Babysång och skrålande föräldrar. Det var vad måndagen bjöd på. Idag däremot var det skrålande föräldrar och barn som plaskade. Babysimmet börjar att gå mot sitt slut, men det är inte busarna medvetna om. De plaskar precis som vanligt. Wilda har börjat att ta simtag och det pendlar mellan hundsim och viftsim. Viftsim är precis som det låter, då man viftar fram och tillbaka med armarna under vattnet. Det skulle mina vattengympadeltagare lära av, då de av bekvämlighetsskäl springer omkring med armarna över huvudet, istället för att jobba med dem i vattnet.

Under morgonen tränade Wilda på samma sak som varje morgon, nämligen att med ilskna skrik och tjoanden, ta sig igenom en stol. Varför hon gör denna procedur istället för att helt sonika ta sig runt, det har jag faktist ingen aning om.
Vi har hunnit med mycket, med tanke på morgonens babysim och gymnastövningarna under morgon. Wilda har även lekt trädgårdsmästare på balkongen och vilken skatt hon hittade där!! Ett gammalt physalisträd från förra året, som trött stod och vilade sig. Eller rättare sagt, den har sett sina bästa dagar och har vikt hädan. Men varför säga det till Wilda, som planterade i en nyckelpiga av trä och sedan satt och rörde runt med en pinne. Hon tyckte det var toppentoppen att få undersöka denna jordiga tingest. Sånt får hon nämligen inte göra inomhus, vilket hon har testat mer än femtioelva en gång.

Nu sover den lilla sköna sin skönhetssömn. Undrar vad eftermiddagen har i beredskap? :-)
Ha en bra dag!

Dagen efter och då finns det bara ett ord som sammanfattar den dagen, nämligen TRÖTTHET. Trots festligheter och trots än väldigt sen sovdags, bekom det inte Wilda att vakna precis som vanligt klockan fem. Bläää... Det var en trött mamma som släpade sig upp och bäddade ner barnet mellan mig och den storsnarkande pappan. Hela dagen gick i slowmotionen och även dotterns frisyr visade på gårdagens tecken.

Lördagen då allt hände eller dagen då timmarna var alldeles för få. Hm...diskussionen kan bli lång vad det gäller tiden innan allt skulle vara klart. Tidsoptimister som vi var, hade vi redan spräckt tidsramen dagen innan och vad kunde vi göra åt det när det var för sent? Le och knega vidare. :-) Köket blev vår plats under hela dagen som gick och potatisskalning avlöptes av förberedelser av kött och sedan tillagning. När eftermiddagen kom började paniken infinna sig och jag säger bara "Tack alla underbara människor som fanns till hands då!" Listan blir lång och jag hoppas alla som var närvarande känner sig berörda! :-)

Festen eller THE PARTY blev mycket lyckad och själv var det underbart att få fira in min dag med människor som jag tycker om och uppskattar. (även om den dagen är en vecka senare) Vilken födelsedagspresent kan slå det? Inte mycket, förutom mina barn förstås!
På tal om barn hade Wildas största bror filat ihop ett tal och jag lovar att det var inte lätt att inte börja gråta i det läget. Underbara unge! Trots sin ålder, kommer han alltid att vara min unge. :-)
Det var fler som hade skrivit underbara saker och hade kvällen fortsatt så, hade jag fått suttit i ett hörn och storbölat av lycka och rördhet. Frågan är hur det hade sett ut...he, he.

Kvällen präglades av skratt, musik och mycket dans! Wilda var den som stod för underhållningen vad det gällde dansuppvisningar. Bilder på detta kommer senare. Här har däremot Wildas gudfar lyckats att få både mamma och kvällens dansprinsessa på samma kort. De ni!! Det är inte illa det, med tanke på att hennes mamma oftast inte fastnar på kort. Detta måste bero på skit på linsen... ;-)

---

På grund av förberedelser inför *host-host*-årsfesten och brak-kalaset i helgen, så ligger vi en aning efter i  vår kalender. Eller rättare sagt, vad det gäller sömnen. Det kommer nog också igen. Dagens innehåll är att försöka komma iväg på babysång, nu när barnet inte hostar längre. Desseutom ska vi försöka komma ifatt med att få ordning i huset. *Ve och fasa!* Sånt är inte kul förrän det är klart!! :-) Men det är väl så när livet har varit en fest. Det finns alltid en baksida.

Wilda och hennes docka


Skala banan....

Som ni kanske tidigare har läst, har inte Bus varit bästa kompis med Wilda. Det har varit en stor avundsjuk som kommit mellan dem, eller rättare sagt, som Bus haft emot Wilda i alla lägen. Det har varit när bröderna lekt med lillesyrran och så har Bus gärna gått imellan. Eller att han morrat åt Wilda, när hon kommit för nära.
NU har detta vänt och de är näst intill bundis. Självklart är Bus fortfarande avundsjuk ibland, men det är inte lika ofta idag. När Wilda har frukost eller ett smaskigt kex, delar hon så gärna med sig till Bus. Han i sin tur tar emot gåvorna väldigt försiktigt. Efter detta får hon tillåtelse att klappa på honom och t o m krama om honom.
Igårkväll möttes Wildas pappa och jag av en underbar syn. Wilda satt vid sina leksaker och bredvid henne, i den rosa kaninfåtöljen, låg Bus och tittade. Tyvärr hann barnet försvinna ur bild, men ni får väl tänka er henne där. Så här såg det i varje fall ut efteråt.

Igår var en dag på språng. Både jag och Wilda åkte iväg till storstan för att ordna inför framtiden. Med detta uttryck menas, att ordna för fortsatta studier inför hösten och två år framåt. Men innan vi kunde åka iväg, var vi tvungen att grunda lite. Det vill säga, våra magar behövde mat inför resan och då passade lasagne jättebra för detta syfte.
Så var vi iväg! Linköpings Universitet fick sig ett besök som gjorde märken efter sig. Hos studievägledaren hittade Wilda ett tangentbord och en trasig mus att dunka på med en tesil. Det var lycka det!! :-) Efter detta besök gick vi till IKK:s avdelning och då fick vi åka glashiss för att komma till rätt våning. Det var stora ögon när vi åkte upp och ner ett par gånger. Ja, en gång berodde på att jag lyckades trycka på fel våningsnummer och vi hamnade i källaren istället för på våning tre. Hm...vet inte hur jag lyckades med det fatala misstaget, men det blev en extra gång för att se allt spännande igen.
Väl på IKK:s avdelning lyckades Wilda möblera om i bokhyllor, känna på kursansvarigs hår i ett obevakat ögonblick och dessutom charma alla i hennes väg. Efter alla tilltag och en timme senare var tjejen ordentligt trött och väl hemma somnade hon som en stock.
Resultatet av hela resan blev ett trött barn och att jag nu planerat att under 1 ½ år framåt läsa engelska och sedan lappa ihop min lärarutbildning. Det vill säga, knyta ihop säcken och bli klar som lärare. Det känns inte som någon lång tid och i det stora hela, är det inte det heller. :-) Den som lever får se!

Idag är det den 21 april och det SNÖAR?!! Jag varken vill eller har lust med snö just nu och den enda som blev glad av detta vita nedfall, det var hunden! Faktum är att Bus alltid gillar snö, men där går våra intressen helt isär. Snö ska det vara när det är vinter och i april ska det vara SOOOL!!  Ser jag positivt på det....Hm! Det blir svårt, med tanke på att bilen i detta nu bär sommartofflorna. Nog gnällt om det nu! Det är bara att konstatera att det är vädrets makter som styr och råder, där mänskligheten inte har en suck i slutänden. Snälla våren, kom tillbaka!! Är det nödvändigt att göra "Ronjas vårskri" för att det ska bli någon effekt? OIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!

Ikväll blev vår underbara ilskna och hostande dotter så glad att det värmde i hela kroppen. Anledningen till det? En liten babydocka på 40 cm, med mjuk kropp och som kunde prata. Wilda blev så otroligt glad och man kunde verkligen se att det var många tankar som rörde sig i hennes lilla huvud. "Ska jag få?"
Hon var så till sig och började peta på den, för att se att det var sant. Till sist satt hon och pussade på den och att hon gjorde så är ju kanske inte så konstigt. Så gör ju vi med henne och då måste det ju innebära att den man tycker om, den pussar man på! Hon var så söt där hon satt och pussade dockan länge...och med öppen mun! Det är svårt att delge allt, men jag hoppas ni förstår verkligen hur djupt det var. Wildas första docka har kommit in i vår familj och hon tyckte den var jättefin!!
När vi senare fixade kvällsmat i köket, höll hon dockan i en arm hela tiden. Spelade ingen roll att jag höll i henne, dockan fick följa med så gott det gick.
Nu sover vår lilla docka och hennes nya docka däremot, ligger i vardagsrummet och väntar på att den lilla damen ska vakna imorgon igen. Själv ska jag också ta och knyta mig. Sambon har redan somnat i soffan. :-)
Nattis! Over and out!

En löv- och barrhög utanför vårt garage, det var dagens roligaste aktivitet. Tänk er själva, en liten hög av lite smått och gott i. För oss är högen väldigt liten, men för Wilda blev den ofantligt spännande och STOOOR! Hon satt där och sparkade med benen i ren lycka och faktum var att inte allt för mycket åkte in i munnen. Tro det eller ej!! Efter en väldigt lång stund senare, när hon tröttnat på barr, löv, torkat gräs och godispapper, kröp hon sonika iväg på andra äventyr.
Nästa anhalt blev mammas rabatt med alla dessa lysande gula blommor. Gult är en färg som Wilda gillar och hon har ju indoktrinerats med denna färg redan som nyfödd, då pappa sprang omkring i sina pippigula pikétröjor. Det är nog en av anledningarna till att hon gillar färgen.....och mina påskliljor!
Det syntes spår efter dotterns framfart och vart hon senare begav sig; mot Bus, så klart! När hon satt hos honom gjorde hon en hel del ilskna läten och när jag väl kom fram förstod jag varför. När man är 11 månader är det inte det lättaste att resa sig med galonbyxor och tjock jacka på sig. Det var ungefär som att se en Michelingubbe i krypande läge, spottande och fräsande som en ilsken katt. Ja, humör har stumpan i varje fall.

Här hemma har vi en bestämd dam, som har kommit på ordet "nej". Ja, jag får väl säga, på gott och ont.
När vi ska byta blöja, låter det "Nej, nej, nej, nej!". Samma sak vid matning, klädpåning mm. Eller bara just för att hon har lust att säga "Nej, nej, nej, nej!"
Just idag är det just en sån dag. Wilda traskar omkring i hela huset och låter brrr....och avslutar med "Nej, nej, nej, nej!" Kan inte låta bli att fnissa åt henne, när hon håller på att styra...Vaggande fram, stannar för att dansa till radions musik och samtidigt prata för sig själv.
Hunden har som tur är fått vara ifred idag. (I helgen har hon jagat skiten ur honom, om jag får uttrycka mig så?! Många gånger har det även varit tvärtom, att Bus gått efter henne för att få uppmärksamhet.) I de lägen när Wilda varit på honom, har hon hoppat jämfota bredvid en sovande Bus. Och självklart har det fått effekt. Så här har det sett ut:

Under helgen som var, har Wilda dragit på sig sin "falska-krupp"-hosta med feberoch det är inget roligt för hennes del. Det läcker ifrån näsan och frökens röst låter ibland som dagen efter en stor konsert. Hennes väsande andetag låter mer som Darth Vader och vid den kommentaren, så undrar jag starkt; Har Wildas pappa smittat av sig med sitt Star Wars? Då är det verkligen illa!! Jag undrar om det finns något avvänjningsprogram för detta? ;-)

En parentes är att nya tänder är på plats igen och nu är det dags för tand nummer tre i underkäken. I överkäken har vi inte mycket koll på, då damen inte vill öppna munnen. Däremot visar hon gärna hur vassa de är ibland. Då känns det som att det är för många tänder.

I fredags tog vi en tur till Motala för att inta en av stadens lekplatser. Sol, vind och en massa sand, vilket bara var såå kul!! Det som var det mest roliga var att kompisen var med och det fick han verkligen känna av! A är tre månader äldre, men Wilda är i det läget den större varianten av bebis. Det brydde sig inte A om, förutom varje gång som Wilda gjorde kärleksfulla överfall och hade omkull honom eller skulle använda sig av A som stöd, då hon behövde resa sig upp.
Mitt i leken kom Wilda på ett roligt fenomen, nämligen skuggan! Hur än Wilda försökte, kom skuggan före henne hela tiden!
Efter att ha lekt med både gungande lejon, rutschkanan och ätit sand, bark och gamla vissna löv, blev det dags för lunch. Wilda hade med sig spagetti och köttfärssås, med mangopuré som efterätt. A hade däremot med sig ugnspannkaka och fruktpuré. Resultatet, när det väl blev intag, var en kombination av allt. Är det inte så det ska vara? En varierande kost a la tallriksmodellen? I Wildas och A:s fall, var det mer av ett stort bord än modellen av en tallrik.

Nu är det april och det är dags att fundera på framtiden. Tiden har gått så otroligt snabbt hemma tillsammans med Wilda och snart är fröken Fisfilur ett år. Själv blir jag bara 36 år varje år som går. Hm...jag undrar hur länge man kan hålla på med det?
Studierna är snart satta igång och det är en hel del förberedelser innan skolan börjar i höst. Funderingar på hur upplägget ska vara, ekonomin och framför allt barnomsorg. Det finns många uppslag för det och Wilda är redan satt i dagiskö. Det ultimata för unga fröken är att hon skulle slippa att vara alltför långa dagar och kanske kunna vara ledig någon gång i veckan. Men, men...den som lever får se.
Nu väntas i varje fall födelsedagar till höger och vänster, men för första gången på länge så har jag plitat ihop en önskelista.
* Sova en natt rakt igenom, utan att få ha nattvak
* Frukost på sängen
* Kramar
* Ännu mera kramar
* Umgås med människor som jag tycker väldigt mycket om
Det låter inte så pretantiös, men faktum är att några andra punkter har jag ändå...men det är mer kamerarelaterat till den framtida kameran. Eller en plinkplonkgitarr som man inte behöver stämma om stup i kvarten!!
Visst är det så att även vuxna människor önskar sig saker, trots att vi är väldigt duktiga på att säga: "Nej, jag önskar mig iiiiiingenting." Trots det så har ändå de flesta förhoppningar om något eller åtminstone att de blir uppmärksammade på deras födelsedag. Det kan jag uttryckligen se hos en del i min närvaro. Trots att de påpekar  att de inte kan, har tid eller fantasi, vad det gäller andras födelsedagar, så när deras födelsedag kommer infinner sig en glädje och förhoppning om att just den dag få bli speciellt uppmärksammad. Frågan är bara vad som är skillnaden och varför?
Jag ska i varje fall fira min födelsedag med mina nära och kära. De som inte kan komma dagen då det smäller, vet jag att de trots det skickar en tanke.

Hemma hos oss har vi ett pyjamasmonster. Det vaknar på morgonen med en hostning, en fis och sedan världens största leende. Efter det sätter det på sitt ljud. Brrrrr, mmmm, deeeeee, mmm, "harkel", ah, eh, dede, he-he, he-he låter det. När monstret sitter med sin ljudbok, då låter det däremot off-off, ääää, iaoooo och samtidigt sprider den en odör som kan mörda den mest känsliga. Ja, åtminstone få den att må illa. (Till den skaran hör pyjamasmonstrets större  hardanger.)
Vatten är också något som det gillar. När det låter plask, plask, då är det redan försent och allt vatten ligger på golvet i köket, medans Bus vattenskål är tom.
Bollar är också något som pyjamasmonstret gillar och en lång stund kan hon jaga dem...kasta dem och jaga dem igen.

Det här monstret står som oftast på två ben, men kryper gärna iväg med. Då den inte behöver krypa, har hon kommit på att hon når väldigt långt upp och pappas Star Wars-gubbar har fått flytta upp till en vuxen människas midjehöjd. Där får de stå ifred, fram till att monstret kommit på att man faktiskt kan klättra i dessa hyllor.

Idag var det babysim. Hugaligen vad det var svårt att komma upp på morgonen! Det var inte bara jag, utan det var även den lilla spralliga som var lite segstartade imorse. Ett tag funderade jag skarpt på att strunta i det, men kände väl mest att det hade jag egentligen inte hjärta till. Stackars lillsmurfan som gillar vatten så pass mycket...Det är ju klart att hon skulle få bada!!
Sagt och gjort, snabbfrulle och off we go! När vi väl kom dit, var det tomt i omklädningsrummet och inte nog med det; ledaren var också väck! I det läget börjar man fundera på vilken dag det är och om jag tagit fel på dag eller liknande. Som tur var dök det upp flera kompisar till Wilda och väntan blev lite lättare.
När väl vår ledare kom, hade hon, hör och häpna, tagit fel på dag. Så det kan bli!! På grund av denna miss fick vi bada längre och när vi hade flytträning med flytväst, höll Wilda på att somna där hon låg.

Wilda har fått ett nya vanor och det är inte lite det. Inte nog med att hon sover helt andra tider än vanligtvis, så är hon mycket mer med och interagerar med alla människor. Helst  pratar hon i telefonen och igår eftermiddag blev det med mellisbananen inkletad i örat och nacken. I det läget är det tur att det finns vatten att tvätta bort det värsta med.
När man har småbarn har helt plötsligt musiksmaken ändrats. Skivorna i bilen har helt plötsligt bytts ut från "Bandit Rock", till "Barnens bästa visor, Mora Träska" och "Mosters Truddelutter". Där sitter man i bilen och skrålar i högan sky, medans barnet sitter i baksätet och bara myser. När en av favoritlåtarna, "När kråkorna klappar takten" kommer, då är Wilda med och klappar för fullt. Hon har lärt sig skillnaden på kråkklappen, älgarnas långsamma klappar och myggornas frenetiska klappar och när de sistkommande "djuren" klappar, ler Wilda stort och klappar på! Jätteskoj, varje gång!! För att introducera pappa i musiken, passar jag oftast på att sätta på Wildas favorilåt, när jag vet att pappa ska ha bilen. När han sedan startar bilen, sätter både bilstereon och Wilda igång. Då är det inte läge att byta till radion inte!! He, he.. Man får inte vara dum.

Soligt värre och vi ligger verkligen efter i vårt schema. Schema? Men ni är ju lediga!, kanske ni tänker, men faktum är att vi faktist har olika schema för olika dagar.
Måndag - Babysång under förmiddagen eller eftermiddagen. Mammas har oftast träning på kvällen, då Wilda och pappa har kvalitétid och mys. Skönt att bli av med morsan ett tag.
Tisdag - Babysim med morgondoppet.
Onsdag - Hälsa på de som vill och känner för att träffa oss. Så ett råd: Bjud oss gärna på fika eller kom över på en själv! Är vi hemma, så är du alltid välkommen!
Torsdag - Öppen förskola långt ute på landet under förmiddagen.
Fredag - Alltid öppet för förslag!
HELG!!!! - Vad helger alltid innebär.
Det här är en del av vad våra dagar innehåller, då vi inte är ute och far eller går på promenix. Dessutom träffas vi oftast i föräldragruppen och då passar ungarna på att testa sina färdigheter eller kompisens tålamod. :-)

Wildas värld håller på att expandera och just nu har hon kommit fram till att olika saker oftast har olika ljud. Vissa saker har inte ljud, utan mer ett uttryck. Som pappa till exempel, då han oftast är den som uttrycker ett rungande "NEJ!". Då skakar Wilda på huvudet. Så ibland när ordet pappa kommer upp, skakar hon på sitt lilla huvud.
Annars säger hon "pa-pa-pa-pa" när hon hittar något som är just pappas.
Hunden däremot säger "of-of" och katten "iaooo". Roligaste ljudet är nog trots allt ankans kvackande och det fnissar hon gott åt.