Helgen närmar sig med stormsteg och så gör slutet på OS också. Det ska faktiskt bli väldigt skönt när det är över, då det totalt invaderat vårt hem. Visserligen kan vissa sporter vara av intresse, men som jag sagt tidigare, inte allt!
Vi har träffat tjejerna och killen i vår föräldragrupp, vilket uppskattades av de flesta bebisarna.(Det var nästan alla med.) Wilda höll igång och själv fick jag följa i hennes spår, men ibland vara lite snabbare än vad hon var. Som till exempel med att plocka bort fina växter ifrån den låga fönsterbänken. Jag tror nog att blommorna uppskattade det också.
Med tanke på att det var ett tag sedan vi var hos M och hennes förtjusande mamma, så var Wilda tvungen att utforska så mycket som möjligt. Tyvärr hade jag inte kameran med mig, men när hon hittade M storebrors keybord på golvet, såg det så roligt ut, när hon dansade och sjöng, samtidigt som hon hade ett sjå med att trycka på knapparna. Varning för skrattack var det i varje fall!!
På den här bilden har Wilda precis tagit S leksak och då blir han inte alltför glad på fröken. Men hon ser mycket oskyldig ut. Efter en stunds lekande och busande, var ungarna så trötta. Wilda somnade på ett par röda och vad jag hört senare, så gjorde de andra samma sak. Det är inte lätt att vara liten.

Nu är vi tillbaka igen efter ett kort uppehåll.
När en familjemedlem blir ordentligt sjuk, då är det bara den som gäller. Vår familjemedlem som varit sjuk under en veckas tid, är vår hund och han är älskad av alla i familjen. Efter en incident för snart 2 veckor sedan, drog han på sig en förkylning och blev rätt krasslig. Till saken hör att han inte är någon ungdom och utefter hans totalt ändrade beteende, så befarade vi det värsta.
När han sedan inte blev bättre, ringde vi till hans veterinär och fick en tid. Tror ni inte hunden blev piggare, just lagom till det?! Jo! Det var en glad och studsig hund som nyfiket nosade sig in på djurkliniken och även lät sig undersökas, med resultatet om att han var frisk och kry, trots förkylning och ålder. Bus har även fått knölar på kroppen, men även de var bra. Så med "OK-stämpeln" i pannan traskade vi ut därifrån. Och bra mycket gladare!

Tyvärr så blir jag och alla i vår familj, väldigt medvetna om att tiden med Bus bara kommer att bli kortare för var dag som går. Men som Robban Broberg sjunger: "Hellre på hal is och ha det glatt, än att gå i lera och sörja!!"

På grund av vissa omständigheter, tar bloggen en liten paus i vintersolen.
Ha det bäst så länge!!

Just nu är det lugnt i den Wilda familjens hus, men för en stund sedan var det inte så lugnt. Mellanstorebror har nämligen LAN här, men med X-boxar.

För den oinvigde, så innebär det att man sitter och spelar på datorer tillsammans. (Men nu är det spelkonsoler.)
När det är LAN kan det vara fullt hus vad det gäller människor och deras datorer. Den här gången så är det "bara" tre stycken grabbar som har kampat i storebrorsans rum. För att spela LAN så krävs vissa förberedelser och vad de inblandade inte tänker på i det läget, så är det mat, t ex frukost och kvällsmat. Nej, nej, nej. Där är det energidrycken och godiset som hägrar! Utan det så är man ju helt lost!
Så nu när lugnet har lagt sig tillfälligt, passar vi på att fly fältet innan de återkommer igen.
Ha en bra dag och njut lite av solskenet! Det ska vi göra!!
Kramkram!! :-)

Wilda kör sin egna variant när vi ska byta blöja. Så fort jag fått av henne blöjan, vänder hon sig blixtsnabbt och så bär det iväg. Det går så snabbt och det enda man ser är en bar rumpa som försvinner bortom horisonten. Eller snarare, längst bort i vår säng. Där, på behörigt avstånd sätter hon sig sedan och klappar i händerna av förtjustning. "Yeah! Jag har lyckats idag igen!", tycks hon tänka.

I eftermiddag har det varit bebissång under mer ordnade former i kyrkans lokaler. Vi var en nätt liten skara som var samlade, vilket vanligtvis brukar vara minst det dubbla. Wilda trivdes som fisken i vattnet av att se och känna på andra bebisar och deras föräldrar. Varje gång hon skulle krypa fram till någon som hon inte hade hälsat på tidigare, sa hon " 'eeeeej" och skulle sedan gnussa med dem. (Detta var inte helt uppskattat alla gånger, men hon lyckades i varje fall inte skrämma livet ur någon med sin framfusighet.)
Skrålandes allskönaste sångerna, vilket tog en hel del energi, så tog sångstunden slut. Och samtidigt, tog även Wildas energi slut. Trots försöken att få i henne mer energi, i form av fruktpuré, höll det bara i ett kort tag tills det var dags att åka hem. Väl i bilen slog hon ihop sina blå och det var tack och godnatt.

På bilden är Wilda rätt trött, även om de blå är öppna. Tror nog att det är sovdags snart igen. Eller vad tror ni?:-)

På tal om tidigare inlägg vad det gäller Pappas önskan. Tyvärr pappa, vädergudarna vill inte lyssna på dig, utan istället ska det bli SCHNÖÖÖ ikväll. Sorry.

Inlägget om "Pappas önskan", så har feltrycksnisse eller rättare sagt jag i egen person skrivit fel. Så går det när man inte läser igenom allt innan man trycker på "Spara och publicera". Nu har jag i varje fall åtgärdat felet. Det är tur att man har en sambo som kan rätta till sin andra trötta hälft. Tjolahopp!

Hemma hos oss har vi väldigt många spännande saker  som till exempel Star Wars-prylar, växter på golvet, hunden och hundens tillhörigheter. Vad det gäller tillhörigheterna så är det Bus leksaker och skålar, där vattenskålen är favoriten just nu.
Det jag har tagit för vana när jag gör saker är att hör jag hur Wilda grejar och pratar, då är det oftast ingen fara. Däremot när det blir helt knäppttyst, då klämtar de små varningsklockorna och då gäller det att kolla upp var den lilla busfröet är någonstans och vad hon eventuellt kan ha hittat på.
För en liten stund sedan, när jag fixade till matbordet efter frukosten hände just detta. Det var så tyst att man kunde ha hört en knappnål falla, fast med ett efterljud av små "plask-skvätt". Tala om att det var en liten tjej som verkligen såg skyldig ut när jag hittade henne. Där satt hon med skägget i brevlådan eller med handen i kakburken, som uttrycken säger. (i hennes fall var det med hela armen i Bus vattenskål.)

Nu är det snö igen...eller rättare sagt, mer snö än tidigare och Wildas pappa är väääääldigt trött på den. I varje fall på att skotta den. Så om det är någon däruppe som lyssnar, så hör pappas bön:
"Är det SNÖ eller är det SNÖ ute?! Nu vill jag ***(långt pip för små barns öron) ÌNTE skotta mer!!!"
Så snälla, för Wildas pappas skull, låt det inte komma mer snö nu.

Jag har suttit och tittat på snöslungor till vår kära pappa och hittade denna tingest. Jag trooor inte att just den är av intresse. Eller? *blink-blink* Här har vi annars en variant:
Som tur är så skiner solen idag och vi ser alla fram emot våren som komma skall. Ja, om ett par månader i varje fall. Så ha förtröstan, snön är inte för evigt. Inte för denna gång i varje fall.

Idag har mellanstorebror haft inventering i sitt rum, eller rättare sagt, han har städat! Under vissa moment var Wilda och jag uppe för att bistå honom med vissa saker. (Brorsan skulle bädda och påslakanet gjorde inte riktigt som han ville då.) Väl däruppe fick Wilda prova på något väldigt roligt, nämligen att studsa med en studsboll.
Som alla vet, så är studsbollar ena pigga och alerta saker, som absolut inte studsar dit man själv vill. Dessutom så gnisslar de så skönt mot de stackars par som Wilda har i sin mun.
Men det är inte enbart studsbollar som letar sig in i Wildas mun. Det kan till exempel vara en sladd, oinkopplad sådan.
Eller största brorsans skolarbete, vilket var att tillverka tåg i massproduktion som ett företag. Dessa tåg är väldigt spännande just nu och de går dessutom att plocka isär i molikyler eller.... stoppa in i munnen! :-)

Wilda har vissa saker som hon själv tränar dagligen. Det är klickljudet, som hon gör med tungan. Krypa är också roligt och det blir mycket av det här hemma. Det är ju då hon snabbt kan ta sig från ett stället till ett annat. Tyvärr blir det även så när jag försöker att ta kort på henne i vissa lägen.

Klappa i sina händer är en nya kunskap som också är rolig att göra och till det har hon lagt till ännu en sak; att vinka! Först trodde jag att det var en ren lyckträff när hon började med det i ett stort matvaruhus. Men icke sa Nicke! Det var väldigt medvetet, vilket medförde att vi hade nästan varenda pensionär vid vår kundvagn. Vi hade i varje fall inte brist på sällskap där vi gick, även att det tog 1 ½ timme innan vi kom ut ur butiken. Då var Wilda så trött och jag fick göra något jag inte brukar göra. Man mutar barnet med en majskrokar. (Jag ser det så att det faktiskt inte är så onyttigt.)
Andra saker som Wilda gör är att vissa rörelse om och om igen.
Stå upp - tappa saken hon håller i - böja sig ner efter den - resa sig upp - tappa samma sak igen osv.

Kramas med bröderna är favoriten just nu och det är ömsesidigt. Bilden talar för sig själv, eller hur?

Det har snöat hela dagen igår och vad det gäller den saken, så har jag nog sagt det mesta om den dagen. En ny dag idag och ännu mer snö. Wildas pappa bara suckade när han såg förödelsen utanför vårt hus. Det är så mycket snö att det räcker gott och väl till nästa år också. Om Bus går i den djupaste snön försvinner han och om jag, som är en riktig kortis knatar ut i djupet, ja, då går det snart till midjan!! Gungorna i trädgården har helt försvunnit och så här ser ut vid vårt köksfönster:

Idag är det snöigt och blåsigt. Läggs dessa två egenskaper ihop så blir det snöoväder och det är inte så skoj. Fråga bara Wildas pappa vad han tycker om det i samband med skottning. Det spelar ingen roll hur mycket som än skottas bort, så en stund senare ser det likadant ut som tidigare. Ogjort arbete kallas sånt för.
När pappa var klar lade han sin mössa och vantar på Wildas gunghäst. (Gunghästen har Wildas farfar gjort till en av de större bröderna och nu har den fått göra lite nytta igen.)
Efter en stund frågade minsta storebrorsan om inte gunghästen ville ut och skotta lite?! Pappa förstod inte riktigt hur L hade tänkt sig att det skulle gå till, men sedan hittade vi hästen i full mundering!
Jag tror inte den hade kunnat göra så mycket nytta, men söt var den! Och många skratt blev det också över den! :-)
Den här familjen är lite galen, men vi trivs med det.

Jag vill bara klargöra att innan jag lägger in ett inlägg eller bild, så ber jag alltid om tillåtelse om att få skriva ditten eller sätta in ett visst foto. Ska jag vara riktigt ärlig, så är nog Wildas pappas milkshake nog det enda som jag egentligen inte fått tillåtelse till att lägga in på bild. He, he...han ska vara lite glad över att jag inte lade in en annan bild på pappelappsen i full färd med att dra i sig sin skapelse av mjölkskak. Ifall det var/är någon som undrar över hur det ligger till, så vet ni det nu. :-)

Sporten har invaderat vårt hem och då är inte pappa sen på att försöka influera dottern till att följa i pappas fotspår. Just nu är de rätt stora, sisådär storlek 46 och dit är det en bit, då dottern har storlek 21 än så länge. Under Wildas levnadstid har hon fått följa med på ett par matcher när mellanstorebror har spelat och hon var kört med två varianter. Antingen i sovande tillstånd eller i ett vaket och flörtande tillstånd. Det där med flörtandet, det riktar hon mot alla som kommer i hennes väg och hon har till och med fått en förälder att sjunga favoritsången med Lady Gaga. Ska dessutom tillägga att det faktiskt var en pappa som utförde den, hör och häpna!
Wilda är väl inte helt oäven vad det gäller innebandy, då bollen är rolig att leka med. Det går ju att göra så mycket med den, så som att peta in fingrarna i den, suga på den eller trycka in banan genom bollens hål. Alla sätt med en innebandyboll är bra, förutom de dåliga.

Nu har OS slagit till och det är lika smittsamt som förkyldningarna som florerar överallt. Wildas pappas förkyldning har nu även hoppat till både mig och Wilda, men det var väl nästan väntat i och för sig. När pappa är sjuk så är han antingen väldigt sjuk eller annars inte sjuk alls. Med det menar jag, att antingen är han vääääldigt sjuk eller annars, när han är väldigt sjuk, så påtalar han att han inte är så sjuk att han måste uppsöka vårdcentralen. Under pappas förkyldning har han haft en sak som han varit sugen på. Chokladmilkshakes! Och det är inte några små milkshakes det handlar om. Han är söt våran pappa! :-)

I den här familjen har vi haft tonårsinfluenser under ett par år och fler därtill lär det bli. Det som är det genomgående med tonåringar är deras tänkande. Eller rättare sagt, att inte tänka på det man egentligen ska komma ihåg.
Alla har vi ju varit tonåringar och alla har vi också haft huvudet under armen. Det vill säga, vi glömmer det som är oväsentligt, typ läxor med mera. Det mer väsentliga, som till exempel kompisar kommer alltid i första hand. Så har det alltid varit med tonåringar och så kommer det nog alltid att vara även i framtiden. Tonåringen är världens centrum, där allting kretsar sig runt enbart den personen under ett par år. Efter det, så kopplas hjärnan in och vi blir ansvarfulla vuxna.
Här i familjen är det mellanstorebror som är just i den perioden. Det märks vid en hel del tillfällen, då läxor glöms och det är kompisarna som hägrar. Ibland kan han ha roliga funderingar och ibland blir uttrycken kanske inte riktigt som han har tänkt sig. Det vill säga, det låter bättre i huvudet, innan det kommer ut ur munnen och blir något helt annat. Som när han skulle beskriva vad han kände för Wilda och hur han såg på henne som husdjur person.
"Jag älskar Wilda. Hon är nästan som ett litet husdjur som man kan gosa och krama med. Eller bara bära omkring med."
Hmm...som mamma funderade jag lite på hur det där husdjurstänkandet kom in, men en viss förståelse för hur han tänker, det har jag. När han förklarade lite mer utförligt, så menade han på att när Wilda blir större så kan hon göra lite mer, men nu är det mest att gosa med honom. Gulligt sagt tycker jag!!

Vi har varit iväg en sväng till stora grannstaden och det var rätt skönt att bli lite ompysslade. Det var extramormor som fick sig ett besök och det uppskattades av alla inblandade. Wildis har inte haft en lugn stund, förutom vid sina skönhetslurar. För övrigt har det varit pianospel, lek, gos och Wilda har lärt sig att klappa i händerna, med flata handflator. Tidigare har det varit en hand som varit flat och den andra knuten, men nu kan hon verkligen klappa i händerna! Så för att få människors uppmärksamhet så klickar hon med tungan eller klappar i händerna. Fungerar jättebra vilket som, kan jag ju tala om!

Vi har varit iväg en sväng till stora grannstaden och det var rätt skönt att bli lite ompysslade. Det var extramormor som fick sig ett besök och det uppskattades av alla inblandade. Wildis har inte haft en lugn stund, förutom vid sina skönhetslurar. För övrigt har det varit pianospel, lek, gos och Wilda har lärt sig att klappa i händerna, med flata handflator. Tidigare har det varit en hand som varit flat och den andra knuten, men nu kan hon verkligen klappa i händerna! Så för att få människors uppmärksamhet så klickar hon med tungan eller klappar i händerna. Fungerar jättebra vilket som, kan jag ju tala om!

Nu har vi tagit itu med babysimmet igen och det känns bra! Anledningen till att det känns bra är inte för min egen skull, utan för att just Wilda älskar det! Så fort hon fick se vattenbassängen, började hon kvittra och bubbla! Egentligen började det redan i omklädningsrummet, där hon passade på att krypa iväg och säga "hej" till en annan pojke. (Det lät som ett hej, typ "eeeej", med världens soligaste leende därtill.)
Vid duscharna satt hon inte stilla som kompisen M, utan hon kröp helt sonika in i min dusch. Rädd för vatten? Skulle inte tro det!!
Nu har i varje fall barnet bubblat, hoppat i vattnet flera gånger ifrån kanten och jagat en boll. Humöret var på topp och hon bara älskade att plaska i det härliga vattnet. Så fortsatte det och Wilda höll sitt humör uppe, fram till att hon skulle sättas i bilbarnstolen. Då var det ett annat "EJ" som kom. Tror nog mer på att det betydde "nej" och inte "hej" i det fallet. :-)
Barnet slocknade som ett ljus när vi kom hem och nu ser vi fram nästa gång vi ska på babysim igen!

Mat och matvanor ska i dag vara bra. Man ska äta sunt, helst ekologiskt och med jämna mellanrum. Däremot ska man inte äta alltför sent på kvällarna.
Här i vår familj är matvanorna mestadels sunda. Om Wilda skulle få bestämma så skulle det vara spagetti och köttfärssås, majskrokar och bara vuxenmat för hela slanten! Det sistnämnda får hon inte, om ni tror det, men hon skulle gärna vilja! När vi äter kryddstark mat, så tittar hon först på sin mat och sedan på vår mat. Hon undrar nog varför hon inte får äta samma mat, och det kan man ju förstå hennes undran.
Pappa däremot har fått ett ryck vad det gäller att prova nya maträtter, förnya och överraska. Och det är inte spagetti och köttfärssås han övar på. :-) Däremot kan det bli inbakad ytterfilé och andra kulinariska rätter och oftast så gör vi maten tillsammans.
Det är väl en del av föräldraskapet, det vill säga, att komma tillbaka till varandra, umgås, utforska och åtnjuta både mat och varandra. Det är väl det som är kärlek.

I dessa förkyldningstider har även vår familj drabbats av den eviga hostan och droppande kranar. Wildas pappa är den som åkt på dessa symptomer just nu och det hostas och fräses hela tiden. Wilda däremot har lyckats klara sig bra ifrån det. *peppar, peppar*
Visst är det lite synd om pappa, men samtidigt är det lika spännande med alla grejer som han omger sig med. Det är pappersnäsdukar, nässpray och så är det Vicks salva. Vickssalvan är väldigt intressant då den både luktar gott och burken är sååå blå och fin. När pappa sedan smörjer in sin näsa med just Vicks, ja då är det ingen som går säker! Framför allt inte pappa och hans näsa! Detta blev vi varse om igårkväll, när Wilda tittade intresserat på sin pappa och hans salvprocedur. Sedan skulle hon pussa pappa, men istället för att göra som hon brukar, så tog hon in hela farsgubbens näsa i sin mun och bet till! Inte för att de är speciellt så många tänder, de där två, men kändes gjorde de! Under kvällen satt dessa två minnesmärkena bitmärkena kvar på hans näsa och vet i 17 om de fortfarande gör det än idag.
Till saken hör i varje fall, att Vicks salva var jättegott! Speciellt när det sitter på pappas näsa!

Idag blev vår babysång inställd på grund av ett sovande barn. Det tycker jag är ett väldigt bra skäl till att inte gå iväg, trots att babysången ger en hel del för både mig och Wilda. Dels får vi träffa andra vuxna och barn och sedan får vi sjunga och ha roligt. Men just nu sover fröken Fisfilur sin skönhetssömn. Den behöver hon om hon ska orka hålla igång som hon gör om dagarna.
Det jag har konstaterat är att ju mer aktiv Wilda blir, desto fler blåmärken får hon också. Hon ser verkligen ut som ett sommarbarn, om man bortser ifrån att hon inte har någon solbränna än då. Det är blåmärken på benen och pannan har varit utsatt för bonkningar i både stol och bord. Imorse däremot trodde Wilda att hon både kunde hoppa i sängen och samtidigt tugga på sängkanten. Det slutade med att fröken bus fick en bula och har hon tur så slipper hon att få en blåklocka vid ögonvrån/ögonbrynet. Det syns om man tittar riktigt noga på bilden och det lär inte vara den sista heller. :-)

Fick för en stund sedan reda på att en vän och hennes sambo ska gifta sig! Vad passar bättre än just på Alla Hjärtans Dag?! Jag blev så otroligt glad för deras skull och känslan för dem är obeskrivlig! Helt underbart!
Skickar över varma lyckönskningar och kramar därtill till er, Jen & Jens!! Ni finns i mitt/vårt hjärta!

KRAAAM!

Det var en kall söndagsmorgon, men det hindrade inte fröken Wild från att rivstarta morgonen med ljudliga rop och skuttanden i sängen. Efter en stund tröttnade hon och ville ha lite förfrukost. Förfrukosten består i att hon vill amma och idag blev det mysmys då hon fick ligga mellan både mamma och pappa. Söndagsmys helt enkelt.
Med en del av mina hjärtan samlade, så blev det mina hjärtans dag. Pappa hade slagit på stort och köpt en gullig sak, vilket var så sött av honom!! Jag behöver ingen alla-hjärtans-dag för att känna det jag gör för honom. Det gör jag under alla dagar på året. :-)
Det blev en dag med mycket stök och lite fixande. Sätter in lite bilder på Wilda in action.

Lördag och helgen var fortfarande i sin linda. Vi tog det lugnt under dagen och Wildas humör gick både upp och ner som en riktig berg-och-dalbana! Fniss och ilskna skrik om vartannat!
Under sena eftermiddagen så packade vi in oss i bilen för att göra lite av varje. Själv skulle jag iväg på Disney On Ice med största brorsans flickvän. Ursäkten till att vi gick är att det faktiskt är väldigt fint med hela uppsättningen och utförandet. Roligt är det också, då det uppskattas av både barn och vuxna som är där. Det är tur att man har barnasinnet kvar!! :-)
Vi har i varje fall bestämt att Wilda ska få följa med om ett par år och fram till dess ska vi göra det till en tradition att varje eller nästan varje år gå på en föreställning.

Jag vet framför allt en person som tycker om att det är helg snart och det är Wildas pappa! Fast det är inte bara han som gillar tanken på helg, utan det är vi fler som gör.
För Wildas del så spelar det nog inte så stor roll om det är måndag, torsdag eller lördag. Huvudsaken är att hon får träffa sina syskon och naturligtvis mamma och pappa. Andra viktiga saker är mat, sömn och en massa gos med fniss därtill. DET är det bästa som finns och då bleknar helgens betydelse.
Resultatet av välling, löskokt ägg och smörgås blir en snygg färgkarta i Wildas ansikte och när vi skulle tvätta bort det, började hon skrika av förtjusning. Hon hade nämligen fått syn på badkaret och hennes gummidjur! Tja, varför inte tvätta av sig genom ett bad istället?
Det fungerade bra och det var en lycklig tjej som satt och skrek sina glädjetjut under tiden som hon lekte med djuren. Det som är mindre bra i det läget, är att hon tror att det går att stå och hoppa i badkaret. Dumt, dumt. Speciellt om hon skulle halka, så därför är det tilltaget nono!

Efter den långa sömnen var det en tjej som vaknade mycket piggare och gladare än tidigare. Ska jag vara ärlig så var jag tvungen att väcke henne, då hon sov i över två timmar och när klockan började närma sig sexslaget, ja då var det bara att väcka unga fröken. Mamma kände nämligen inte för att vara vaken fram till sena natten en natt till.
Så kvällen har varit i busfröets tecken, då vi har busat i sovrummet.
Fröken har även ätit kvällsmat och majskrokar, så det är ett under att krokarna sprutat ut ur hennes öron!! Majskrokar är mums och vill man flörta lite med henne, är majskrokar en variant som går hem.

Någonting har hänt med vår lilla solstråle. Det kanske låter larvigt att kalla henne solstråle, men hon har faktiskt varit en väldigt glad tjej som är nyfiken på det mesta i livet.  Nu däremot så har hon blivit gnälligare, mammigare och ilsknare. Matvanorna har även ändrat sig, så som hennes sovvanor. Uppochnervända världen helt enkelt!!

Morgonen startade med fniss och bus. Morgongröten slank ner och sedan var vi tvungna att fnissbusa lite igen. Det tyckte Wilda var roligt och hon bokstavligen rullade runt i sängen och kiknade av skratt. Sedan var det dags igen. Satte jag ner henne på golvet, så var det som att trycka på en knapp....Som sagt var, hörselbuppar hitåt!! När pappa kom hem gick humöret både upp och ned. Kvitter, skratt och skrik.
Nu sover den sköna och det är nog behövligt för oss alla, men framför allt för Wilda. Fortsättning följer... :-)
Fröken med lite attityd. Kan vara största storebrorsan som har influerat till den "nya" frisyren. :-)

Vi har fått en liten ilsken dotter i vår familj. Wilda har nämligen kommit på att hon har egen vilja och det testar hon gärna tillsammans med sitt "nya" humör. Pappa tycker att hon tränar på de tre T:na; trött, tjurig och trälig. Det var i varje fall så hon var igår eftermiddag, enligt pappa. Och det blev jag också varse om när jag väl kom hem igår kväll. Hade hon varit grön, så hade det varit ett litet Hulkbarn, men icke sa Nicke. Hon var så äppelkindat söt med sneda kattögon och med jämna mellanrum demonstrerade hon sina röstresurser. "Jag vill! Jag kan själv! Och vad jobbigt allt blev!", tycks hon uttrycka på olika sätt. Pappa var tvungen att dokumentera hennes ilska, vilket kanske inte var det snällaste, men men. Wilda hade tydligen, enligt hörsägen demonstrerat sitt humör för farmor och farfar också. Hm...Frågan är om de är bortskrämda nu?;-)

Igår var vi på fika hos en i föräldragruppen och givetvis bjöds det på sånt som mammor behöver....eller rättare sagt, jag känner att jag behöver. Socker och sött ska det vara, det skäms jag inte för att säga. Just nu har jag ett behov av det och varför inte stilla det med paj med hallon och vaniljsås i. Mmm... :-)
I vår grupp är det en kille och tre tjejer i åldern 7-8 månader och visst märktes det. Den ökända 8-månaderskrisen hade drabbat de små liven lite till mans och den ena var värre än den andra, fast från början var det ganska lugnt på skrikfronten. Wilda rumstrerade och kröp fram till alla och envar för att ge dem en hälsningskram eller puss. Simpa däremot fick sig ett annat nyp, då hon passade på att sno åt sig det han hade i munnen. Det såg ju så spännande ut och Wilda var tvungen att testa det flera gånger. Fungerade lika bra varje gång och S blev lika ledsen och frustrerad varje gång. Det var så kackafonin började och sedan fylldes det på. Ju tröttare barnen blev, desto mer tjut. Vissa stunder krälade de alla omkring på samma ställe och över varandra. Wilda och Hanna testade att resa sig med hjälp av någon kompis som stöd, vilket också kunde resultera i gnäll eller tjut.
Det var kul att träffas vi vuxna, men det var rätt skönt att komma ut i friska luften igen. Wilda somnade i ett nafs och innan jag ens hade kommit ut ur trädgården, sov hon som en stock och fortsatte med det ett par timmar.

Sätter in en bild på när Wilda har badat. "Syns tanden?", ser det nästan ut som hon tänker: :-)

Morgonstund har guld i mund....igen. Efter frukosten sitter hon och läser sina böcker, med hjälp av mamma förstås. Under tiden som hon läser själv sjunger hon en truddelutt och det låter sååå vackert så!! Får försöka att gå på babysången nästa måndag, men då får vi försöka tajma in sömnen lite bättre.

Hade jag varit mer hetlevrad än vad jag vanligtvis är, så hade jag fått ett hysteriskt utbrott med SAOLs mindre finare ord och fler därtilll. Försäkringskassans självbetjäningstjänst kan ta och %#! någonstans! När jag väl kan sätta mig i lugn och ro för att fixa till det och FK själva deklarerar att de kan hjälpa mig med såååå mycket och att det är mellan  59-65 handläggare som kan hjälpa mig. Tjena du! När jag väl kom fram, så får jag beskedet "att vi kan inte hjälpa dig" och sedan ett klick! Tack så #%!! mycket! (Jag lovar att vara snällare lite senare, men nu är jag ilsken!)
Så nu sitter jag här med telefonen i högsta hugg och satt på plats 188!! Det är tur att jag har så mycket tid och är föräldraledig, för hur skulle man annars ha tid att sitta i deras köer?
Till råga på allt så vaknade dottern. Känns toppen!! Not!!

Eftermiddagen har bjudit på lite av varje. Minsta storebrorsan har haft ett legoprojekt, som han senare ska visa för pappa. Wilda däremot har rumstarerat runt och jagat hunden. Det går snabbt för henne från rum till rum, men det märks skillnad på när hon ska krypa barbent eller när hon har byxor på sig. När det är den barbenta varianten så är det inte så kul att krypa iväg snabbt över golvet, utan det blir gärna att hon kör "apvarianten" med att gå på fötterna och händerna samtidigt.
När brorsan kom ner för att titta på en film, blev han plötsligt överfallen av sin syster. Hon skulle pussa honom i hela ansiktet, vilket resulterade i att brorsan höll på att fnissa ihjäl sig!

Under helgen har vi konstaterat att Wilda gillar citron! Just det, ni läste rätt! Den gula sura citronen, som så många tycker. Själv har jag lärt mig att gilla just citronen, då den tillhörde en av mina cravings. Det var Loka Citron, citronvatten, citronsaft och så vidare. Allt med citron var så otroligt gott och i vårt kylskåp stod det alltid en flaska citronkoncentrat. Med tanke på den mängd som jag drack, så är det nog kanske inte så konstigt att vår lilla dam gillar just citron. När pappa gjorde amerikansk cheesecake med citron, satt hon och slickade på citron. Citrondricka är det samma sak med. Ger jag henne lite citronvatten, så vill hon bara ha mer!!

Idag skulle vi ha farit upp till Stockholm, men efter att ha sett väderleksrapporten, tog jag beslutet om att strunta i det. Dessutom så behövdes lite sömn efter natten som varit och det hade det inte blivit om vi hade följt med pappa upp till El Stockholmo. Nu sussar barnet och själv ska jag väl ta en liten power nap. Minsta storebrorsan är också här, då han är hängig och förkyld. Det har vi kurerat med att göra muffins med dajmkulor i. För att få honom att tillfriskna lite snabbare, så har han fått tjyvsmaka en innan. Får se hur han är i eftermiddag, när muffinsen börjat verka. He he.
Att tillägga är att denna muffins har vi inte gjort, utan är någon annans bakverk. :-) Nästa gång kanske det blir något mer exotiskt som denna.

Morgonstund har guld i mun, som det så vackert heter. Morgonstuden är inte alltid som man har tänkt sig och absolut inte när vi har en sån pigg tjeja som Wilda. Där är inget segdraget, utan det är 100% fart direkt. Typ "Godmorgon mamma! Nu ska vi hoppa i sängen!". Och så blir det.
I det läget försöker jag att blunda och låtsas att jag sover, men det går inte fröken på, inte en sekund!! Nope!! Det är bara raka vägen från liggande läge till stående sänggavelsläge. Där börjar hon sin morgongymnastik genom att stå och hoppa. När sedan pappa och jag inte vill vara med, tvingas vi på olika sätt att delta. Det kan vara genom att hon drar i våra öron eller pussar oss på näsan. (När det gäller hur Wilda pussas, stoppar hon in hela näsan i munnen. Har man tur så biter hon inte till. DET är att pussas för henne!)

Dagen har för övrig varit lugn och även om huset är invaderat av fem ungar, så märks det inte ens. Den som stått för det mesta stohejet är nu fröken Wild. Det har varit med ilskna tjut och hm:anden. Ta-ta heter pappa och Um-ma är mamma. Fast ibland vet jag inte riktigt om ma-ma-ma är det också. Får snart skapa ett lexikon om vi ska förstå alla ljud och rop. Sjunga däremot är jättekul och även där är det svårt att urskilja vilken melodi hon sitter och nynnar på.

Idag har Wilda provat på en ny maträtt och det var mer på eget bevåg som hon gav sig på det. Under tiden som jag höll på att stöka i köket, röjde hon runt och upptäckte kastrullskåpet. Det var sååå spännande! Efter en stund tyckte jag att det var dags för ett blöjbyte och det var Wilda helt på noterna med! När hon låg på skötbordet, såg jag att hon låg och tuggade lite då och då. "Är du hungrig gumman?", frågade jag, men Wilda hon fortsatte att tugga luft. Trodde jag ja!! När jag tittade efter i hennes mun, blev hon mindre nöjd och efter lite övertalning, så fick jag till sist se vad hon hade i munnen. Jo, jo...Hundmat var mumma!!
Wilda hade nämligen fått tag på en liten snuttebit av Bus torrfoder och det var väldigt spännande. Speciellt när inte mamma såg något.

Nu är det helg igen och som vanligt i den här familjen, så är det innebandymatch. Idag så fick Pickhult celebert besök av Degdalas Black bears pojkar -96. Det gick väl inte direkt som det var tänkt, men det kommer nog fler gånger. En sak är i varje fall säker och det var att mellanbrorsan var bra sugen på vara med i dagens match. Det ryckte i hans friska arm när dagens målvakt vaktade kassen. Hoppas han snart blir bra igen.
Wilda däremot höll igång på läktaren och när väl matchen satte igång, ja då passade hon på att ta en lunchlur. Zzz...

Väl hemkommen var det dags för mat igen och Wildas humör har blivit märkbart bättre. Det kan bero på att hennes första tand fått sällskap. Jag funderar skarpt på att lägga av med amningen och samtidigt är jag glad över att hon inte fick tänder vid 3-4 månaders ålder. Det hade blivit en pina.
Pappa bjöd på god mat och alla blev mätta och glada. Detta resulterade i att vi alla är däckade för tillfället. Matkoma, som det så vackert heter. :-) Wilda däremot har däckat totalt, även att det inte är för natten.

Så går en av reklamginglarna för kaffe. I eftermiddag kommer en långväga vän på besök. Lite oväntat var det, men här bjuder vi inte på Gevalia. Nix, zip, nada! Här är det Löfbergs Lila som gäller och nästan alltid Löfbergs.
Varför, kanske ni undrar? Jo, det hela har väl med att sambons envishet vad det gäller märken och kaffe och dessutom så sponsrar vi ju på sätt och vis favoritlaget i hockey.
"Varmt hjärta. Hårt arbete", är deras slogan och det kan jag ju stå för, hoppas jag. Dessvärre så har vi inte varit på alltför mycket FBK-matcher de senaste åren, fast det går ju att ändra på. :-)
Ska väl tillägga att inte hela familjen håller på FBK, utan här är en salig röra av lag både i elitserien och utanför.

Förmiddagen har varit en liten hektisk tid, då jag tampats med plasttaxen, dammsugaren och samtidigt försökt att underhålla Wilda. Detta är inte det lättaste och för tillfället näst intill omöjligt, då det värsta hon vet är just dammsugaren. Inte nog med att den för oväsen, den rör ju på sig också!! Så vad gör man då?
Jo, man söver det gnälliga barnet och sätter helt sonika på hennes hörselkåpor på henne. Då får hon sova lugnt och även jag kan undertiden göra det jag ska innan det brakar loss i det stolta-marsiljanska hushållet. Det kommer nämligen att invaderas av ungar i alla åldrar och vi kommer att ha ett spann mellan 8 månader och upp till 20 år. När man är 20 år så är man inte barn, rent tekniskt, men det tycker jag. I vissa fall åtminstone.
Kanske skulle leta reda på hörselpropparna i varje fall?

Nu skiner solen och plasttaxen gnisslar på mig. Ska försöka hinna med en promenix och lufta hjärnan lite för att ladda inför eftermiddagen.
Ha det bäst så länge....även en trevlig helg!! Kram!

Wilda har blivit så nyfiken, eller rättare sagt, hon har blivit väldigt rörlig och kan då ta sig vart än hon vill. Det enda som kan hindra i hennes framfart är en grind eller en dörr. Men det går snabbt fram och speciellt bröderna blir nog mest förvånad då hon ena stunden är i ett rum och sedan, vips, bara dyka upp på något helt annat ställe. Snabb som blixten!
På hennes utflykter utforskar hon det mesta. Det kan vara hur pantflaskorna smakar och låter eller hur om Bus mat kan vara något att ha? Själv skulle nog Bus välja att byta ut sitt torrfoder mot Wildas smaskiga mat. Hennes mat är i och för sig mer varierande än vad hundens torrfoder är. (Fast Bus får en hel del som inte är hundmat också. Det fixar alla i familjen och speciellt Wilda.)
Nu har Wildas första tand fått sällskap av en intilliggande tand och nu kan hon verkligen bitas, om det behövs. Det är ingen skön känsla när de växer fram och det märks oftast på hennes humör, då hon helt plötsligt blir jätteledsen över ingenting i hennes omgivning. Det är inte lätt att vara liten och inte kunna tala om hur eller vad som känns. Det gnälldes en hel del igår, trots att alla försökte underhålla lilla fröken.
Wilda fick ta ett bad och det höll henne lugn en stund. Badboken var speciellt rolig igår och det tuggades frenetiskt på den, fram till att badet inte var roligt längre. Nu ska ni inte tro att fröken höll sig nybadad så lång tid. Kombinerar man gröt och Wilda, så kan det bara sluta på ett sätt. Gröt i hennes lilla mage och i hennes ansikte. Där hjälper inga haklappar, även om vi lyckades rädda hennes nytvättade hår. Tyvärr sitter oftast gröt som klister och det krävs en rejäl tvätt för att få bort det som fastnat och eventuellt hunnit torka in.
Som sagt var, gårdagen var väldigt jobbig för Wildas del. Det var så jobbigt att hon till och med somnade när jag skulle byta blöja på henne. Fast hon var inte ensam om att vara trött. Hennes pappa somnade sittandes i soffan och drog timmerstockar, som den värsta skogshuggaren. Tyvärr så är det inte lika lätt att bära in honom i hans säng när han somnat, som Wilda är. Soffan har många användningsområden i det här hemmet och som ni kanske förstår så fungerar den som säng ibland. :-) Måste nog träna upp mig, så att jag kan förflytta karln.
Till sist. Mellanbrorsan hade sovmorgon imorse och när han kom ner till frukosten, var han helt lyrisk på grund av detta. "Sovmorgon! Vad skönt! Och vad pigg jag känner mig!" Skönt att han var så lycklig över att ha fått sova 1½ timme längre än vanligt, vilket verkade ha varit ett stort under. Hoppas han får fler av den varan under sin skoltid. En sovmorgon under skoltid är inte samma sak som under helger eller lovdagar.

Som vanligt, de senaste veckorna, så har det snöat varje onsdag. Och som vanligt varje onsdag, måste jag åka iväg till landsdelen som gud glömde, för att leda vattengympa. Suck!! Det känns inte något vidare upplyftande och förra veckan när jag skulle ta mig hem, tog det minst en timme mellan Linköpings ytterring och Mjölby. Undrar hur det blir idag?
Hela trappen igensnöad och hunden fick hoppa ur sina egna fotsteg! Snön ligger djup på backen...typ så där, lite mer än en halvmeter. SUCK igen! Fast ska jag se positivt på det, så är det bättre med snö än slask! Nu fick jag det sagt!
Wildas farbror fyller år idag och det ska vi fira! Hurra, hurra, hurra, hurra!! Wilda, brorsorna och pappa ska dit en sväng och själv ska jag försöka att  hinna dit. Fast jag tänker inte att köra racer i det här väglaget. Det är bättre att jag och bilen kommer fram hela än inte alls.
Nu sover gullhönan sin skönhetssömn och själv borde jag få lite mer gjort. Ha en underbart insnöad dag. Kramkram!

Idag har Wilda tränat på att stå och med risk för att bli tjatig, så säger jag det en gång till. Ingen som har missat det eller? :-)
Envis som hon är så ska Wilda stå precis överallt och det som känns tryggast för henne, är när hon står på mattorna. Det blir inte så halt och där kan hon stå lull hur länge hon vill. Däremot när hon vill gå framåt, tjoar hon till så att någon ska komma fram och hålla i hennes händer. Händer inte det, sätter hon sig helt sonika på rumpan. I förmiddags var det riktiga rumpstudsar eller dunsar och nu ikväll sätter hon sig lätt som en fjäder. Det blir inte ens en liten duns, utan mer som en nigning.
Att hon gett sig *** på att hon ska klara av att gå själv, märks på humöret. Det är mycket skrik och envisa tjut, men stå och gå försöker hon med hela tiden. Så som hon håller på så lär det nog gå att gå...ja, om ett tag i varje fall. Bilden nedan visar Wildas bula, men den syns med blotta ögat till vänster.
Nu ska jag ut och leta öronproppar och försöker någon prata med mig, så får den personen använda sig av teckenspråk. Har blivit lomhörd på kuppen!!

"Dagens bula" heter denna rubrik. Allt detta beror på de olika bulor och blåmärken som Wilda börjar att införskaffa, då hon tror att hon kan gå iväg från till exempel stolen eller spisen, eller när hon tror att hon kan göra flera saker på en gång. Som när Bus går förbi, klappa honom, dansa och vända sig om samtidigt. Det kan bara sluta på två sätt: antingen på rumpan eller på näsan.
Idag har hon väl åkt i golvet ett antal gånger, men värst var nog bulan hon fick när hon rumstrerade i vårt sovrum. Den bulan växte blixtsnabbt ut som ett litet horn och det blev snabbt att lägga en påse med frusna ärtor och morötter på den. Det tilltaget tyckte Wilda var väldigt konstigt, men hon lät mig i varje fall hålla påsen på hennes lilla bula. Frusna grönsaker kan man använda till mycket, har jag lärt mig.
Stackars liten! Vi får snart plasta in vårt hem med bubbelplast överallt och utrusta damen med cykelhjälm, tand- och knäskydd. Tjusigt värre, men icke fungerande i vårt hem. Det är nog bättre att hon får ha sina bulor och blåmärken fram till dess att hon lärt sig gå....vilket nog införskaffar fler av den varan även då. :-)

Nu sover hjärtat en stund och i sängen hoppas jag inte hon får några fler bulor i varje fall.

Morgonen med ett stort fnitter och det kunde bara vara en person som kan börja morgonen på så sätt: Wilda!
Klockan kvart över fem stod den morgonpigga filuren i sin säng och fnissade åt sin sovande mor. Grymt, sa grisen. Vanligtvis brukar Wilda äta en slurk och sedan somna om, men inte idag!! När hon hade ätit färdigt så var det lekdags. Lekdags? Klockan halv 6 på morgonen? I det läget funderade jag skarpt på om hon och minsta storebrorsan led av samma sak, nämligen morgonpigghet! Och morgonpigg är i varje fall inte jag i första taget.
När klockan sedan var 7 somnade hon till sist, för att sedan vakna en timme senare. Och där är vi! Fullt ös och inga halta löss här inte! "Eeeiiiijjj. Jaaaaa" och Iiiiiiiiiiiiiiiiiiiii hörs i hela huset! Det är tur att våra fönster håller. Dessvärre tror jag att trumhinnorna har fått sig en knäck och snart brister om hon går en oktav högre.

Här hemma har vi fått ändra på vissa rutiner på grund av Wildas framfart. Till exempel så måste alltid grinden in till hallen vara ordentligt stängd. Fröken har nämligen kommit på hur man öppnar den, med att slänga hela sin tyngd på den. Pantlådan är också kul, men inte så bra ifall det ligger några burkar i den. Toalettdörren måste vara stängd, då toaborsten är något väldigt spännande just nu. Dock inte så trevlig då.
Jag skulle kunna räkna upp en lång lista på grejer som vår företagsamma tjej gör, som hon inte får, men då kan jag hålla på hela dagen och listan skulle bli mils lång. Så därför avslutar jag nu och återgår till mitt. Smack-smack på er!! Ha en underbart insnöad dag!! :-)

Dagen blev inte riktigt som jag trodde den skulle bli när vi vaknade imorse. En tidig morgon och ingen babysång. Wilda somnade som en stock och sov i över två timmar!!!! Det är ovanligt för att vara henne.
När pappa sedan kom hem var han nyfriserad och ställde sig och gjorde en underbart god middag. Då passade Wilda på att fylla ut magen med gröt och några majskrokar. Mums!!
Nu sover fröken så sött, tillsammans med sin snuttegroda och snutteko. Hon är alltså vid gott sällskap. Sov gott mitt lilla hjärta. Imorgon är en annan dag.

Idag har vår lilla stumpa varit lite trött och det mesta kanske kan kopplas till vädret. Trots detta har vi varit ute en sväng, precis lagom till snööverfallet som bara rasade ner på oss! I det läget var jag glad att vi hade bilen som fortskaffningsmedel.
På grund av Wildas trötthet och att jag själv kände mig sliten, så hoppade vi babysången idag. Jag tror inte det gjorde så mycket och istället får vi väl sjunga lite extra här hemma. Men just nu så sjunger ingen av oss, utan det är "Zzz.." som får hägra istället. Hoppas hjärtat drömmer söta drömmar.
Sambon däremot har fått jobb. Han skottar för fullt efter snöfallet och det lär ta sin lilla tid innan han är klar.
Jag ska själv försöka göra lite nytta nu. Hörs och störs senare!

Det är inte lätt att vara förälder och det är lätt att jämföra sig med andra eller att andra människor har åsikter. Det viktigaste, tycker jag, är att gå efter sitt egna sunda förnuft, då det faktiskt är vi som föräldrar som känner våra barn bäst och borde veta vad som är bäst för dem. Sedan är det begränsningarna att se vad som är nyttigt för barnet och inte. Det vill säga, när jag som förälder håller på att bli en curlingförälder, just för att jag bryr mig för mycket eller tror att barnet inte klarar av det utan min hjälp. Men ju mer barnet växer, så gäller det för mig att som förälder successivt skära av lite på navelsträngen, för att ge barnet självkänsla och eget ansvar. Det är just för att barnet i framtiden ska klara sig själv och lita på sig själv och inte ta för vana att "det där fixar morsan/farsan. Det behöver inte jag ta ansvar för."
Som förälder, när boförälder håller på att ändra sig till just bara förälder, det är då vi får se resultatet av vårt arbete som just föräldrar. Jag vet att allt jag har gjort som förälder inte varit rätt jämt, men i dagens läge så skulle jag nog inte vilja ändra något av det som varit. Det är i det läget, när min roll som boförälder ändrar sig till förälder, som min son yttryckte sig på ett underbart sätt: "Mamma. Ändra inte på något sätt som du har varit som förälder mot mig, vad det gäller Wilda. Det har varit det bästa som förälder för mig" (Typ något liknande)
DET är det bästa betyg man kan få som förälder och det gör mig väldigt varm i hjärtat över att höra. :-)
Det finns många föräldrar som är lika bra eller rent av bättre där ute. Njut av tillvaron och av att ni har så underbara barn som ni har. Det är kärlek det! :-)