Jag skulle ha skrivit igår, men var trött som en gnu. Ja, hur nu gnuer är när de är trötta, men jag antar att det är precis som när vi människor är trött helt enkelt. Skittrötta!
Gårdagen tillbringades i ett av Norrköpings stoltheter, nämligen Stadium Arena. Efter 2 dagar började både Wilda och jag att vara rätt möra och trött, men trots det så hade vi humöret på topp! Så var det med resten av familjen.
Wilda roade sig med att umgås med sina föräldrar, lagets föräldrar och att äta majskrokar i mellanbrorsans knä.

Det gick ingen nöd på henne och ville hon leka så fanns det ytor att vara på. Hörselkåporna var också med, men den lilla envisa parveln var väldigt bestämd med dem. De skulle INTE sitta på henne, möjligtvis i hennes knä för provsmakning. Dagen i Norrköping blev inte alltför lång på grund av resultatet, utan på eftermiddagen var det dags att packa ihop oss. Då var jag så trött att jag fnissade åt precis allt, Wilda hade cirkus och somnade mitt i allt och pappa fick ett anfall på Mediamarkt då han började prata tyska i kön. Det var nog värre än när pappa hade dansat och sjungit ett antal minuter innan. Stackars mellanbrorsan! Han visste inte vart han skulle ta vägen och hade han kunnat så var nog golvet den närmaste genvägen därifrån. Tyvärr fungerade inte betonggolvet så.

Idag har vi bara tagit det lugnt och det har varit såååå skönt! Det har inte funnits någon anledning till att gå ut heller, då det varit minus 17 grader ute!! Svinkallt!
Sovmorgonen var så underbar, liksom vår lilla dotter. Som vanligt vaknade hon med ett leende och vem kan motstå det, hur trött man än är? Inte jag i varje fall.
Sedan har det varit en mer glidardag och vi har alla städat undan. Förrådet fick sig en repa av det, precis som andra delar av huset. Som vanligt när man har små barn, så var det inte så lätt att hålla på någon längre tid. Wilda ville ha sin beskärda del av uppmärksamheten och var inte sen till att tala om vad hon ville ha. De mest primära behoven var mat, sova och gos! Nu har damen ifråga börjat att morra och det låter mer som om hon försöker sig på skånska R. Det låter mer som om hon harklar sig och mitt i allt så komm er ma-ma-ma in. En skillnad hör vi när hon är hungrig. Nam-nam eller Mm-mm låter det med en bestämd ton, som inte kan misstolkas.

Sovdags och skönhetssömn på intågande. Natt-natt och sov så gott!! Ska följa dotterns exempel och knyta ihop mig. Kram så länge!

 

Sedan den 2:e januari har vi varit som bortblåsta på nätet och detta beror på att vi varit supportrar till mellanbrorsan i innebandy. Det är nämligen cup i Norrköping under tre dagar och vilka hänger då med som ett par iglar? Jo, självklart gör både jag och Wilda det. Wilda har ju inte så mycket val, men det har inte verkat som om det gått någon nöd på henne.
Igår var cupens första dag och mjukstartade med en match. Det var Söderköping som skulle möta de svarta tonårsbjörnarna och det gick ju galant! Eftermiddagen och kvällen avslutades med en 40-årsmiddag i Svärtinge. Det var jättetrevligt med god mat och många skratt, som alltid när jag umgås med dessa glada människor. Wilda hade det också bra och hon tränade hela kvällen på att gå upp i armhävningsposé, för att sedan puta med rumpan i vädret. Ett par gånger lyckades hon till och med att hasa sig FRAMÅT! Märk väl, framåt!!
Till sist blev det dags att dra sig hemåt, för att klara av dagen som var idag.
Den gick också bra, vad det gäller innebandymässigt och mellanbrorsan höll målet rent från bollar. Som morot för laget, hade de favoriter i repris. Reprisen från förra året i Norrköping var att innan varje ny match lagmässigt i kör, säga: Raka Fredrik!, och sedan gå och vinna varje match. Så var det också idag.
Jag riktigt bävar lite för en rakning på sambon, då förra årets frisyr var bland det värsta jag sett. Tofsar lite här och var på huvudet och man fick en känsla av fläcktyfus. Hoppas grabbarna laddat för en snyggare frisyr eller att de tar allt hår den här gången.

Nu är det i varje fall dags att säga godnatt. Jag ska försöka kravla mig in i sovrummet, för att sedan självdö i sängen. SÅ jäkla trött är jag, om man får uttrycka sig så!! Hörs och störs, om inte imorgon så lär vi göra det på tisdag!! Ta-ta for now!!

Ikväll är Wildas pappa lycklig. Eller jag kanske skulle uttrycka det med andra ord; salig. Det är nämlig hans hobby- och favoritfilm på TV:n, och ska sändas i tre dagar. "Far, far away...."
Självklart är det Star Wars och om någon har undgått detta vad det gäller Wildas pappas hobby, ja grattis! :-) Wildas pappa kan med all säkerhet berätta om alla figurer och i vilken film de befunnit sig i. Nu kanske ni tror att jag själv inte gillar SW, men ack där tar ni fel. Jag tycker det är helt otroligt gjort att komma på tanken till filmerna och hur de har skapat de olika framtidsföremålen. Däremot är jag inte någon nörd på det hela, men älskar att reta Wildas pappa med det. :-) (Det här är sambons favoritkaraktär ur SW och han är väl ingen direkt svärmorsdröm precis.)

Ännu ett år har gått och ett nytt år är i intågande. Under kvällen stod Wilda i soffan och tittade på fyrkverkerierna, vilket också vår hund Bus gjorde. Han var mer i extas än vad lillsnörpan var och med husses hjälp så fick Bus se de älskade raketerna. Det vill säga, husse höll upp honom i sin famn. :-) Tror ni att hunden nöjde sig med bara det. Nope, mycket vill ha mer säger de ju.
Bus och Wilda har börjat komma på bättre fot med varandra, istället för att Bus är avundsjuk på henne. Han var ju här i familjen först ju. Till saken i varje fall. När Wilda brukar äta majskrokar, så sitter Bus gärna nedanför hennes stol för att fånga upp eventuella flygande bitar. Igår när damen fick sin majskrok, kom hon på ett ännu bättre sätt att fixa majskrokar till bus, nämligen genom att hänga sig ut över sidan på sin stol och MATA honom med dem!! Rackarns unge! Fast jag lovar att det var två som var helnöjda där!!

Snart är det bara ett par skälvande minuter kvar på detta år och jag har kommit på ett löfte till nästa år. Till nästa år ska jag uppdatera bloggens bakgrund. Det är väl ett lagom löfte att avge och som jag ska kunna infria.
Under dagen har vi tagit det lugnt. Wilda har sovit och ätit som en häst! Hon har ätit en stor portion med slottstek och potatis med morötter till. De ni!! Sedan har vi haft nyårsmiddag på tre man hand, det vill säga, Wildas pappa, jag och fröken herself. Efter maten var vi ute på en lång och kylig promenad. Det var välbehövligt då det var en hel del rotfrukter som skulle vaggas ner i magen. :-) Bus däremot var överlycklig över att få gå en långpromenad, lukta på krutdoften och höra de underbara raketerna vina och smälla! Det är nämligen en av hans favoritgrejer; Fyrverkerier!! När han hör smällarna av dem, springer han alltid fram till fönstret och sätter framtassarna på elementent för att titta ut. Så är det varje gång!! Som sagt var, Bus är ingen vanlig hund.
Nu ska vi räkna in minuterna fram tills klockan blir tolv. Just nu är det 69 minuter kvar.
Ha det bäst!! Och Gott Nytt År om vi inte hörs innan dess!!

Dagens sista dag på år 2009. Wilda och jag sitter upp-pallade i soffan under var sin fleecefilt och myser. Det är kallt ute och det känns även lite ruggigt inne. Bäst att krypa ner lite mer under filten.
Under gårdagens eftermiddag och kväll var vi hos Wildas gudföräldrar och hade det bra! Wilda vallades runt av sin gudmor i lägenheten, med en Bus som sprang framför. Efter en god middag, som värdparet insisterade på att "det skulle ha varit lite mer spänning i", undrade jag vad det då skulle vara för något? Skulle Indiana Jones hoppa ur kycklinggrytan och svänga med sin piska? Jag tyckte det var en god gryta i varje fall!! Wildas tand, höger-undertill, syntes under hennes lek med en plasttillbringare, men envisas fortfarande med att ligga precis under skinnet. Hmm..
Testade våra kameror och så här såg vi ut igår:
Jag är snabb på att gömma mig bakom barnet och jag är väl inte ensam om att inte vilja vara med på bild.

Nu ska vi fortsätta vår mysmorgon, som övergått till förmiddag. Dags för mysbus!

Det är underbart att ha Wildas pappa hemma och den som verkligen gillar att ha oss båda hemma är Wilda. Myspyset på morgonen och två stycken till vid frukosten. Sedan blir det busdags i soffan och det står pappa för. Wilda bara bubblar av skratt när pappa vänder upp och ner på henne. Här är en tjej som inte är rädd för fart och fläkt! Och absolut inte när det kommer till att hamna upp och ner! Om det inte sker, så hoppar hon upp och ner i knät på pappa, för att få igång honom lite extra. Efter busstunden får lilltjejen smaka på rån, som smakar så där. "Tacka vet jag majskrokar", tycks hennes blick säga.

Nyår fortfarande på intågande och hemma hos oss så märks det inte någon större skillnad. Det är nog bara jag som tjatar om vad vi ska hitta på. Det blir nog bra hur det än blir. :-) Det lär bli ett nytt år 2010 hur vi än gör för att fira in det. :-)
I eftermiddag ska vi hälsa på Wildas gudföräldrar och när vi frågade om vi skulle ta med oss något, så blev svaret: "WILDA!". Kort och koncist, inget mer med det. :-) Fast de får nog nöja sig med att hela familjen Taikon kommer med, med hund och allt. Nu måste jag nog packa ner lite nödvändiga grejer, så som mat till Wilda, blöjor och extrakläder, ifall olyckan är framme. Ha en bra dag! Jag får se om jag hinner lägga in några fler inlägg idag! :-)
Ta-ta! Ha det bäst!!

Nyårsaftonen börjar att närma sig och de inledande funderingarna på middagar, fester och nyårslöften startar. Var ska man vara, fyrverkerier och det vanligaste löftet om att gå ner i vikt. Mitt i all nyårshysteri, så är det trots allt gemenskapen som är viktigast och att få tillbringa det nya året med människor som man tycker om och älskar.
Under eftermiddagen var Wilda och jag ute och handlade mat inför Nyårsaftonen och jag kan väl säga som så; Vi var inte ensamma!! Diskussioner om vilken nyårsmat man kunde tänka sig och vilka råvaror som var bäst var den största gemensamma faktorn. Själv gick jag i samma funderingar och inte blev det bättre när jag ringde hem till Wildas pappa för att fråga om råd i den frågan. "Vet inte." är ett mycket vanligt svar. ("Det säger jag väl inte", skulle han nog säga om han såg vad jag skriver just nu.) Jag fick gå efter förnuft och egna idéer och det blev en salig blandning av olika rotfrukter, granatäpplen, räkor mm. Den bästa saken var nog en snuttefilt som Wilda fick välja. Det var en grön groda.
Nyårlöften har jag inga och jag tror inte jag lär komma på några heller. Det nog vara att fortsätta vara mig själv, med alla fel och brister. Växa som människa kanske och älska villkorslöst.

Här är buskort på minsta storebrorsan och Wilda in action. Så här såg det ut igår och idag. Nu har brorsan åkt hem till sitt andra hem. Hoppas han snart kommer tillbaka, önskar både vi alla. (Och då är mellanbrorsan inräknad också!) :-)

Nu är det snart sängdags för lilla fröken. Ha det bäst!! Och kram på er!!

 

God morgon! Solen skiner och snön ligger gnistrande vit. Wilda vaknade med tuppen och jag skulle kunna ge mig *** på att hon var piggare än den där sömndruckna pippin. Där fick jag för att jag hängde kvar med hörntänderna fram till klockan 2 inatt. Det är inte ofta som det händer, utan det brukar variera med att ömsom somna med Wilda i soffan till att jag är den som somnar sist i det här hushållet. Det är ljuv musik när det är tyst i huset och endast Wildas pappas snarkningar och Bus timmerstockar som hörs. Däremot när sedan väl ska sova, så kan det vara desto svårare om någon några ligger och snarkar i kapp.
Wilda däremot snarkar inte. Däremot kan hon låta lite i sömnen. Däremot när det blir högre decibel, då är det bara att kravla sig ur sängen och hämta upp den Wilda. Har jag tur så vaknar pappa och kan fiska upp pipfröken åt mig. Sedan blir det matdags!

Nu har minsta storebrorsan också vaknat och vi sitter alla tre i soffan för att se morgon-TV. Han är väldigt förundrad över att han sovit så lång tid, men det är väl i och för sig positivt. Har man jullov ska man ju sova ut ordentligt. Däremot så kanske man inte ska sova hela dagen, som de större bröderna skulle kunna klara av, bara de fick chansen. De ser ut som yrvakna hamstrar när någon av oss väcker dem och vanligtvis grymtar och gnäller mellanbrorsan lite över den tidiga tid innan han kommer upp. Däremot är den största brorsan en hårdare nöt att knäcka vad det gäller väckning. Vaknar han första gången någon väcker honom, ja då får man vara glad! Han är inte den mest lättväcktaste, utan klarar av att ligga och sova i oljudet av 3 stycken ringande och pipande väckarklockor! Jag känner inte till många som klarar av den bedriften och är det någon som har tips eller idéer på en vettig väckarklocka till honom, så är ni gladeligen välkomna med dem!

Minsta storebrorsan har klarat av bedriften att "ramlar ur" soffan nu på morgonen. det var när han letade efter grejer under soffan. Det är sånt som vanligtvis brukar hamnar där när man har småbarn  eller en sambo som inte gillar att ha strumpor på sig, det vill säga jag. De har en konstig förmåga att bara åka av mina fötter. Barfota och att spreta med tårna är bland det bästa som finns. Speciellt när det är sommar och man kan gå barfota ute.
Just nu håller lilla fröken på med hennes fötter. Hon sitter i soffan och sträcker på benet rakt ut och flexar med foten. Morgongymnastik kanske? Ska göra lite frulle åt den sömniga familjen. Magen börjar kurra på oss alla som är vakna och Wilda sitter och visar med ett tydligt kroppspråk att hon vill ha GRÖT! Ja, om hon säger att hon vill ha gröt, vet jag väl i och för sig inte, men hon sitter och tuggar och säger "Mm-mm-mm". Det betyder oftast "mat". Annars låter det "mamamama" just nu.
Mot köket och frukostfixning! Ha en bra och solig dag!

Barnet växer så det knakar och bilstolen med den. Idag fick vi uppdatera bilskyddet till en bilbarnstol och resultatet är vi nog ganska nöjda med, tror jag. Det blev en Britax som växer med barnet fram till att Wilda är cirka 6 år gammal och då känns det inte så jobbigt med priset.
Det blev en tripp till storstan, där Wilda och jag lämpade över resten av familjen vid killarnas favoritbutik. Jag säger bara NetOnNet. Vi däremot åkte till extramormor och tomtade lite. Det blev time for te och en hel del gosemys. Wilda hittade mysdjuren på det vanliga stället och sedan var det mysigt värre. :-) När det gått en stund var det bara att åka tillbaka och hämta boysen, där 3 lyckliga väntade på oss. Tänk vad lite tekniska prylar kan göra!?:-)
Under eftermiddagen träffade vi på en av Wildas favoriter, Simon. Han var ute och flanerade med sina föräldrar. Tyvärr var inte Wilda så snacksalig vid den tidpunkten, då hon istället låg i dvala och tog hennes dagliga skönhetssömn.
Nu sussar det lilla barnet så gott  och ska väl fortsätta med det. Själv blir det nog att göra detsamma snart. Ha det bäst och sov så gott. :-)

Morgonen börjar vanligtvis med att någon, dvs Wilda ligger och petar på mig. När jag sedan tittar på henne, så fyrar hon av världens leende för att säga; Godmorgon! Pappa däremot brukar väckas på ett mer brutalare sätt genom att Wilda dunkar honom på ryggen eller drar i hans näsa. Idag var det ombytta roller, då hon dunkade mig i ryggen och log åt alla närvarande. Däremot så drog hon inte mig i näsan, utan det blev fortfarande pappas  som råkade illa ut.

En av favoritsysselsättningarna, är att läsa Den intressantaste boken i Wildas bibliotek är "Max dockvagn". Vad det beror på vet jag inte, men jag kan tänka mig att de ordfattiga meningarna och enkla bilderna är fullt tillräckligt just nu. Speciellt när det är något som hon känner igen i boken. Hunden! Hon har ju också en hund, som är snäll och gärna äter kakor. Bus skulle gärna äta annat också, bara det inte var hundmat!

Nu sover yrvädret och själv ska jag fixa till mig. (Det är inte världens bästa bild, men försök att ta en själv i det läget. He, he.) Det är dags för en tur till storstaden för att jaga bilbarnstolar.  Tata 4 now!! C U L8R

Just nu sitter jag här och bara njuter av att lillfisen har somnat. Tror jag ja!! Plötsligt så hör jag ett sprak och lite mummel ifrån "barnvakten". Blablabla....titititit.. De ljuva harangerna fortsätter fram tills det blir ett illvrål som inte någon barnvakt behövs för att höras! Oiiiiiiiii!! Där var den kvällen räddad!
Den lilla damen sitter uppe i soffan som en liten nattuggla, samtidigt som minsta storebrorsan mumsar på hemmagjord isglass. Isglassen är i form av elgitarrer och en bas och det ser sååååå mumsigt ut!! Wildas pappa delar gärna med sig och swisch så är hennes små händer där. Min glass!, tycks hon tänka. Eller vad säger ni?

Hon ser rätt nöjd ut där hon sitter och mumsar på det lilla som är kvar av gitarren. Emellanåt så skrålar hon för fullt. Om pappa tar glassen, så blir hon sur och det låter bara "Mm-mm-mm" från henne. Undrar när Wilda-lilltroll ska bli trött igen? Det tycks inte som om det lär hända på den här sidan av dygnet, då hon satt igång pappa igen. Hon skuttar i knät på honom, viftar med händerna och har allmän cirkus där. Kul, kul.

Här kommer ett litet potpurri av dagen.

Får avsluta kvällen med ännu en bild på det glassätande barnet. Nattis!!

Fröken Galenpanna vaknade med ett stort leende, men var vi först med att vakna? Icke! Wildas pappa var uppe med tuppen och det är nästan så att jag tror att han sovit med snöskyffeln i högsta hugg, just för att han visste att det skulle bli mer snö!
Nåja! Morgonen var lugn fram till att Wilda presterade ordentligt i blöjan. Det var så pass mycket att det kröp uppåt nacken och vad gör man då? Jo, man roppar på pappa, som får komma och assistera i badrummet. Inget gnäll där inte, utan det var en nöjd liten tjej som satt och lekte med sina gummidjur under tiden som pappa duschade av kroppen och tvättade håret på bajsbarnet. Bajsfri och fin var det dags att sätta fart på tillvaron igen!
Den här gången var det Benjamin (Fikus) som ännu en dag fick tampas med den lilla vilda. Varje dag så ryker löven av den stackaren och idag kom damen med en liten pinne i högsta hugg! Det finns nakenhundar, men vi däremot har en nakenfikus. Det är tur att hon inte gett sig på hunden än.

Livet är allt för kort och kan när som helst slitas ifrån människan. Tankar som "det händer inte mig" är det nog många som tänkt, men ack så fel det är. Inatt försvann en liten stjärna från himlen, en liten flicka fylld av glädje. Precis som vår lilla Wilda. Någons barn. Någons lyckopiller. (Något bara till låns)
Mitt hjärta gråter för dem som förlorat sitt barn, sitt lilla hjärta och jag önskar verkligen inte att någon hamnar i den sitsen. Och som en kvinna sa, ur ett reportage på TV4:s nyheter om tsunamin för 5 år sedan : Var rädd om varandra och tala om hur mycket ni älskar varandra, oftare än vad som görs idag. Det var en mycket klok kvinna, märkt av sin sorg och kärlek.
Men är det så svårt att tala om hur mycket man älskar någon? Ja, tyvärr. Det borde vara enklare egentligen. Dels kostar det inget att säga, men effekten är så pass mycket större.
Var rädd om varandra och tala om för dem du älskar hur mycket du gör det. Imorgon kan det vara försent.

En tyst minut för en Nova som nu är borta. Många tårar för hennes nära och kära.

Julaftonsmorgon och sovmorgon. Lillsnöret vaknade och slog upp sina blå.  Buset bara glittrade i ögonen på henne och helt plötsligt så överföll hon pappas rygg. Som hon klängde, så var det inte det lättaste att försöka sova vidare för Wildas pappa och det är ju klart; varför skulle han få sova, när ingen annan fick det? He he
Julgröten var ett klart frukostalternativ och sedan var det dags för julklapparna. Här orkade vi inte vänta tills Kalle Anka står för dörren, utan det var nu det roliga började!
Det är nästan roligare innan klapparna öppnats...spänningen som hänger i luften och drömmarna. När väl julklapparna är öppnade, så har väl också det en viss tjusning. Som till exempel mellanbrorsans extas över sin burk av äppelmos! Eller Wildas glädje över alla fina snören. Minsta brorsans glädje över alla ramper och fingerboards som bara regnade in, gick inte heller av för hackor!! Snart kan han dekorera sitt rum med dessa pryttlar. Bäst att passa sina fötter bara, annars gör det *** ont ifall jag skulle trampa på dem...eller någon annan.
Wilda fick ett stooort paket från sina gudföräldrar och så här såg det ut då när hon fick stifta bekantskap med familjen elefant och deras vän giraffen.

Bus, vår hund fick också julklappar och den första öppnade han självklart alldeles själv. Han har fått rutin på det, med tanke på att han firat jul i 10 år nu. Hans julklapp var inte lika färggrann som Wildas, men däremot mycket trevlig och god. Det var nämligen ett ben i tandborstande syfte och det går inte av för hackor. Med ett sånt i munnen, så vill han inte ens gå ut för att rasta sig och "läsa dagens nyheter". (Det är att nosa runt och läsa av vem och vad som gått i hans väg tidigare.)

Efter alla julklappar hemma, så var det dags att packa in oss i den "lilla" bilen och fara ut på landet. Det var klart att alla skulle med, så hunden fick hänga på också. Det blev en bonusjulklapp, för hans del, då han alltid får springa lös när vi är på landet. Dessutom så har han ju sin kompis Astor där, som villigt håller honom sällskap. Wilda däremot passade på att ta en av sina berömda skönhetssömner under resan.

Det var underbart att komma ut till ett riktigt vinterlandskap och få äta julmat. Underbart gott! (Tack svärmor!) Tyvärr kunde dagen tagit en vända med förskräckelse, då Wilda satte i halsen och höll på att bli alldeles blå. (Huga!! Får man inte panik i det läget, ja då får man väl aldrig det!! Fy!!) Som tur var, så hoppade den lilla bit som fastnat ut och lillsnörpan blev gladare. Hon fortsatte att äta sin julmat mat, vilket bestod av spagetti och köttfärssås. Gott-gotti-gott-gott!

Under tiden som vi satt och förlustade oss med all god julmat, så var grabbarna Grus ute och luftade sig. (Grabbarna Grus är Bus och Astor, familjens hundar.) Och nog var de ute och tog luft alltid!! Efter våran julmiddag,  skulle de sedvanliga resterna försvinna, det vill säga, se små söta lurvarna skulle ju också få fira jul med julmat och allt. När husse väl kom ut med gotta, så fanns där inga hundar. Trots lockrop och busvisslingar, så var de som bortblåsta! Inget konstigt med det i och för sig, men visst blev vi lite fundersamma över tilltaget. Wildas farfar däremot var lugn som en filbunke och var helt säker på att de snart skulle dyka upp.
När sedan Kalle Anka hade börjat och det gått en stund, tog tålamodet slut och Wildas pappa och mellanbror gick ut för att leta reda på illbattingarna. Det var inte det lättaste, vilket berodde på att de försvunnit på en riktigt walk-about! Utan lov, dessutom. De var båda i ganska god vigör, men Bus däremot såg ut som en stor snöboll om tassarna. Eller som pappa sa; "Det såg ut som han hade gipsat tassarna!" Så här glad såg Bus ut när bollarna väl skulle bort ifrån tassarn.

Wildas vildaste julklapp för dagen, var en telefon som gör ljud och rör på sig när det ringer. Den var en jättehit och hon hade fullt upp med att  ringa till höger och vänster. När pappa såg det, kommenterade han att om hon skulle ringa så pass mycket, så var det nog bäst att skaffa ett kontantkort till lilla fröken. Han har lite humor, och det är därför jag älskar honom. :-)

Med magarna fulla av mat och hjärtat fullt av kärlek, åkte vi hem till vårt lilla hus igen. Alla var nöjda med dagen, trots alla fadäser och den kaos det gjort i vissa lägen. En sak är ju säker, vi kan ju inte klaga på att vi haft en tråkig julafton!! :-) Må så gott! Med dessa ord, tar denna dags blogg natt. Sov sött! Zzz...

 

Nu är vi äntligen klara!! Julskinkan är klar och provsmakad på en smörgås med senap på. Mums!!
Janssons Frestelse är klar, pepparkakorna gjorda och pyntet också. Så här blev granen!

Snön ligger vit på marken och Wildas pappa började morgonen med att skotta! Och som han skottade!! Sedan begav han sig på matjakt i det stora shoppingcentret närmare storstaden och där tog han sin kundvagn och jagade rätt på en hel del smått och gott! Står våra magar ut i alla fyra hörn efter julen, så är det Wildas pappas förtjänst. :-)
Fröken Fisfilur är fortfarande lös i magen och letar jag riktigt noga på internet efter information om just de, så finns det en uppsjö av fakta. Summan av det hela är att det inte är något farligt, än så länge. Hon har ju trots allt aptit.
Så morgonen startades med risgröt och blåbärspuré och så här snygg såg hon ut då!

Snart är det dags för julstöket igen och på "Att-göra-listan" står Janssons Frestelse, skinka och lite annat julgodis.  Ska sätta mig och kolla över vad som ska göra och senare ikväll ska vi ha julvaka och vänta in julafton. Julgranen ska kläs och sedan blir det glögg med pepparkakor. Hoppas det blir lika mysigt som det låter. :-)

Nu ska jag göra lite nytta! Julkorten ska dekoreras på ytterdörren och julstrumporna ska sökas upp. Ha det bäst och God Jul på er alla.

Har haft fullt upp idag och därför har det inte blivit något inlägg förrän nu.
Lillstumpan har haft pappa hemma och de har roat sig med både det ena och det andra. Men först började dagen så här:

I eftermiddag har vi haft fullt upp! Det har varit allt från köttbullar, godis, gröt och städning. Mitt upp i allt så testade Wilda sina vingar, eller rättare sagt, sina ben och armar. Tyvärr hann jag inte med de första vändningarna och krypsteget från skohyllan och när jag väl fick fram kameran, då hade fröken Fisfilur en lång överläggning om hon skulle lägga sig på mage eller försöka sig på att krypa ett steg till. Resultatet ser ni här:







Nattiskram och bye-bye. Nu ska jag sälla mig till dottern och den snarkande sambon. :-)

Jag har alltid undrat varför det heter "julstöka" och NU vet jag varför!! Jo för hur jag än försöker att städa och få undan det mesta av alla göromålen, så blir det bara rörigare och stökigare, för att helt plötsligt ha ännu mer att göra!! Och inte blir det bättre när Wilda hjälper till, då jag plockar in saker och därefter plockar sockertoppen ut allt. När hon  sedan tröttnat gör sig naturbehoven sig påmind. Hungrig! Mat!! Nu!! Då är det bara att släppa allt för att fixa det. Nu när jag sitter här och ammar så kurrar även min mage Hm... Ska åtgärda det senare...
Summan av summarum, så tror jag att ur kaos föds ordning och att det till sist kommer att bli julfint. Jag ska julstöka lite till med hjälp av Fisen-Lisen. Just det!! Magen skulle ju ha mat också.Tlatlatla, som Wilda säger. Over and out!!