Imorgon ska vi iväg på en liten resa till stora staden och göra den hela dagen. Bloggen lär därför ligga fram till kvällen, så jag får önska er en bra dag fram till dess. Nu däremot så är det Tack och Godnatt. Hörs och störs snart igen!! :-) Ta-ta 4 now!

Det är inte bara våren som är i antågande, utan även den färgglada och odördoftande Påsken. Bor man tillsammans med Wildas pappa och bröder, då vet man att ägg är lika med illaluktande odörer, som skulle skrämma iväg den tuffaste skunken. SÅ illa är det faktiskt.
För Wildas del så är det första gången som hon firar påsk och här hemma har vi börjat påskpynta så smått. Påskägg från tidigare år har plockats fram och dessa fick damen ifråga undersöka. Det var inte så upphetsande och funderingarna var nog mer hur i hela världen äggen skulle öppnas. Och varför? Wilda själv var inte så intresserad och det slutade så här:

Punkarfrilla! Inte den bästa bilden precis, men visst känner man igen största brorsans forna frisyr?!

Håret börjar bli så långt upptill, så varför inte sätta i en snodd? Och vips så hade vi en tofs där! Ska väl tillägga att om damen själv får bestämma, försvinner tofsen ganska snart.

Här ses yngsta och äldsta barnet i vår blandfamilj. Det skiljer sisådär en 50 år mellan dem...Hm...18 år menar jag. :-)

Vill du ha en blomma mamma?, undrar min lilla söta fisfilur. Jag vet inte vem som är sötast, blomman eller blombäraren. Underbara barn. Jag ska väl tillägga att plastblomman är väldigt intressant just nu och framför allt fin!

Hunden är också mycket intressant just nu och det spelar ingen roll var han än försöker gömma sig. "You can hide, but you can't run", och det stämmer i det här läget. Stackars Bus hade inte så många val när han blev överrumplad av en energisk bebis som låter väldigt högt för tillfället. Delfinljuden ljuder hela dagen och det är ett under att våra öron fortfarande sitter kvar. Undrar hur det är med Bus hörsel bara?

Pussel och böcker är väldigt roligt just nu. Ibland kan Wilda bara sitta för sig själv och bläddra i sina böcker, vilket är allt från små Pixiböcker till stora pek- eller ljudböcker. Känna med fingrarna på allt material och verkligen undersöka är vad som är på tapeten just nu.

Den här bilden har jag lagt upp av flera anlednigar. För det första, syns Wildas tänder i underkäken väldigt bra nu...och de känns också väldigt bra. Speciellt när de sitter i mitt knä. Den andra anledningen till att jag tog det här kortet är för att visa att det inte är något lugnt och stillasittande objekt som jag fotar idag. No way!! Kommer kameran fram så ska hon helst vara där linsen är!! VÄÄÄÄLDIGT nära!!

Under senaste tiden har Wilda tränat på att gå. Det har varit utmed möbler, med hjälp av bröderna eller andra eller annars har hon gjort sina tappra försök på egen hand.
Förra veckan, när vi var på en öppen förskola släppte det helt och ungen helt sonika travade iväg på egen hand. Travade och travade, kanske är att ta i, men med stadiga och ibland halvsvajiga steg bar det framåt och bort ifrån mamma. (Mamma, som i det läget såg ut som en fågelholk för strutsar. Det var ju inte riktigt vad jag förväntade mig i det läget. Inte just då i varje fall.)
Så här har det sett ut senaste veckan:

Och här går Wilda!!!!!! Idag vet hon precis hur hon ska göra, även om hon gör det försiktigt. Ja, ibland i varje fall.

Nu tänker jag inte lämna några löften mer vad det gäller den här bloggen. Våren har kommit och så andra saker som tillhör livet. Sol, värme och idag har vi även sett den första fjärilen!!? Det var en vacker "nässelfjäril", säger fjärilexperten och är det inte säsong för dem än, så får ni klaga hos mig. Som sagt var, det såg ut som en sådan typ. Tänkte jag skulle uppdatera vad som hänt i vår familj och i det här fallet så är det bara glädjande saker. Ja, till och med att en annan fyller 40 (!!!!) år. Blir det gratis medlemsskap i PanterTanterKlubben? I sånt fall, ja tack!! Och till er andra så är det bara att passa sig! He he.. :-D (Har hört att medlemsgåvan är en handväska utfylld med en tegelsten.) Eller som de säger:"Old age?- Eat dust!" Eller som den här bilden säger:

Nu är våren i antågande och det märks först och främst på att det är ljusare morgnar och solsken under dagarna. Varmt och helt underbart!! Ett annat vårtecken är alla födelsedagar under våren.
Här hemma är vårtecknen blommorna i rabatterna och solglasögon. Både jag och Wildas pappa är båda lite nördiga vad det gäller sånt, men även största brorsan har börjat med det. Naturligtvis måste vi drilla dottern i det, med reultatet att det faktist var roligare att tugga dem, än  att ha det i ansiktet. Den steget kommer senare..hehe. Var så säker på det! I varje fall om jag känner Wildas pappa! :-)

Idag har vi en väldigt ilsken liten tjej. Hon är så ilsken att vid varje utbrott skriker hon och hoppar jämfota. Just bara för att hon är så förbannad. Visst beror mycket på att hon inte mår bra, utan fortfarande har sin feber och andningssvårigheter. Förmiddagen var upp-och-ner, men eftermiddagen har däremot varit bättre. Wilda och en av hennes bröder har byggt med klossar. L har försökt att bygga upp ett torn på kortast möjligaste tid INNAN Wilda sedan rasar det för honom. Varje gång rasar hon lika snabbt hans torn med världens största leende. :-) Och brorsan bjuder ju faktiskt in till att rasa det fina tornet.

En kaotisk vecka har nu kommit till sitt slut... Ja, i varje fall fram till helgen av denna vecka.
Tyvärr har jag varit väldigt frånvarande, med betoning på FRÅNVARANDE. Det har sina orsaker, då Wilda haft feber i veckan och bara blivit sämre. Inatt så rosslade lillsnörpan som en hel orkester med trasiga blåsbälgar och det vill jag lova, det låter inte vackert!
Efter att ha gjort en påhälsning på vårdcentralen, konstaterade de att hon hade falsk krupp, och fick mediciner mot det. Nu hoppas vi bara att hon ska bli bättre och återigen en liten solstråle. Som hon är nu, så är det kämpigt och hon har ett humör som heter duga. Det är inte lätt att vara liten och vara sjuk. Håller både tummar och tår att det snarast blir en friskare tjej. Så ser du någon som går konstigt, så är det bara jag.

Tillbaka igen! Den här bloggen har varit rena Hawaiihockey'n senaste tiden. Den har gått  fram och tillbaka, med många inlägg ena dagen och inte alls ett par dagar.
Men, men..Bättring lovas!!

Fredag och pappa var ledig ifrån jobbet. Hade mysigt och det var många busstunder. Kul att låna pappas saker, varav en miniräknare fungerar bra som tidsfördriv. Pappas dator däremot, den får man INTE använda. Det är "Nej! Pappas!" :-)

Lördag och som den tidigare nämnda finalmatch i innebandy-DM. Tyvärr blev korten inte så bra på guldgossarna. Uppdateras senare.

Idag är del gnissel och gråt. Wilda har en, eller rättare sagt tre tänder som vill komma fram samtidigt. Inte undra på att hon tycker det är jobbigt då!
Helgen har varit bra och totalt fullt upp. Mellanstorebror hade final i innebandy-DM och det gick galant!! De vann och fick stolt guldmedaljen med tillhörande pokal! Det var stolta grabbar, som glada och lättade lämnade Finspång.
För övrigt är jag lite dålig på att skriva i bloggen, då det är så fint väder ute!! Helt underbart tycker jag. :-) (Och det är jag definitivt inte ensam om!)

Vår lilla pärla vaknade vid 3-tiden och kvittrade för fullt, fram till att pappa skulle åka till jobbet. Som tur var så tog hon en sovpaus fram till kl. 6, men sedan var det kört! Hopp och skutt, lek med giraffen och morgongympa både för kropp och tarmar. Till slut blev hon så trött på mamma att hon helt sonika lade sig ner över mitt ansikte och pussade mig. (Notera att pussarna sker med öppen mun och har man tur så får man ett kärleksbett av hennes små vassa tänder. Men man vaknar då i varje fall! )
Efter frukosten har hon spelat tangentbord och lekt med knappar. Knappar är nämligen hennes nya passion och det är sååå spännande!!  Små, runda saker som man kan pilla på. Helst är pappas knappar, på byxorna med sidofickor som mest spännande. Kanske beror det på att han alltid säger "Nej!" när hon rör dem. Eller annars är det för att hon tycker att just DE är sååå fina! Vem vet?

Under morgontimman hörs den lilla filuren när hon styr och ställer. "Mm...ptrrrrrr....laa" och det är när hon blir tyst som man blir lite fundersam. När det hände idag, så följdes det av ett skrik! (Inte så allvarligt som det låter. Hon hade helt sonika fastnat under bordet och kom inte på vilken väg hon tog in under bordet, när hon skulle klappa Bus. Bus reste sig och försvann, vilket lämnade Wilda ensam kvar där under. Stackars askungen. :-)

Solen skiner och det känns som att våren är på väg. Det resulterar i att de flesta blir gladare och piggare, inkluderar alla i vår familj. Det är underbart och man ser ett slut på vintern. Så därför överger jag er nu, för att njuta av dagen...eller rättare sagt, fixa till här hemma innan lillsnutten vaknar ur sin förmiddagsslummer. :-D

Ha det bäst och njut av livet!

Tisdag och babysim igen. Med ett trött litet hjärta for vi till stadens simhall. Det fick bära eller brista, men den här gången skulle vi inte missa det på grund av en trött liten tjej. Många gäspningar blev det innan vi kom fram, men hon piggnade till så snart hon såg sina plaskkompisar och ännu mer när hon kände igen sig i bassängen. "Här har ju jag varit tidigare! Vad kul!!". Wilda höll låda och plaskade för glatta livet innan lektionen ens hade hunnit börja!
Idag var det dykning som gällde och Wilda var så duktig, att man kunde tro att hon gjort det där många gånger tidigare. Det var bara jag som var harig och kände det mer som att jag skulle dränka barnet om jag drog ner henne under vattnet. Men nu har vi både dykt under vattnet med hjälp och Wilda har även gjort det alldeles själv! Helt galant! Nu har vi inte bara en säl i familjen, utan två stycken!! (Bus är den förstnämda sälen.)
Och pappa: Ja, jag vet att jag var larvig när du ville dyka med Wilda i helgen. Borde litat på dig. Sorry... :-)
Dottern somnade som en stock efter alla plaskövningar. Önskar jag kunde göra detsamma! :-)
Strålande sol och jag hoppas så många som möjligt kan ta sig ut i solskenet och njuta av värmen. Däremot får man nog passa sig för isfläckarna, då det bäddar för vurpor. Fråga brevbäraren och mig. :-) Is utan skridskor är inte att rekommendera....Fast jag vet i 17 om det är så bra att dra på sig skrillerna bara för att gå ut och hämta posten?!
Nu ska jag göra lite nytta här. Vi har sångstund med CD-skivan. :-)

I eftermiddag var vi, som sagt var, på babysång. För en gång skulle var vi där i sista minuten, vilket innebar att Wilda inte hann att frottera sig med de andra bebisarna inna det drog igång. Rätt stillsam, för att vara Wilda, satt hon där och lyssnade/klappade i händerna till välkomstsången. Sen vaknade hon!! Med sällskap av två andra muntergökar tävlade hon om vem som kunde hojta högst. Som tur var så hann de inte köra tävlingen klart, men då hade redan trumhinnorna spruckit på de flesta av oss som satt där.
Nästa upptäckt var en liten docka, som låg bredvid oss i ringen. Det var var Wilda trodde i varje fall och hon var väldigt på sig för att få undersöka leksaken. Dessvärre var det ingen leksak, utan en liten tjeja på två månader, som låg där lugnt och stilla, alldeles hänförd över allt som hände. Det många av oss mammor reflekterade över var att det kändes så länge sedan våra barn var såååå liten. Men det är inte så länge sedan. Det är bara tiden som gått så snabbt och våra barn växt som ogräs. Söta ogräs.

Dagens babysång blev inte som den brukar vara i varje fall. Wilda tappade snart intresset och mycket annat blev intressantare. Som till exempel kompisen som paxade leksaksspisen och varje gång som Wilda gick fram emot det, så tog han helt sonika hela spisen och gick sin väg. Och där stod Wilda helt förundrad över hur det hela hade gått till.
Fröken var trots allt med på slutet av babysången och när vi åkte hem såg jag hur hon nickade till, men när jag öppnade dörren till hennes sida möttes jag av världens varmaste leende. "Glöm att jag sover", tycktes hon tänka.

Nu ska jag iväg och röra på mig, vilket är välbehövligt. Ha det bäst och njut av kvällen.

Solen skiner och snön smälter. Vågar man tro att våren är på väg trots allt?
Wilda har börjat att vakna tidigt med sol och efter frukosten så styr hon lite som hon själv känner för det. En sak som är en ständig fras här hemma är: "Aj, aj, aj! Det är pappas saker!" Dessvärre så är de flesta saker som ligger framme just pappas saker. Frågan är vad man ska göra? Lära Wilda att inte röra pappas saker eller att lära pappa att plocka undan sina saker? Själv håller jag nog på det sistnämnda! ;-)*blink, blink till pappa*
Det är inte de bästa bilderna, men visar hennes glädje över just pappas saker.
Nu ska vi dra oss till måndagens aktiviteter, nämligen babysång!! Det kan behövas att skråla ur halsen efter helgens bad

Eftermiddagen fylldes av bad fullt av plaskar, både stora och små. Wilda var överlycklig av att få bada med pappa och minsta storebrorsan, vilket hördes på hennes glädjetjut och enorma plaskar med händerna. Emellanåt passade hon på att smaka på vattnet och varje gång smakade det lika gott! Däremot när det blev för mycket av det goda, då var inte klunkarna kallsuparna så värst roliga längre.
Efter påfyllning av mat och dryck, var det lilla blötdjuret på G  en stund till. Ska väl tillägga att det var en väldigt lång stund i badet innan vi gav upp och då var Wilda trött. Ja, trött och trött...den tröttheten räckte bara tills vi kom in i duscharna och det blev skoj igen. Det är lustigt vad golvbrunnar och strilande duschar kan roa?!

Powernaps och påfyllning, det är vad som behövdes för blötdjurets del. Nu är hon i full gång och håller sina bröder helt sysselsatta. De é bra dé! :-) Själv håller tvättstugan mig sysselsatt!

Här hemma har vi en stående sak, som sker dagligen; nämligen att byta bajsblöjor! Alla bröderna har varit väldigt duktiga på att just byta blöja, men nu när bajset börjar få en helt annan konsistens och lukt, så bangar de två äldsta helt plötsligt. "Blä! Vad äckligt det är! Det var mycket bättre förut....och så vidare.
Men ibland sker det mest oförutsedda man kan tänka sig och det är när minsta storebrorsan erbjuder sig att byta på Wilda! Och det är TROTS att hon har bajsat!! De ni!! Det finns till och med bildbevis på det, men det tänker jag inte lägga upp på bloggen.
Ta-ta! Nu är Vasaloppet klart, då första man tagit sig i mål. Nu är det plasktime!

Morgonen börjar vääääldigt tidigt tycker vi, Wildas päron. Barnet är morgonpigg som få och börjar morgonen med att prata sig pigg. När hon tycker att kroppen vaknat till i och med det så kommer nästa steg, nämligen att köra morgongymnastiken. Men idag bröt hon sitt gympamönster och istället för att skutta vid sänggaveln, så blev det att klappa mamma och pappa i ansiktet. Det låter lite gulligt med att hon klappar, fast jag ska väl lägga till att det är en väldigt hårdhänt tjej just nu och det blir inga smekningar hon gör precis! Tvärtom, så plaskar det till rejält och har man otur, kan näsan få sig en kyss av den starka damen. Tur att hon inte äter dunderhonung, för hur skulle det ha gått då? (Hon kanske får dundermjölk i och för sig.)
Räddaren i nöden, minsta storebrorsan, kom precis i tid för att ta hand om energiknippet och då kunde vi trötta föräldrar få ett par minuter till för att slumra till innan det var dags för att fixa frukost.

Nu visas Vasaloppet på TV och som vanligt, när det är idrottsevenemang, sitter pappa bänkad vid TV:n. Vilken tur att vi ska iväg och plaska om en stund, så inte soffan fastnar i rumpan på honom. Vi bryr oss om vår lilla pappa nämligen. Det ska bli kul att få åka i väg hela familjen. Ja, nästan hela familjen i det här läget. :-D

Lördag och solsken så det räcker till alla och envar. För att följa upp rådjurshistorien från igår, köpte vi två stycken påsar med äpplen till sötingarna. Wildas pappa satte igång med att dela dem i bitar och sedan slänga ut dem i trädgården. Efter en stund dök de upp för att mumsa i sig gottisbitarna och där stod de, fram till att vi gick och lade oss. Ja, ja...om man kallar det att somna i soffan = att gå och lägga sig, det förtäljer inte historien, men det var så det gick till enligt minsta storebrorsan.
Det är lustigt vilka val vi gör i livet. Mellanbrorsan tycker inte om att byta bajsblöjor och vem gör det? Vid lunchdags fick han valet att byta på Wilda eller börja med lunchen. Det vill säga steka grillkorv eller byta bajskorvblöja. Han valde *fanfar* GRILLKORVEN!
Wilda har lagt till ännu en sak i sitt register. Hon pratar ofta och mycket. Det är "titta", "e´tä", 'eej". Sedan har hon börjat med att öppna alla skåpsluckor och det med risk för att klämma sig, när hon väl ska stänga dem igen. För att motverka det, får vi alla säga "nej" eller lyfta bort henne. Igårkväll var hon väldigt enveten mot ett skåp i köket och det första jag fick tag på var pappas arbetsmössa, som jag kunde binda ihop handtagen med. "Man tager vad man haver, sa Kajsa Warg"

Idag fick vi oväntade besök på många olika sätt. Dels invaderades vår och grannens trädgård av inte bara två eller fyra rådjur, utan sju stycken! De måste ha hämtat hela släkten i kvarteret, men trevligt verkade de ha det i solskenet. Nu känns det verkligen som att maten börjar att tryta för dem, så det var bara att springa in och samla in det som rådjur tänkas kunde äta. Äpplen, frön, päron. Dagens goda gärning. :-)
Under eftermiddagen fick vi besök av en Stockholmskompis och hennes två barn. Det blev ett allmänt stoj och ni skulle bara veta hur roligt det är att leka med bebissaker när man är fyra och sex år....(Undrar om de verkligen är i den åldern?) Ja, ja...kul hade de i varje fall och Wilda tyckte det var lattjo att få leka med några i mer hennes storlek.
Senare var vi ute på en långpromenad med hund och vagn, vilket inte var det lättaste. Jag säger bara en sak som finns överallt utomhus. SNÖÖÖ! Jag skulle behövt en snöslunga påkopplat på barnvagnen, vilket då hade gjort det lättare att ta sig fram. Förhoppningsvis. Vi får nog filura på någon finurlig utrustning eller annars får vi vänta tills den omtalade våren slår till. Vårtecken har ju redan setts i landet och det är bara att räkna ner. "Ja, det är våååren! Hopp-falleralla-lej!"

Stå, stå, stå...gå, gå, gå...med stöd då. DET är Wildas melodi! :-) Krypa överallt och resa sig mot allt. Spelar ingen roll om det rör på sig, till exempel hunden, eller om det är mot någons ben när den personen ska gå iväg. Skulle jag träna så mycket som vad Wilda gör, så skulle jag vara slut efter en halv dag. Kanske därför hon behöver sina skönhetslurar under dagen.
På tal om sömn, så har fröken gjort en radikal förändring. För det första sover hon nästan två timmar under förmiddagen och har vi tur, så somnar hon efter klockan åtta på kvällen. OM vi har tur, vill säga! Igårkväll hade vi tur. Då somnade hon klockan 20:15 och vaknade en snabbis på natten. När klockan sedan var sex på morgonen, då gick det inte att övertyga damen om att det fortfarande var natt och att det var sova som gällde. No way José!! I mina drömmar kanske, men inte i Wildas verklighet! Där är det morgongympa som gäller, vare sig mamma vill eller inte. Upp och stå - dimpa ner på rumpan - upp och stå - banka vägg - klättra runt sängen - klappa lampa osv. Hon far runt som en virvelvind och pratar oavbrutet och i det läget så kan jag inte göra mer än att fnissa åt henne...fast trött det är jag fortfarande då. Undrar om hon blir gymnast när hon blir stor?
Mellanstorebror däremot, han har tränat Wilda i att sparka boll. Och det är inga vanliga småfjuttar de tränar på, utan det är höger- och vänstersparkar, ja till och med utkast! Hm...lite väl avancerat för en snart tiomånaders, men hon tyckte det var skoj i varje fall. Brorsan med!! :-)
Här är vi inte könsneutrala, om det var någon som tänkte det. Fast vem är det som säger att en rosalila färg är just tjejig. Vi är flera i familjen som gillar just den färgen och då är jag den enda som är tjej. :-) Så, SÅ könsbundet var den färgen...INTE!


Strålande sol och snart stundar helgen. Hoppas den blir underbart skön och med mycket sol. Det behöver vi i det här mörka vinterlandet. :-)

Sedan en tid tillbaka har vår trädgård invaderats av en del av skogens djur och de kommer oftast kvälls- och nattetid eller under tidig morgontimma. Troligtvis så är det all snö som gör att de är mindre skygga just nu, då de är hungriga och vill ha mat. Vi har harar, rådjur och en och annan kattusling som hälsar på hos oss. Katternas besök är inte för matens skull, utan mer för att göra sina dagliga behov under någon gran eller så. Om Wildas pappa hade fått som han ville, genom att asfaltera gräsmattan, så tror jag inte vi skulle ha de vilda djuren här. Däremot så skulle nog kattuslingarna nog fortsätta med sina behov på vår tomt.
Imorse kom yngsta storebrorsan in och väckte oss. Vi hade nämligen fått besök av två stycken rådjur. Strax därefter kom två till och då var det dags att hämta kameran! Tyvärr hann de gå in på grannens tomt och det resulterade i att korten blev rätt suddiga. Men, men...som jag ibland brukar säga. Håll till godo! :-)
Jag skulle önska att man hade lite mer mat åt dem här hemma. Hm...
Wilda tyckte det var spännande att titta på dem och med högljud tjoanden och rop höll hon igång, samtidigt som hon hoppade upp och ner i sängen. I det läget spetsade ett av rådjuren öronen och tror jag det!! Wildas höga ljud gick säkert ut genom väggen och de ljuden kan man inte ens missa om man så är lomhörd!
Nu sover det lilla hjärtat sin förmiddagssömn och rådjuren har klivit tillbaka in i skogen, hoppas jag. Vi lär nog ses ikväll igen, på den vanliga turen.

Nu ska jag göra lite nytta här! Det är ju FREEEEDAG och det ska bli så förbaskat skönt! Hörs och störs senare!!

Storebror J har haft ett projekt i skolan. Efter eget val, bestämde han sig för att göra ett schackbräde och  för ett par dagar sedan fick vi äntligen se skapelsen och slutprodukten. Helt otroligt vad man kan göra med ett par maskiner och Wilda var särskilt förtjust i schackpjäserna, eller rättare sagt, den mjuka filtdelen som de står på. Mjukt och mumsigt. (Jag får väl lägga till att grejerna var tvättade ordentligt innan, utan en massa kemikalier.)
Jag förstår om brorsan var lite stolt över sitt verk och det tycker jag att han ska vara. Väl Godkänt fick han i varje fall av hela familjen och framför allt av Wilda.

Läste någon av blaskorna på internet igår och fastnade för en artikel om lycka och dess 12 vägar dit. Tänkte jag skulle dela med mig av det. Vem vet, det kanske fungerar?! Om inte annat så får man sig en stunds läsning på cirka 30 sekunder eller mer. En professor i psykologi, Sonja Lyubomirsky har forskat kring lycka  och kommit fram till 12 vägar dit:

1. Uttryck tacksamhet (för det du har eller tala om för människor hur mycket du uppskattar dem.)
2. Var optimist (Öva på att se saker från den ljusa sidan av allt som händer.)
3. Gör snälla saker (Du gör goda gärningar gentemot vänner eller främlingar, direkt eller anonymt, spontant eller planerat.)
4. Sluta grubbla (Använd olika strategier, t ex avledande aktiviteter. Jämföra dig INTE så mycket med andra.)
5. Vårda relationer (Du väljer en relation som behöver förbättras.Lägg ner tid och energi på att läka, odla,
bekräfta och njuta av den.)
6. Lär dig härda ut (Du tillämpar olika sätt att hantera stressiga, plågsamma eller traumatiska perioder.)
7. Lär dig förlåta (Ansträng dig för att släppa taget om ilska och bitterhet mot människor som sårat dig eller behandlat dig orätt.)
8. Sträva efter flow (Du försöker öka antalet upplevelser hemma och på arbetet där du är totalt engagerad i olika utmanande och absorberande aktiviteter.)
9. Njut av livet (Var uppmärksam på NUET och njut av livets glädjeämnen och underverk. Återupplev dem genom att tänka på eller tala om dem med andra.)
10. Sätt upp nya mål (Välj 1, 2 eller 3 viktiga mål som du upplever meningsfulla och ägna tid/kraft att uppnå dem.
11. Utöva andlighet (Engagera dig i någon religion eller läs böcker om andliga frågor.)
12. Sköt om kroppen och knoppen! (Ägna dig åt fysisk aktivitet och meditation. LE OCH SKRATTA OFTARE! :-)
http://www.expressen.se/halsa/1.1904529/du-kan-lara-dig-att-bli-lycklig

Piece of cake, eller hur?
Lycka är något som är olika för olika människor och under olika skeden av deras liv. Diskussionerna är många runt det hela och alltid kommer det fram något vetenskapligt rön om det.
Det här är i varje fall lycka för mig och en av de saker som gör mig lycklig! :-) Hon delar gärna med sig av sin glädje och lycka. Det är inte för inte som bröderna kallar henne för både lyckopiller och att hon ofta är glad - vilket smittar av sig till dem och andra.

Wilda fick studsbollar av mellanstorebror för lite mer än en vecka sedan och med dessa har hon lekt med i hela huset. Ja, på nedre plan i varje fall. Under den tiden har inte vår hund visat ett uns intresse för de studsande tingesten, vilket i och för sig var ganska naturligt. Dels är hunden snart 11 år och han borde ha lugnat ner sig vid det här laget, vad det gäller att äta upp studsbollar. Trodde jag ja, men tji fick jag!!
Imorse när mellanstorebror kom ner, hittade han vår hund, Bus, gnagandes på en mumsig studsboll. Han verkade tycka att den var så mysig, när den gnisslade mot hans tänder. Det är nog inte bara barnet som behöver tandgymnastik inte. Eller annars kanske gnagandet beror på lite avundsjuk vad det gäller Wilda och hennes studsbollar. Det var en lycklig hund i varje fall, även att studsbollar inte är det nyttigaste man kan ge en hund. Får nog köpa ett antal tuggben till honom, så blir han nöjd.

Det bubblas och pratas hela dagarna nu. Det är "etä", "titta", "eddä" och andra bubbligheter. Tänderna växer och frodas, med resultatet av en ny tand i överkäken. Det tuggas och gnisslas så det står härliga till....eh, nej. Jag tycker mest att det är obehagligt när Wilda gnisslar sina tänder. Trots att det är mjölktänder, så ska hon ju ändå ha tänderna ett antal år innan de permanenta tänderna dyker upp.
Man kan använda tänderna till att motionera och tugga äpplen med. De é gött dé!!

Det är underbart vitt ute. Mm....från att ha svurit över denna snö som vräkt ner, så har det vänt. Fast kan man tycka så mycket annorlunda med -10 grader, blå himmel och solen som får snön att gnistra? Det är sagolikt vackert ute. Igår var det inte fullt så vackert, när snön hällde ner, samtidigt som det blåste och även om man skottade, syntes inte det efter en liten stund. Snövallarna utmed gatan blir bara högre och högre, vilket medför att jag inte ser ett skit när jag ska backa ut från garageuppfarten. Samma sak gäller ju för den som ska köra förbi och inte har en aning om vad som gömmer sig bakom vallen. Ja, ja...snart är vintern över och då gnäller vi över något annat istället.

Wilda har fått ett nytt husdjur. Den är gul, har två långa öron och ser allmänt förvirrad ut. En blandning av känguru, kaning och marsvin, en så kallad känganinsvin. Mycket exotisk och finns i två färgvarianter: Gul eller blå.
Wilda däremot var väldigt skeptisk mot sitt nya husdjur och verkade mest tycka att den såg stor och...ja, stor ut helt enkelt!! Hon klappade den lite och petade på dess öron och ögon. Då slog pedagogen fram i mig och vi tränade på "öron", "ögon", "näsa"(fast det egentligen är en nos) och "svans". Tänderna kommer vi till senare, då de inte var av vidare intresse. Imorse däremot var den lite intressantare, om hon fick ha ett behörigt avstånd till den.
Sedan ändrade det sig lite, men det var bara tillfälligt. Nu ligger hon i ryggläge och laddar upp sig inför resterande dagen. Hon har det mjukt och gott, samtidigt som hon kan snusa på pappas morgonrock. Mysigt!! :-)

Jag har investerat i en ny klocka. Då jag inte är någon riktig vanemänniska vad det gäller att bära klocka, så är det ett stort steg för mig. Det är inte det med att passa tider, utan däremot att bära klockan på sig som är det svåraste. För att råda bot på det köpte jag en klocka som jag spanat in en bra tag. Eller rättare sagt, jag hade kollat in  tre stycken, men inte förrän jag hade provat dem alla, kom jag fram till vilken som verkligen passade mig. Så det blev den här:
Det var inte så svårt att vänja sig vid den här tingesten, trots att den har tyngd. Wilda tycker också om klockan, då den är stor och så har den belysning. De ni!! Varje gång jag trycker på belysningen, fnissar Wilda av lycka! Tänk att det kan vara så enkelt att göra någon så lycklig över så lite?! Däremot så lär jag väl tömma batterierna om jag ska trycka på belysningen var och varannan minut. Men vad gör man inte för att få höra mitt hjärta fnissa?
Nu ligger mina fyra hjärtan och sover. Sambon snusar i soffan, Wilda i spjälsängen, största brorsan i sin säng och Bus i köket. Ska nog försöka göra detsamma, då det blir en låååång dag imorgon! Sov sött och ha det bäst!!
Alla behöver vi en kram eller två. :-) Natt-natt!

Snö, snö, snö...som sedan förbytts till tö, tö, tö....Och nu är det SNÖ igen!! Det stormar och viner utanför vårt hus och ibland tar det i så att man tror att den ska bryta upp dörren! Snöflingorna singlar ner och granen utanför vajar i blåsten. Det känns väldigt långt kvar till våren, april-maj.
Den slagna hjältinnan ligger i sovrummet och småmumlar för sig själv. Jag hoppas att hon sover en stund till, så att jag hinner fixa till lite här hemma. Babysången på eftermiddagen, tror jag att vi hoppar över för denna vecka. Inte ens hunden vill gå ut i det här vädret. Huga!! Då är det skönare att vara hemma och fnula lite. Kanske kan få lite ordning på torpet och oredan i vardagsrummet. Vem vet...
JAG VILL HA VÅR!! (Inte en berg-o-dalbana i olika vinterväderlekar)
Hittade en bild på nätet som beskriver hur trött jag känner mig på vintern just nu. :-)

Wildas sätt att ta sig fram har förändrat sig under veckorna som gått och nu är det passgång med ändan i vädret som gäller. För att beskriva tekniken bäst är nog bäst så här: krypning men med raka ben utan att ha några knän i golvet. Helst ska rumpan peka rakt upp i vädret ckså!!
Det är svårt att ta kort på Wilda, då hon rör sig väldigt snabbt. Snabbare än blixten...ja, nästan i varje fall.
Däremot så känns det ibland som att vi har en hund till. Går jag in i köket, så kryper hon med. Vänder jag sedan gör hon samma sak och så vidare. Däremot när hon ger sig på Bus tuggben, då har det nog gått lite väl långt, vad det gäller att agera hund!

Vår dotter har kommit på ett nytt sätt att ta sig fram, nämligen UPPÅT!! Kommer man inte framåt så kommer man oftast uppåt, tycks hon resonera. Nu kanske ni tror att bokhyllorna ligger illa till för dessa övningar, men icke sa Nicke. Eller "Peppar, peppar" och andra uttryck. Här är det alla saker som är uppradade uppåt och skinnsoffan som ligger i farozonen för damen i fråga. Och klättras ska det göras! Det spelar ingen roll om det är någon som sitter i vägen. Den personen kan man också ha nytta av, så det är bara att klättra på!
På bilden har Wilda hittat påsar till pappersinsamlingen och där gick det jättebra att ta sig upp. Tyvärr så kom hon inte högre upp, vilket gjorde lilla damen på ilsket humör. Hon hade nog tänkt sig att det skulle ta henne upp till det mer spännande bordet och inte bara 20 centimeter upp!