Just nu är jag monstertrött!! En riktig blandad kompott vad det gäller dag och vissa bitar ska jag inte nämna. De är inte ens värda det.
Vi har varit i storstan och hälsat på Wildas vicemormor och senare även hennes gudföräldrar. Det var roligt och Wilda uppskattade verkligen att få träffa dem alla. Hon är inte blyg och framför allt social. Ja, något ska hon väl ha fått ifrån sin mor antar jag. ;-)
Självklart var jag också med, men gjorde under eftermiddagen en avstickare för att hålla i träningen. Det nya vatten"passet" skulle ju hållas. Premiär, premiär!!
Som de så vältränade deltagare de var, så var det här nya passet nästan som att flyta omkring på en badmadrass. Nästan. :-) När sedan chefen kom för att inspektera mitt jobb som ledare och mitt träningspass, ja då blev jag rätt spak. Om jag får vara kaxig, vilket jag också är, så gick det kanon! Bara lovord och som sagt var, det finns en anledning till att jag gillar att leda och lära. Rätt man på rätt plats alltså....Eller kvinna.
Nu är jag såsig i knoppen och lillpluttan har för länge sedan intagit sängen. Ska göra samma sak. Natt och sov gott. På återseende.

Sitter här och filar på mitt avslutningsprogram för mina damer i vattengympa och då slog det mig en sak. Jag glömde ju att berätta om gårdagens utflykt med Bus. Det vill säga, Bus tog sig friheten att gå på utflykt alldeles på egen hand i Degerdala. En riktig rymmare helt enkelt! Och en klantig matte, om jag ska vara riktigt ärlig och det är jag ju.
Turen som han begav sig på var den sedvanliga rutten genom områdets lekplats/park, för att sedan vända tillbaka och plaska i det lilla skogsområdets alla blöta områden. Där finns det gott om diken och dylika kärr, så inte behöver han vara orolig för att inte hitta något vått och illaluktande att hoppa i. Nope! Det har han alldeles för mycket luktsinne för. Efter det kan han ha tagit två olika varianter, men turen slutade till sist vid stadens Coop. Där blev han helt sonika upphittad av en ung och trevlig tjej med bil. Hon hade erbjudit honom mat, vilket han hade ratat, hör och häpna! (Bus är nämligen ett matvrak och äter allt! Ja, inte jalapeno eller dylika starka saker, men alla andra grönsaker.) Sedan hade han fått åka i hennes bil och även fått sitta i framsätet!! Han hade varit så snäll och väluppfostrad, att hon vid överlämnandet hade svårt att slita sig ifrån honom. Själv stod jag där och kände mig urfånig och lite som en dålig matte, trots att jag innan hade åkt runt i halva Degerdala och letat efter rymmaren. Wildas mellanbrorsa hade även gjort samma sak med samma resultat som jag. (Tack killen!! Du är guld!)
För att göra en lång historia lite kortare, så var det tack vare farbror Blå, Bus chip i nacken och en underbart trevlig tjej som gjorde att jyckbert till slut kom hem. Det första Bus gjorde då var att äta upp allt sitt torrfoder, vilket han annars ratar. Är det någon som fortfarande funderar på varför hunden namn är just Bus, så snälla gör inte det. :-D

Babysång och skrålande föräldrar. Det var vad måndagen bjöd på. Idag däremot var det skrålande föräldrar och barn som plaskade. Babysimmet börjar att gå mot sitt slut, men det är inte busarna medvetna om. De plaskar precis som vanligt. Wilda har börjat att ta simtag och det pendlar mellan hundsim och viftsim. Viftsim är precis som det låter, då man viftar fram och tillbaka med armarna under vattnet. Det skulle mina vattengympadeltagare lära av, då de av bekvämlighetsskäl springer omkring med armarna över huvudet, istället för att jobba med dem i vattnet.

Under morgonen tränade Wilda på samma sak som varje morgon, nämligen att med ilskna skrik och tjoanden, ta sig igenom en stol. Varför hon gör denna procedur istället för att helt sonika ta sig runt, det har jag faktist ingen aning om.
Vi har hunnit med mycket, med tanke på morgonens babysim och gymnastövningarna under morgon. Wilda har även lekt trädgårdsmästare på balkongen och vilken skatt hon hittade där!! Ett gammalt physalisträd från förra året, som trött stod och vilade sig. Eller rättare sagt, den har sett sina bästa dagar och har vikt hädan. Men varför säga det till Wilda, som planterade i en nyckelpiga av trä och sedan satt och rörde runt med en pinne. Hon tyckte det var toppentoppen att få undersöka denna jordiga tingest. Sånt får hon nämligen inte göra inomhus, vilket hon har testat mer än femtioelva en gång.

Nu sover den lilla sköna sin skönhetssömn. Undrar vad eftermiddagen har i beredskap? :-)
Ha en bra dag!

Dagen efter och då finns det bara ett ord som sammanfattar den dagen, nämligen TRÖTTHET. Trots festligheter och trots än väldigt sen sovdags, bekom det inte Wilda att vakna precis som vanligt klockan fem. Bläää... Det var en trött mamma som släpade sig upp och bäddade ner barnet mellan mig och den storsnarkande pappan. Hela dagen gick i slowmotionen och även dotterns frisyr visade på gårdagens tecken.

Lördagen då allt hände eller dagen då timmarna var alldeles för få. Hm...diskussionen kan bli lång vad det gäller tiden innan allt skulle vara klart. Tidsoptimister som vi var, hade vi redan spräckt tidsramen dagen innan och vad kunde vi göra åt det när det var för sent? Le och knega vidare. :-) Köket blev vår plats under hela dagen som gick och potatisskalning avlöptes av förberedelser av kött och sedan tillagning. När eftermiddagen kom började paniken infinna sig och jag säger bara "Tack alla underbara människor som fanns till hands då!" Listan blir lång och jag hoppas alla som var närvarande känner sig berörda! :-)

Festen eller THE PARTY blev mycket lyckad och själv var det underbart att få fira in min dag med människor som jag tycker om och uppskattar. (även om den dagen är en vecka senare) Vilken födelsedagspresent kan slå det? Inte mycket, förutom mina barn förstås!
På tal om barn hade Wildas största bror filat ihop ett tal och jag lovar att det var inte lätt att inte börja gråta i det läget. Underbara unge! Trots sin ålder, kommer han alltid att vara min unge. :-)
Det var fler som hade skrivit underbara saker och hade kvällen fortsatt så, hade jag fått suttit i ett hörn och storbölat av lycka och rördhet. Frågan är hur det hade sett ut...he, he.

Kvällen präglades av skratt, musik och mycket dans! Wilda var den som stod för underhållningen vad det gällde dansuppvisningar. Bilder på detta kommer senare. Här har däremot Wildas gudfar lyckats att få både mamma och kvällens dansprinsessa på samma kort. De ni!! Det är inte illa det, med tanke på att hennes mamma oftast inte fastnar på kort. Detta måste bero på skit på linsen... ;-)

---

På grund av förberedelser inför *host-host*-årsfesten och brak-kalaset i helgen, så ligger vi en aning efter i  vår kalender. Eller rättare sagt, vad det gäller sömnen. Det kommer nog också igen. Dagens innehåll är att försöka komma iväg på babysång, nu när barnet inte hostar längre. Desseutom ska vi försöka komma ifatt med att få ordning i huset. *Ve och fasa!* Sånt är inte kul förrän det är klart!! :-) Men det är väl så när livet har varit en fest. Det finns alltid en baksida.

Wilda och hennes docka


Skala banan....

Som ni kanske tidigare har läst, har inte Bus varit bästa kompis med Wilda. Det har varit en stor avundsjuk som kommit mellan dem, eller rättare sagt, som Bus haft emot Wilda i alla lägen. Det har varit när bröderna lekt med lillesyrran och så har Bus gärna gått imellan. Eller att han morrat åt Wilda, när hon kommit för nära.
NU har detta vänt och de är näst intill bundis. Självklart är Bus fortfarande avundsjuk ibland, men det är inte lika ofta idag. När Wilda har frukost eller ett smaskigt kex, delar hon så gärna med sig till Bus. Han i sin tur tar emot gåvorna väldigt försiktigt. Efter detta får hon tillåtelse att klappa på honom och t o m krama om honom.
Igårkväll möttes Wildas pappa och jag av en underbar syn. Wilda satt vid sina leksaker och bredvid henne, i den rosa kaninfåtöljen, låg Bus och tittade. Tyvärr hann barnet försvinna ur bild, men ni får väl tänka er henne där. Så här såg det i varje fall ut efteråt.

Igår var en dag på språng. Både jag och Wilda åkte iväg till storstan för att ordna inför framtiden. Med detta uttryck menas, att ordna för fortsatta studier inför hösten och två år framåt. Men innan vi kunde åka iväg, var vi tvungen att grunda lite. Det vill säga, våra magar behövde mat inför resan och då passade lasagne jättebra för detta syfte.
Så var vi iväg! Linköpings Universitet fick sig ett besök som gjorde märken efter sig. Hos studievägledaren hittade Wilda ett tangentbord och en trasig mus att dunka på med en tesil. Det var lycka det!! :-) Efter detta besök gick vi till IKK:s avdelning och då fick vi åka glashiss för att komma till rätt våning. Det var stora ögon när vi åkte upp och ner ett par gånger. Ja, en gång berodde på att jag lyckades trycka på fel våningsnummer och vi hamnade i källaren istället för på våning tre. Hm...vet inte hur jag lyckades med det fatala misstaget, men det blev en extra gång för att se allt spännande igen.
Väl på IKK:s avdelning lyckades Wilda möblera om i bokhyllor, känna på kursansvarigs hår i ett obevakat ögonblick och dessutom charma alla i hennes väg. Efter alla tilltag och en timme senare var tjejen ordentligt trött och väl hemma somnade hon som en stock.
Resultatet av hela resan blev ett trött barn och att jag nu planerat att under 1 ½ år framåt läsa engelska och sedan lappa ihop min lärarutbildning. Det vill säga, knyta ihop säcken och bli klar som lärare. Det känns inte som någon lång tid och i det stora hela, är det inte det heller. :-) Den som lever får se!

Idag är det den 21 april och det SNÖAR?!! Jag varken vill eller har lust med snö just nu och den enda som blev glad av detta vita nedfall, det var hunden! Faktum är att Bus alltid gillar snö, men där går våra intressen helt isär. Snö ska det vara när det är vinter och i april ska det vara SOOOL!!  Ser jag positivt på det....Hm! Det blir svårt, med tanke på att bilen i detta nu bär sommartofflorna. Nog gnällt om det nu! Det är bara att konstatera att det är vädrets makter som styr och råder, där mänskligheten inte har en suck i slutänden. Snälla våren, kom tillbaka!! Är det nödvändigt att göra "Ronjas vårskri" för att det ska bli någon effekt? OIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIII!!!!!!!

Ikväll blev vår underbara ilskna och hostande dotter så glad att det värmde i hela kroppen. Anledningen till det? En liten babydocka på 40 cm, med mjuk kropp och som kunde prata. Wilda blev så otroligt glad och man kunde verkligen se att det var många tankar som rörde sig i hennes lilla huvud. "Ska jag få?"
Hon var så till sig och började peta på den, för att se att det var sant. Till sist satt hon och pussade på den och att hon gjorde så är ju kanske inte så konstigt. Så gör ju vi med henne och då måste det ju innebära att den man tycker om, den pussar man på! Hon var så söt där hon satt och pussade dockan länge...och med öppen mun! Det är svårt att delge allt, men jag hoppas ni förstår verkligen hur djupt det var. Wildas första docka har kommit in i vår familj och hon tyckte den var jättefin!!
När vi senare fixade kvällsmat i köket, höll hon dockan i en arm hela tiden. Spelade ingen roll att jag höll i henne, dockan fick följa med så gott det gick.
Nu sover vår lilla docka och hennes nya docka däremot, ligger i vardagsrummet och väntar på att den lilla damen ska vakna imorgon igen. Själv ska jag också ta och knyta mig. Sambon har redan somnat i soffan. :-)
Nattis! Over and out!

En löv- och barrhög utanför vårt garage, det var dagens roligaste aktivitet. Tänk er själva, en liten hög av lite smått och gott i. För oss är högen väldigt liten, men för Wilda blev den ofantligt spännande och STOOOR! Hon satt där och sparkade med benen i ren lycka och faktum var att inte allt för mycket åkte in i munnen. Tro det eller ej!! Efter en väldigt lång stund senare, när hon tröttnat på barr, löv, torkat gräs och godispapper, kröp hon sonika iväg på andra äventyr.
Nästa anhalt blev mammas rabatt med alla dessa lysande gula blommor. Gult är en färg som Wilda gillar och hon har ju indoktrinerats med denna färg redan som nyfödd, då pappa sprang omkring i sina pippigula pikétröjor. Det är nog en av anledningarna till att hon gillar färgen.....och mina påskliljor!
Det syntes spår efter dotterns framfart och vart hon senare begav sig; mot Bus, så klart! När hon satt hos honom gjorde hon en hel del ilskna läten och när jag väl kom fram förstod jag varför. När man är 11 månader är det inte det lättaste att resa sig med galonbyxor och tjock jacka på sig. Det var ungefär som att se en Michelingubbe i krypande läge, spottande och fräsande som en ilsken katt. Ja, humör har stumpan i varje fall.

Här hemma har vi en bestämd dam, som har kommit på ordet "nej". Ja, jag får väl säga, på gott och ont.
När vi ska byta blöja, låter det "Nej, nej, nej, nej!". Samma sak vid matning, klädpåning mm. Eller bara just för att hon har lust att säga "Nej, nej, nej, nej!"
Just idag är det just en sån dag. Wilda traskar omkring i hela huset och låter brrr....och avslutar med "Nej, nej, nej, nej!" Kan inte låta bli att fnissa åt henne, när hon håller på att styra...Vaggande fram, stannar för att dansa till radions musik och samtidigt prata för sig själv.
Hunden har som tur är fått vara ifred idag. (I helgen har hon jagat skiten ur honom, om jag får uttrycka mig så?! Många gånger har det även varit tvärtom, att Bus gått efter henne för att få uppmärksamhet.) I de lägen när Wilda varit på honom, har hon hoppat jämfota bredvid en sovande Bus. Och självklart har det fått effekt. Så här har det sett ut:

Under helgen som var, har Wilda dragit på sig sin "falska-krupp"-hosta med feberoch det är inget roligt för hennes del. Det läcker ifrån näsan och frökens röst låter ibland som dagen efter en stor konsert. Hennes väsande andetag låter mer som Darth Vader och vid den kommentaren, så undrar jag starkt; Har Wildas pappa smittat av sig med sitt Star Wars? Då är det verkligen illa!! Jag undrar om det finns något avvänjningsprogram för detta? ;-)

En parentes är att nya tänder är på plats igen och nu är det dags för tand nummer tre i underkäken. I överkäken har vi inte mycket koll på, då damen inte vill öppna munnen. Däremot visar hon gärna hur vassa de är ibland. Då känns det som att det är för många tänder.

I fredags tog vi en tur till Motala för att inta en av stadens lekplatser. Sol, vind och en massa sand, vilket bara var såå kul!! Det som var det mest roliga var att kompisen var med och det fick han verkligen känna av! A är tre månader äldre, men Wilda är i det läget den större varianten av bebis. Det brydde sig inte A om, förutom varje gång som Wilda gjorde kärleksfulla överfall och hade omkull honom eller skulle använda sig av A som stöd, då hon behövde resa sig upp.
Mitt i leken kom Wilda på ett roligt fenomen, nämligen skuggan! Hur än Wilda försökte, kom skuggan före henne hela tiden!
Efter att ha lekt med både gungande lejon, rutschkanan och ätit sand, bark och gamla vissna löv, blev det dags för lunch. Wilda hade med sig spagetti och köttfärssås, med mangopuré som efterätt. A hade däremot med sig ugnspannkaka och fruktpuré. Resultatet, när det väl blev intag, var en kombination av allt. Är det inte så det ska vara? En varierande kost a la tallriksmodellen? I Wildas och A:s fall, var det mer av ett stort bord än modellen av en tallrik.

Nu är det april och det är dags att fundera på framtiden. Tiden har gått så otroligt snabbt hemma tillsammans med Wilda och snart är fröken Fisfilur ett år. Själv blir jag bara 36 år varje år som går. Hm...jag undrar hur länge man kan hålla på med det?
Studierna är snart satta igång och det är en hel del förberedelser innan skolan börjar i höst. Funderingar på hur upplägget ska vara, ekonomin och framför allt barnomsorg. Det finns många uppslag för det och Wilda är redan satt i dagiskö. Det ultimata för unga fröken är att hon skulle slippa att vara alltför långa dagar och kanske kunna vara ledig någon gång i veckan. Men, men...den som lever får se.
Nu väntas i varje fall födelsedagar till höger och vänster, men för första gången på länge så har jag plitat ihop en önskelista.
* Sova en natt rakt igenom, utan att få ha nattvak
* Frukost på sängen
* Kramar
* Ännu mera kramar
* Umgås med människor som jag tycker väldigt mycket om
Det låter inte så pretantiös, men faktum är att några andra punkter har jag ändå...men det är mer kamerarelaterat till den framtida kameran. Eller en plinkplonkgitarr som man inte behöver stämma om stup i kvarten!!
Visst är det så att även vuxna människor önskar sig saker, trots att vi är väldigt duktiga på att säga: "Nej, jag önskar mig iiiiiingenting." Trots det så har ändå de flesta förhoppningar om något eller åtminstone att de blir uppmärksammade på deras födelsedag. Det kan jag uttryckligen se hos en del i min närvaro. Trots att de påpekar  att de inte kan, har tid eller fantasi, vad det gäller andras födelsedagar, så när deras födelsedag kommer infinner sig en glädje och förhoppning om att just den dag få bli speciellt uppmärksammad. Frågan är bara vad som är skillnaden och varför?
Jag ska i varje fall fira min födelsedag med mina nära och kära. De som inte kan komma dagen då det smäller, vet jag att de trots det skickar en tanke.

Hemma hos oss har vi ett pyjamasmonster. Det vaknar på morgonen med en hostning, en fis och sedan världens största leende. Efter det sätter det på sitt ljud. Brrrrr, mmmm, deeeeee, mmm, "harkel", ah, eh, dede, he-he, he-he låter det. När monstret sitter med sin ljudbok, då låter det däremot off-off, ääää, iaoooo och samtidigt sprider den en odör som kan mörda den mest känsliga. Ja, åtminstone få den att må illa. (Till den skaran hör pyjamasmonstrets större  hardanger.)
Vatten är också något som det gillar. När det låter plask, plask, då är det redan försent och allt vatten ligger på golvet i köket, medans Bus vattenskål är tom.
Bollar är också något som pyjamasmonstret gillar och en lång stund kan hon jaga dem...kasta dem och jaga dem igen.

Det här monstret står som oftast på två ben, men kryper gärna iväg med. Då den inte behöver krypa, har hon kommit på att hon når väldigt långt upp och pappas Star Wars-gubbar har fått flytta upp till en vuxen människas midjehöjd. Där får de stå ifred, fram till att monstret kommit på att man faktiskt kan klättra i dessa hyllor.

Idag var det babysim. Hugaligen vad det var svårt att komma upp på morgonen! Det var inte bara jag, utan det var även den lilla spralliga som var lite segstartade imorse. Ett tag funderade jag skarpt på att strunta i det, men kände väl mest att det hade jag egentligen inte hjärta till. Stackars lillsmurfan som gillar vatten så pass mycket...Det är ju klart att hon skulle få bada!!
Sagt och gjort, snabbfrulle och off we go! När vi väl kom dit, var det tomt i omklädningsrummet och inte nog med det; ledaren var också väck! I det läget börjar man fundera på vilken dag det är och om jag tagit fel på dag eller liknande. Som tur var dök det upp flera kompisar till Wilda och väntan blev lite lättare.
När väl vår ledare kom, hade hon, hör och häpna, tagit fel på dag. Så det kan bli!! På grund av denna miss fick vi bada längre och när vi hade flytträning med flytväst, höll Wilda på att somna där hon låg.

Wilda har fått ett nya vanor och det är inte lite det. Inte nog med att hon sover helt andra tider än vanligtvis, så är hon mycket mer med och interagerar med alla människor. Helst  pratar hon i telefonen och igår eftermiddag blev det med mellisbananen inkletad i örat och nacken. I det läget är det tur att det finns vatten att tvätta bort det värsta med.
När man har småbarn har helt plötsligt musiksmaken ändrats. Skivorna i bilen har helt plötsligt bytts ut från "Bandit Rock", till "Barnens bästa visor, Mora Träska" och "Mosters Truddelutter". Där sitter man i bilen och skrålar i högan sky, medans barnet sitter i baksätet och bara myser. När en av favoritlåtarna, "När kråkorna klappar takten" kommer, då är Wilda med och klappar för fullt. Hon har lärt sig skillnaden på kråkklappen, älgarnas långsamma klappar och myggornas frenetiska klappar och när de sistkommande "djuren" klappar, ler Wilda stort och klappar på! Jätteskoj, varje gång!! För att introducera pappa i musiken, passar jag oftast på att sätta på Wildas favorilåt, när jag vet att pappa ska ha bilen. När han sedan startar bilen, sätter både bilstereon och Wilda igång. Då är det inte läge att byta till radion inte!! He, he.. Man får inte vara dum.

Soligt värre och vi ligger verkligen efter i vårt schema. Schema? Men ni är ju lediga!, kanske ni tänker, men faktum är att vi faktist har olika schema för olika dagar.
Måndag - Babysång under förmiddagen eller eftermiddagen. Mammas har oftast träning på kvällen, då Wilda och pappa har kvalitétid och mys. Skönt att bli av med morsan ett tag.
Tisdag - Babysim med morgondoppet.
Onsdag - Hälsa på de som vill och känner för att träffa oss. Så ett råd: Bjud oss gärna på fika eller kom över på en själv! Är vi hemma, så är du alltid välkommen!
Torsdag - Öppen förskola långt ute på landet under förmiddagen.
Fredag - Alltid öppet för förslag!
HELG!!!! - Vad helger alltid innebär.
Det här är en del av vad våra dagar innehåller, då vi inte är ute och far eller går på promenix. Dessutom träffas vi oftast i föräldragruppen och då passar ungarna på att testa sina färdigheter eller kompisens tålamod. :-)

Wildas värld håller på att expandera och just nu har hon kommit fram till att olika saker oftast har olika ljud. Vissa saker har inte ljud, utan mer ett uttryck. Som pappa till exempel, då han oftast är den som uttrycker ett rungande "NEJ!". Då skakar Wilda på huvudet. Så ibland när ordet pappa kommer upp, skakar hon på sitt lilla huvud.
Annars säger hon "pa-pa-pa-pa" när hon hittar något som är just pappas.
Hunden däremot säger "of-of" och katten "iaooo". Roligaste ljudet är nog trots allt ankans kvackande och det fnissar hon gott åt.

En helt underbar dag, friskt i luften och solvärme! Det är det som behövs för att värma upp efter en lång vinter.
Mm...kan tänka mig att det är en del som skulle behöva varmt som attan för att tina ett iskallt hjärta. Om inte annat så får vi väl ta till operation Wilda. Hon brukar tina upp de mest sura och svårflirtade människorna, till att de slutligen ler ett solvarmt och vackert leende. Hon har fått även den tandlöse att göra det. :-D

Under gårdagen var det lika fin vårsol som idag. Tyvärr ser det varmare ut än vad är och när man går ut får man en liten kylchock på grund av att det bara är +2 grader. Men det hindrade inte oss igår och efter att ha sparkat igång morgonen klockan sju, hann vi med en hel del saker under dagen. (Wilda är den som oftast kickar igång den morgontrötte på morgontimman.)
Först på listan, förutom frukost och söndagsmys, stod minsta storebrorsans fotbollscup. Tanken var att i varje fall komma ner och se någon/några matcher, vilket det också blev. Uppskattat besök av både pappa och hans två närvarande barn. :-)

När det är så här fint väder är det nästan ett måste med en promenad. Sagt och gjort, en liten omväg hem förgyllde tillvaron och Fisfiluren knoppade in när vi nästan kommit hem. Det blev en skön slummer...
Med våren kommer så många andra bestyr. Det kan vara, som att till exempel byta däck på bilen eller ordna till i trädgården efter en lång tids dvala. Typ, ett par år. ;-) För att göra alla dessa moment behövdes kläder efter väder, på den lilla fröken. Eller i det här fallet; underlaget.

Pappa satte igång med bilarna och fick en assistent på köpet. Wilda ville gärna vara med och det bästa var nog de blanka hjulmuttrarna trots allt. Både skruvmejslar, domkraft och allt annat som hör däckbyte till var av intresse, men inget gick upp emot de skinande tingesten.

Sedan vi var på öppna förskolan i torsdags, har Wilda "pratat" i telefonen. (Det var ett par större tjejer som höll på med det och det gjorde intryck på Wilda.) Lilla fröken Fisfilur pratar och pratar hela tiden och allt möjligt är en telefon. Det kan vara boken, klossen, ja till och med hennes smörgås! Allt är bra förutom det dåliga!!
För att göra något kul av det, bestämde vi oss för att ringa upp farfar och farmor på landet. Sagt och gjort, numret slogs och Wilda satt med telefonen vid örat. Under tiden som kopplingstonen gick fram pratade Wilda "käpp-käpp, te-te", men blev knäpptyst när "farfar" svarade. När pappa tog telefonen och skulle prata med farfar, visade det sig att det inte alls var farfar!! Vi hade nämligen vänt på sifferkombinationen och kommit till en helt främmande människa! Farbrorn fick en förklaring av pappa och ett nytt försök gjordes.
Wilda gjorde samma procedur med att prata när kopplingstonen ljöd, men när väl farmor svarade, då var det roligare att lyssna till hennes röst. Konstig manick, den där telefonen!
Pappa fick ta telefonen och då satte lilla damen igång med att prata, samtidigt som hon fortfarande var väldigt nyfiken på att pappa pratade i den konstiga pratsaken.
Nu ska vi inte telefonterrorisera flera människor idag. :-)

En salig röra har varit dagens tema och just för att denna dag haft ett inslag av just röror. Det är allt ifrån vårt hem och en tvätt som skriker "sortera och plocka in mig!", till en del av dagen. Tyvärr hör jag så dåligt, vad det gäller tvätten. Hm...måste nog testa hörsel kanske? :-)
"Salig röra" heter den öppna förskolan vi hälsade på imorse. Så mycket röra vet i 17 om det egentligen var och påsklovet satte sina tydliga spår. Sju stycken barn från åldrarna 6 månader och upp till fem år stojade runt och det kändes lite tomt mot vad det brukar vara där vanligtvis. Wilda passade på att prova de flesta av leksakerna, men hade även en större tjej som övervakade allt hon gjorde. Hon  fick bland annat inte använda vissa leksaker och absolut inte leka med handtagen på en stor byrå! Det var nono enligt den lilla bestämda fröken. Wilda däremot gjorde som hon alltid gör...fortsätter testa, trots att hon får en tillsägelse. Det är ju så skoj att se reaktionerna när man gör om det igen...och igen...och igen :-)
En reflektion under förmiddagen var att Wilda var en aning intresserad av de större tjejernas dockor och här hemma har hon ingen docka. Hm...det får vi ändra på! :-)
Det var en mycket energisk förmiddag och när vi kom hem vid lunchtid var Wilda helt slut. Tro därför inte att hon orkade sova en stund? Nope...En mikrosömn på 10 minuter och sedan var det dags igen!! Däremot, när hon väl somnade, så var det för en väldigt lååååååång stund.
Mer än två timmar senare vaknade lillstruten och då var det dag för att smaka en ny delikatess, nämligen PANNKAKOR!! Hm....det märktes en viss skeptism över den nya maten och till sist var det roligare att leka med gaffeln i matbordet än att stoppa maten i munnen. Slut på det roliga!!
En stund senare testade vi en mer beprövad maträtt, spagetti och köttfärssås. Så här såg det ut efter den måltiden:

Igår var en dag då mycket hände. Ja, det mesta var nya saker för Wilda framför allt.
Det blev en resa in till storstan och största brorsan bjöd på lunch. Wilda hade sin egna lunch med sig, men maten på mammas tallrik så mycket godare ut, så det blev gröna ärtor och majs för hela slanten! Efter vår lunch syntes det väldigt väl vart vi hade suttit, då det låg gröna ärtor lite här och var. Hm...
Efter den spännande lunch blev det en stadstur och då passade damen på att ta en tupplur,  fram till det blev hemdags. På grund av att jag skulle jobba lite, fick Wilda åka tåg hem med största brorsan. Tåg?!
När jag väl kom hem senare, berättade brorsan hur Wilda försökt att hinna med att titta ut på allt som bara svischade förbi. I det stora hela hade resan gått bra ändå. :-) Kul med nya erfarenheter

Här hemma är det vardag igen och Wilda kör på sin nya grej, nämligen att resa sig mot något stadigt och sedan gå iväg. Samma procedur om och om igen. Och lika glad varje gång. :-)
Det här är vad vi har gjort idag under förmiddagen. (Hoppas pappa inte tittar nu!:-O)

Idag fyller en av Wildas storebröder år. Det är hela 10 år som gått sedan den luven var en liten parvel, precis som Wilda. Ja, åren går fort. Alldeles för fort ibland. Det vi vill säga här i familjen till födelsedagsbarnet är:

Idag har varit en mysig och lugn dag. Inte många knop har gjorts och inte heller lär det bli så många fler innan denna dag är slut. Längtar till sängen och som sagt var, imorgon är en annan dag.

Igår var vi ute på landet. Landet, i det här fallet, ligger utanför Boxholm och är en idyllisk plats för människor och djur. Ja, idyllisk i vissa avseenden då. (Inte när vår hund får rycket och hittar på något. Inte undra på att han heter Bus.)
Det var vårväder, sol och vårvärme. Wilda testade sina galonbyxor och hade närkontakt med det mesta i naturlig väg. Det var allt ifrån jord till en kådakladdig kotte.
Ena stunden var det utforskning på håll, för att sedan gjort en störtdykning ner i en mullvadshög!

Påsklunch har avlöpt och det med det som hör påsken till. Det var omelett, Jansson, potatisgratäng till barnen och köttbullar, prinskorv därtill. Självklart så var det kokta ägget en självklarhet och pappa deklarerade att alla var tvungna att måla sina ägg innan de skulle ätas. Sagt och gjort, det målades så det stog härliga till! Det var så pass roligt, att vår tonårsmellanbrorsa fortsatte på andras ägg. Fast det var när han fick lov till det, ska väl läggas till.

Efter att ha hittat bilden på påskharen, vilket kan ses i tidigare inlägg, blev jag rätt influerad av detta. Det vill säga, att hjälpa hunden bli av med sin vinterskrud. Ingen än han skulle bli gladare av det!! Tyvärr gör klippningen honom på väldigt dåligt humör och det är både gläfs och tandagnissel innan man är klar! Tur att Wildas pappa kunde hjälpa till, så det gick lite snabbare!
Så här ser han ut före:

Vårsolen är framme idag igen och det känns underbart. Än så länge är det bara hunden som varit ute, då han fick sin påskpresent idag. Det är ju trots allt påskafton!
Så ut travade alltså hunden med sitt ben och den övriga familjen började förbereda mat inför lunch. Inte för att alla fick plats, men alla hade trots allt en syssla. De som inte lagade mat sysselsatte Wilda och det är inget slöjobb det!! Tvärtom! Som en gummiboll studsar hon nämligen tillbaka på samma ställe igen, nämligen till Bus hundmat och vatten.
Nu tror ni säkert att den lurviga hårbollen lade sig i solen och gröngräset, men där hade ni helt fel! Vi med!
När vi tittar ut ligger hunden i en snödriva I SKUGGAN! Vi har inte mycket snö kvar, men den stackars lilla plätt där det finns, där låg han och hade det skönt.

Detta är inte Bus, men dock ändå en påskhundhare.

Idag är det långfredag och även premiär för Wildas galonställ. Vårsol och helt underbart ute. Självklart ska  lillgrynet också med och då måste man ha kläder efter väder. Eller rättare sagt, kläder utefter underlag!
Wilda har ju fått ett knallrött regnställ och med det lär hon synas all världens väg. Det är inte lätt att gömma sig när man ser ut som det rödaste lingon här nere på slätten. Fast visst försökte hon med det.
När proceduren började och galonbyxorna skulle på, då sprang Bus och gömde sig. Han vet vad det är som gäller när såna tingester kommer fram. För er som är oinvigda i det, så betyder det att han får ha sin träningsoverall i liknande tyg. I den blir han varken insnöad eller härligt blöt. Däremot är hans kläder marinblå och inte röda. Någon måtta får det vara på förödmjukelsen!
Men, men....när allt var på, var det bara att dra på högsta växeln och släppa loss både hund och barn. Hunden tyckte väl att det här var väl som vanligt, men Wilda däremot blev nog mer lite fundersam. Hon utforskade snöhögarna, lekte med bandybollar och testade att smaka på terrakotta, från en sprucken blomkruka. Inget vidare gott!
Sedan var det gungorna som fick ett besök och det gick väl sådär. Det är inte lätt att gunga när man är inbylsad i en massa kläder. Wilda hängde som en påse nötter, men tyckte väl att det var rätt ok ändå.
Efter en stund hittade hon utebelysningar i olika utföranden. Det var slingor, smålampor och stora lampor. (Jag ska väl lägga till att ingen av dem var strömförande.) När hon sedan tröttnade på det, bar det iväg i ett huj, så det blev röda fartränder efter henne. Väl ute på garageuppfarten fick hon stopp på sig, när hon insåg att världen var ju inte slut här, utan var ju ännu större än vad hon hade tänkt sig. Uääähh, blev resultatet och då var det tack för denna gång.
Nu sitter hon nere i största brorsans bunker och lyssnar på musik. Själv gör jag sånt jag inte hinner med annars. Typ, hänger tvätt. :-)
Glad Påsk på er!!!!!!!!!

Igår var vi och hälsade på Wildas extramormor. Eller vice mormor, lite mer formellt. Det blev en tidig morgon och det rubbade Wildas "mat-och-sovklocka". Det var nog främst sovandet som fick sig en knäck och det visade sig på förmiddagen. Under eftermiddagen tog hon däremot igen förlorad sömn och ordningen var återställd!
Wilda höll igång sin vicemormor med både lek, sång och annat bus, så hon lär nog få vila upp sig i minst en vecka efter vårt besök, om hon ska bli helt återställd. En dust med Wilda innebär ett träningspass med helkroppsgenomkörare av båda kropp och själ. Fast hon ger mycket tillbaka också. Var så säker!:-)
På fotona nedan ses det som fångade Wildas intresse mest. Det var ett runt doftljus inpaketerat i kraftig plast med lädersnören. När hon rörde vid det prasslade det så härligt och det inbjöd bara till mer prassel.