt omkring oss, utan bara sin egen bitterhet.
Som sagt var, min sambo säger att jag tänker för mycket...:-) Hellre tänkande, än utan tankar.
Ha det bäst!! Nu laddar vi för att skråla så taket lyfter sig!!