Wilda fick studsbollar av mellanstorebror för lite mer än en vecka sedan och med dessa har hon lekt med i hela huset. Ja, på nedre plan i varje fall. Under den tiden har inte vår hund visat ett uns intresse för de studsande tingesten, vilket i och för sig var ganska naturligt. Dels är hunden snart 11 år och han borde ha lugnat ner sig vid det här laget, vad det gäller att äta upp studsbollar. Trodde jag ja, men tji fick jag!!
Imorse när mellanstorebror kom ner, hittade han vår hund, Bus, gnagandes på en mumsig studsboll. Han verkade tycka att den var så mysig, när den gnisslade mot hans tänder. Det är nog inte bara barnet som behöver tandgymnastik inte. Eller annars kanske gnagandet beror på lite avundsjuk vad det gäller Wilda och hennes studsbollar. Det var en lycklig hund i varje fall, även att studsbollar inte är det nyttigaste man kan ge en hund. Får nog köpa ett antal tuggben till honom, så blir han nöjd.

Det bubblas och pratas hela dagarna nu. Det är "etä", "titta", "eddä" och andra bubbligheter. Tänderna växer och frodas, med resultatet av en ny tand i överkäken. Det tuggas och gnisslas så det står härliga till....eh, nej. Jag tycker mest att det är obehagligt när Wilda gnisslar sina tänder. Trots att det är mjölktänder, så ska hon ju ändå ha tänderna ett antal år innan de permanenta tänderna dyker upp.
Man kan använda tänderna till att motionera och tugga äpplen med. De é gött dé!!

Det är underbart vitt ute. Mm....från att ha svurit över denna snö som vräkt ner, så har det vänt. Fast kan man tycka så mycket annorlunda med -10 grader, blå himmel och solen som får snön att gnistra? Det är sagolikt vackert ute. Igår var det inte fullt så vackert, när snön hällde ner, samtidigt som det blåste och även om man skottade, syntes inte det efter en liten stund. Snövallarna utmed gatan blir bara högre och högre, vilket medför att jag inte ser ett skit när jag ska backa ut från garageuppfarten. Samma sak gäller ju för den som ska köra förbi och inte har en aning om vad som gömmer sig bakom vallen. Ja, ja...snart är vintern över och då gnäller vi över något annat istället.

Wilda har fått ett nytt husdjur. Den är gul, har två långa öron och ser allmänt förvirrad ut. En blandning av känguru, kaning och marsvin, en så kallad känganinsvin. Mycket exotisk och finns i två färgvarianter: Gul eller blå.
Wilda däremot var väldigt skeptisk mot sitt nya husdjur och verkade mest tycka att den såg stor och...ja, stor ut helt enkelt!! Hon klappade den lite och petade på dess öron och ögon. Då slog pedagogen fram i mig och vi tränade på "öron", "ögon", "näsa"(fast det egentligen är en nos) och "svans". Tänderna kommer vi till senare, då de inte var av vidare intresse. Imorse däremot var den lite intressantare, om hon fick ha ett behörigt avstånd till den.
Sedan ändrade det sig lite, men det var bara tillfälligt. Nu ligger hon i ryggläge och laddar upp sig inför resterande dagen. Hon har det mjukt och gott, samtidigt som hon kan snusa på pappas morgonrock. Mysigt!! :-)

Jag har investerat i en ny klocka. Då jag inte är någon riktig vanemänniska vad det gäller att bära klocka, så är det ett stort steg för mig. Det är inte det med att passa tider, utan däremot att bära klockan på sig som är det svåraste. För att råda bot på det köpte jag en klocka som jag spanat in en bra tag. Eller rättare sagt, jag hade kollat in  tre stycken, men inte förrän jag hade provat dem alla, kom jag fram till vilken som verkligen passade mig. Så det blev den här:
Det var inte så svårt att vänja sig vid den här tingesten, trots att den har tyngd. Wilda tycker också om klockan, då den är stor och så har den belysning. De ni!! Varje gång jag trycker på belysningen, fnissar Wilda av lycka! Tänk att det kan vara så enkelt att göra någon så lycklig över så lite?! Däremot så lär jag väl tömma batterierna om jag ska trycka på belysningen var och varannan minut. Men vad gör man inte för att få höra mitt hjärta fnissa?
Nu ligger mina fyra hjärtan och sover. Sambon snusar i soffan, Wilda i spjälsängen, största brorsan i sin säng och Bus i köket. Ska nog försöka göra detsamma, då det blir en låååång dag imorgon! Sov sött och ha det bäst!!
Alla behöver vi en kram eller två. :-) Natt-natt!

Snö, snö, snö...som sedan förbytts till tö, tö, tö....Och nu är det SNÖ igen!! Det stormar och viner utanför vårt hus och ibland tar det i så att man tror att den ska bryta upp dörren! Snöflingorna singlar ner och granen utanför vajar i blåsten. Det känns väldigt långt kvar till våren, april-maj.
Den slagna hjältinnan ligger i sovrummet och småmumlar för sig själv. Jag hoppas att hon sover en stund till, så att jag hinner fixa till lite här hemma. Babysången på eftermiddagen, tror jag att vi hoppar över för denna vecka. Inte ens hunden vill gå ut i det här vädret. Huga!! Då är det skönare att vara hemma och fnula lite. Kanske kan få lite ordning på torpet och oredan i vardagsrummet. Vem vet...
JAG VILL HA VÅR!! (Inte en berg-o-dalbana i olika vinterväderlekar)
Hittade en bild på nätet som beskriver hur trött jag känner mig på vintern just nu. :-)

Wildas sätt att ta sig fram har förändrat sig under veckorna som gått och nu är det passgång med ändan i vädret som gäller. För att beskriva tekniken bäst är nog bäst så här: krypning men med raka ben utan att ha några knän i golvet. Helst ska rumpan peka rakt upp i vädret ckså!!
Det är svårt att ta kort på Wilda, då hon rör sig väldigt snabbt. Snabbare än blixten...ja, nästan i varje fall.
Däremot så känns det ibland som att vi har en hund till. Går jag in i köket, så kryper hon med. Vänder jag sedan gör hon samma sak och så vidare. Däremot när hon ger sig på Bus tuggben, då har det nog gått lite väl långt, vad det gäller att agera hund!

Vår dotter har kommit på ett nytt sätt att ta sig fram, nämligen UPPÅT!! Kommer man inte framåt så kommer man oftast uppåt, tycks hon resonera. Nu kanske ni tror att bokhyllorna ligger illa till för dessa övningar, men icke sa Nicke. Eller "Peppar, peppar" och andra uttryck. Här är det alla saker som är uppradade uppåt och skinnsoffan som ligger i farozonen för damen i fråga. Och klättras ska det göras! Det spelar ingen roll om det är någon som sitter i vägen. Den personen kan man också ha nytta av, så det är bara att klättra på!
På bilden har Wilda hittat påsar till pappersinsamlingen och där gick det jättebra att ta sig upp. Tyvärr så kom hon inte högre upp, vilket gjorde lilla damen på ilsket humör. Hon hade nog tänkt sig att det skulle ta henne upp till det mer spännande bordet och inte bara 20 centimeter upp!

Helgen närmar sig med stormsteg och så gör slutet på OS också. Det ska faktiskt bli väldigt skönt när det är över, då det totalt invaderat vårt hem. Visserligen kan vissa sporter vara av intresse, men som jag sagt tidigare, inte allt!
Vi har träffat tjejerna och killen i vår föräldragrupp, vilket uppskattades av de flesta bebisarna.(Det var nästan alla med.) Wilda höll igång och själv fick jag följa i hennes spår, men ibland vara lite snabbare än vad hon var. Som till exempel med att plocka bort fina växter ifrån den låga fönsterbänken. Jag tror nog att blommorna uppskattade det också.
Med tanke på att det var ett tag sedan vi var hos M och hennes förtjusande mamma, så var Wilda tvungen att utforska så mycket som möjligt. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men när hon hittade M storebrors keybord på golvet, såg det så roligt ut, när hon dansade och sjöng, samtidigt som hon hade ett sjå med att trycka på knapparna. Varning för skrattack var det i varje fall!!
På den här bilden har Wilda precis tagit S leksak och då blir han inte alltför glad på fröken. Men hon ser mycket oskyldig ut. Efter en stunds lekande och busande, var ungarna så trötta. Wilda somnade på ett par röda och vad jag hört senare, så gjorde de andra samma sak. Det är inte lätt att vara liten.

Nu är vi tillbaka igen efter ett kort uppehåll.
När en familjemedlem blir ordentligt sjuk, då är det bara den som gäller. Vår familjemedlem som varit sjuk under en veckas tid, är vår hund och han är älskad av alla i familjen. Efter en incident för snart 2 veckor sedan, drog han på sig en förkylning och blev rätt krasslig. Till saken hör att han inte är någon ungdom och utefter hans totalt ändrade beteende, så befarade vi det värsta.
När han sedan inte blev bättre, ringde vi till hans veterinär och fick en tid. Tror ni inte hunden blev piggare, just lagom till det?! Jo! Det var en glad och studsig hund som nyfiket nosade sig in på djurkliniken och även lät sig undersökas, med resultatet om att han var frisk och kry, trots förkylning och ålder. Bus har även fått knölar på kroppen, men även de var bra. Så med "OK-stämpeln" i pannan traskade vi ut därifrån. Och bra mycket gladare!

Tyvärr så blir jag och alla i vår familj, väldigt medvetna om att tiden med Bus bara kommer att bli kortare för var dag som går. Men som Robban Broberg sjunger: "Hellre på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja!!"

På grund av vissa omständigheter, tar bloggen en liten paus i vintersolen.
Ha det bäst så länge!!

Just nu är det lugnt i den Wilda familjens hus, men för en stund sedan var det inte så lugnt. Mellanstorebror har nämligen LAN här, men med X-boxar.

För den oinvigde, så innebär det att man sitter och spelar på datorer tillsammans. (Men nu är det spelkonsoler.)
När det är LAN kan det vara fullt hus vad det gäller människor och deras datorer. Den här gången så är det "bara" tre stycken grabbar som har kampat i storebrorsans rum. För att spela LAN så krävs vissa förberedelser och vad de inblandade inte tänker på i det läget, så är det mat, t ex frukost och kvällsmat. Nej, nej, nej. Där är det energidrycken och godiset som hägrar! Utan det så är man ju helt lost!
Så nu när lugnet har lagt sig tillfälligt, passar vi på att fly fältet innan de återkommer igen.
Ha en bra dag och njut lite av solskenet! Det ska vi göra!!
Kramkram!! :-)

Wilda kör sin egna variant när vi ska byta blöja. Så fort jag fått av henne blöjan, vänder hon sig blixtsnabbt och så bär det iväg. Det går så snabbt och det enda man ser är en bar rumpa som försvinner bortom horisonten. Eller snarare, längst bort i vår säng. Där, på behörigt avstånd sätter hon sig sedan och klappar i händerna av förtjustning. "Yeah! Jag har lyckats idag igen!", tycks hon tänka.

I eftermiddag har det varit bebissång under mer ordnade former i kyrkans lokaler. Vi var en nätt liten skara som var samlade, vilket vanligtvis brukar vara minst det dubbla. Wilda trivdes som fisken i vattnet av att se och känna på andra bebisar och deras föräldrar. Varje gång hon skulle krypa fram till någon som hon inte hade hälsat på tidigare, sa hon " 'eeeeej" och skulle sedan gnussa med dem. (Detta var inte helt uppskattat alla gånger, men hon lyckades i varje fall inte skrämma livet ur någon med sin framfusighet.)
Skrålandes allskönaste sångerna, vilket tog en hel del energi, så tog sångstunden slut. Och samtidigt, tog även Wildas energi slut. Trots försöken att få i henne mer energi, i form av fruktpuré, höll det bara i ett kort tag tills det var dags att åka hem. Väl i bilen slog hon ihop sina blå och det var tack och godnatt.

På bilden är Wilda rätt trött, även om de blå är öppna. Tror nog att det är sovdags snart igen. Eller vad tror ni?:-)

På tal om tidigare inlägg vad det gäller Pappas önskan. Tyvärr pappa, vädergudarna vill inte lyssna på dig, utan istället ska det bli SCHNÖÖÖ ikväll. Sorry.

Inlägget om "Pappas önskan", så har feltrycksnisse eller rättare sagt jag i egen person skrivit fel. Så går det när man inte läser igenom allt innan man trycker på "Spara och publicera". Nu har jag i varje fall åtgärdat felet. Det är tur att man har en sambo som kan rätta till sin andra trötta hälft. Tjolahopp!

Hemma hos oss har vi väldigt många spännande saker  som till exempel Star Wars-prylar, växter på golvet, hunden och hundens tillhörigheter. Vad det gäller tillhörigheterna så är det Bus leksaker och skålar, där vattenskålen är favoriten just nu.
Det jag har tagit för vana när jag gör saker är att hör jag hur Wilda grejar och pratar, då är det oftast ingen fara. Däremot när det blir helt knäppttyst, då klämtar de små varningsklockorna och då gäller det att kolla upp var den lilla busfröet är någonstans och vad hon eventuellt kan ha hittat på.
För en liten stund sedan, när jag fixade till matbordet efter frukosten hände just detta. Det var så tyst att man kunde ha hört en knappnål falla, fast med ett efterljud av små "plask-skvätt". Tala om att det var en liten tjej som verkligen såg skyldig ut när jag hittade henne. Där satt hon med skägget i brevlådan eller med handen i kakburken, som uttrycken säger. (i hennes fall var det med hela armen i Bus vattenskål.)

Nu är det snö igen...eller rättare sagt, mer snö än tidigare och Wildas pappa är väääääldigt trött på den. I varje fall på att skotta den. Så om det är någon däruppe som lyssnar, så hör pappas bön:
"Är det SNÖ eller är det SNÖ ute?! Nu vill jag ***(långt pip för små barns öron) ÌNTE skotta mer!!!"
Så snälla, för Wildas pappas skull, låt det inte komma mer snö nu.

Jag har suttit och tittat på snöslungor till vår kära pappa och hittade denna tingest. Jag trooor inte att just den är av intresse. Eller? *blink-blink* Här har vi annars en variant:
Som tur är så skiner solen idag och vi ser alla fram emot våren som komma skall. Ja, om ett par månader i varje fall. Så ha förtröstan, snön är inte för evigt. Inte för denna gång i varje fall.

Idag har mellanstorebror haft inventering i sitt rum, eller rättare sagt, han har städat! Under vissa moment var Wilda och jag uppe för att bistå honom med vissa saker. (Brorsan skulle bädda och påslakanet gjorde inte riktigt som han ville då.) Väl däruppe fick Wilda prova på något väldigt roligt, nämligen att studsa med en studsboll.
Som alla vet, så är studsbollar ena pigga och alerta saker, som absolut inte studsar dit man själv vill. Dessutom så gnisslar de så skönt mot de stackars par som Wilda har i sin mun.
Men det är inte enbart studsbollar som letar sig in i Wildas mun. Det kan till exempel vara en sladd, oinkopplad sådan.
Eller största brorsans skolarbete, vilket var att tillverka tåg i massproduktion som ett företag. Dessa tåg är väldigt spännande just nu och de går dessutom att plocka isär i molikyler eller.... stoppa in i munnen! :-)

Wilda har vissa saker som hon själv tränar dagligen. Det är klickljudet, som hon gör med tungan. Krypa är också roligt och det blir mycket av det här hemma. Det är ju då hon snabbt kan ta sig från ett stället till ett annat. Tyvärr blir det även så när jag försöker att ta kort på henne i vissa lägen.

Klappa i sina händer är en nya kunskap som också är rolig att göra och till det har hon lagt till ännu en sak; att vinka! Först trodde jag att det var en ren lyckträff när hon började med det i ett stort matvaruhus. Men icke sa Nicke! Det var väldigt medvetet, vilket medförde att vi hade nästan varenda pensionär vid vår kundvagn. Vi hade i varje fall inte brist på sällskap där vi gick, även att det tog 1 ½ timme innan vi kom ut ur butiken. Då var Wilda så trött och jag fick göra något jag inte brukar göra. Man mutar barnet med en majskrokar. (Jag ser det så att det faktiskt inte är så onyttigt.)
Andra saker som Wilda gör är att vissa rörelse om och om igen.
Stå upp - tappa saken hon håller i - böja sig ner efter den - resa sig upp - tappa samma sak igen osv.

Kramas med bröderna är favoriten just nu och det är ömsesidigt. Bilden talar för sig själv, eller hur?

Det har snöat hela dagen igår och vad det gäller den saken, så har jag nog sagt det mesta om den dagen. En ny dag idag och ännu mer snö. Wildas pappa bara suckade när han såg förödelsen utanför vårt hus. Det är så mycket snö att det räcker gott och väl till nästa år också. Om Bus går i den djupaste snön försvinner han och om jag, som är en riktig kortis knatar ut i djupet, ja, då går det snart till midjan!! Gungorna i trädgården har helt försvunnit och så här ser ut vid vårt köksfönster: