Wilda har fått en underbar present av sin farmor och farfar. Det är ett lammskinn och så otroligt mjukt att den inte går att motstå! Wilda tyckte det var så gosigt och hon gillade det från första stund. Först satte hon sig och drog med fingrarna i den lockiga pälsen, för att sedan hamna i en liggande ställning tillsammans med alla sina gosedjur. Mjuk, go och varm och jättemysig! Tack snälla farmor och farfar!!
jag vet en till som gärna skulle vilja ha ett lammskinn att rulla sig på, nämligen Bus!!

Pappa och Wilda hade en konversation idag. Pappa satt vid sin dator och Wilda hon gjorde allt hon inte fick göra. Varje gång som det hände, så sa pappa hela tiden "Fy! Så får man inte göra!". Då svarade Wilda med att titta på honom med en väldigt ljuv blick och sedan smackade hon. Så här höll de på och till sist kunde jag inte låta bli att fnissa åt dem och det var nog i det läget som pappa faktiskt insåg det komiska med det hela. "Fy!" - "Smack! Smack!" Svar på tal har hon i varje fall! Lilla hjärtat, vad söt du är!!

Jag är en tjej på 8 månader som älskar att busa och kramas, när jag är på det humöret. Just nu så är det många saker som jag tycker om att göra. Det kan vara att jaga hunden eller tömma hans matskål. Varför ska den stå där om man inte får titta i den? Mattor är också intressant och de måste man bara lyfta på för att se så det inte ligger något spännande där under. Pappas leksaker är rätt intressanta, men det beror helt på om det finns något annat som fångar mitt intresse.
Ibland sitter jag och sjunger för mig själv, men vad jag sjunger för sång, det är är bara jag som vet. Sångerna får vi lära oss på babysången och att sjunga är bland det bästa som finns. "I galopp.." bland annat. Till musiken kan jag även dansa till och favoriten just nu är Lady Gaga med "Bad romance".
Färger tycker jag om och de jag dras till mest är GUUULT. Min pappa har en fin gul tröja, som jag tycker om.
Humör har jag också, men oftast är jag väldigt glad. Däremot om jag är trött eller hungrig, så kan jag ha ett väldigt humör. Jag kan skrika så det skär sig i öronen och bota den värsta vaxproppen.
Jag tycker om andra människor och att få uppmärksamhet, men ibland kan det bli lite fööör mycket. Det ska vara om jag själv vill, inte om någon annan vill.
Min favoritsnutte är en groda och den kan pussas! Det tycker jag om!!
Majskrokar är både gott och roligt att bita av. Spagetti, kålpudding och bananyogurt är smaskens! Inte att förglömma mangopuré, vilket också är mumma!!
Jag älskar att stå och att hoppa! Just nu har jag lärt mig att stå alldeles själv, men om jag ska hoppa så går det inget vidare. Det är tur att man har en blöja som dämpare.
Så...nu ska jag sova lite. Kram på er alla!

Barnet växer och även hennes fötter. Sedan vi köpte hennes tidigare skor, så har fötterna brakat iväg med 1,5 cm och helt plötsligt så är hennes skor alldeles för små!! Då blev det att gå på skojakt!!
När det är så pass mycket minus, som det varit här under denna vecka, då är ett par kängor en nödvändighet!! Så med siktet på ett par skor till damen och med trevligt sällskap av en kär vän och hennes son, så gick det som smort! Det svåraste var trots allt att mäta fötterna på Wilda och det var som sagt var inget man gjorde på en pisskvart direkt!! Efter närmare fem minuter trodde vi att vi kunde uppskatta vad hon hade för mått på fötterna och då fick vi utgå efter det. Det här blev resultatet!
De var jättefina tyckte Wilda och även jag. Skostorleken är nu 21.

Som jag skrivit tidigare, så har Wildas pappa bokhyllor fyllda av en massa färgglada leksaker. Star Wars heter grejerna så fint. Wilda har spanat in dem tidigare, men då i gåstolen och nu veckan fick hon för sig att titta på dem på nära håll. Väääldigt nära håll! Det enda sättet man kan göra det är med munnen och så gick det även med dessa grejer. Ska man vara väldigt petnoga så är det R2D2, en robot som Wilda smakar av. 
Nu tror ni säkert att det var jag som satt och fnissade med kameran i högsta hugg, men så var det icke!! Nope, nope, nope! Det var självaste pappa som höll i kameran och jag är väldigt imponerad av det lugn han måste ha haft när han dokumenterade dottern med HANS leksaker i munnen! De ni!! (Med tanke på att INGEN, och då menar jag INGEN får röra hans saker, så är det här stort!)
Tala om att jag blev förvånad när jag kom hem och pappa visade vad Wilda och han hittat på under tiden som jag varit borta! Jag måste verkligen sett ut som en fågelholk i det läget! Tur att han inte dokumenterade det också! :-)

Nu har jag haft ett break från bloggen. Dels har det hänt lite här och då är nog verkligheten viktigare än att blogga om det. Dessutom så måste lusten finnas för att blogga och även innehåll att blogga om.
Hos oss händer det något varje dag med Wilda. Ena dagen reser hon på sig och andra dagen så står hon lull helt själv. Det är en envis lite dam, som gärna utforskar sin omvärld och snabbt går det!
Här är det skötväskan som får sig ett litet besök av henne. Dragkedjor är väldigt spännande.

Varför ska det alltid vara oväder eller snö på en onsdag? Är det för att jag ska ut på vägarna då, eller är det just för att det är ONSDAG!? Enligt statistik så regnar det alltid på en tisdag, men det tror jag är helt fel. Nederbörden tycks ha kommit varje onsdag nu och det känns inget vidare, när jag ska ut och halka med bilen.
Wilda däremot behöver inte beröras av halkan eller snön. Ja, snön lär hon få känna av, men hon ska inte ut och fara. Det längsta hon ska idag är till kvarteret bredvid, då vi ska hälsa på en annan liten kompis. Där ska Wilda få stanna en liten stund, innan pappa hämtar upp henne. Farmor och farfar...:-) Vill ni ha besök någon onsdag, så säg till! :-)
På grund av att jag jobbar lite extra som vattengympainstruktör i storstan, så blir det att onsdagen blir lite lidande. Speciellt när pappa ska på möte och extramormor är på vift till Göteborg. Men det är då det är bra att vi har lite extraresurser att ta till!! Så idag blir det nästan två timmar med Simpa och hans syster. Röj, röj!! :-)
Nu ska jag fila lite extra på träningsskivan. Jag ligger liiiiiite efter, då vi ätit frukost och fröken sedan ville ha leksällskap. Nu sitter hon så lugnt och pillar på sin gummigiraff och ibland åker den in i munnen, för att dubbelcheckas att den inte är ätbar.
Hörs senare ikväll!! Ha det bäst och det hoppas jag verkligen att den är dagen blir! Bäst!! :-)

I och med att Wilda ändrat sina sovrutiner, så blir det att sovtiderna under kvälltiden blir väldigt svajiga. Rena rama Hawaiihockey, då spelet går upp och ner hela tiden. Så under tisdagen blev det inte mycket tid för att skriva i bloggen. Damen ifråga var på ett hiskeligt humör och det var mycket pip bara jag lämnade henne en sekund. På så sätt brukar hon inte vara och kanske att det smittade av sig från Wildas kompis. Det vill säga, det förstärktes.
Under gårdagen var vi utflykt, där vi först sprang på Wildas farfar. Det tyckte Wilda var jättekul, trots att farfar hade kalla händer. Det var ju för sjutton minus 10 grader ute då!! Efter vår lilla utflykt tog vi oss till våra kompisar i föräldragruppen och tyvärr kunde vi inte träffas hela högen, utan det blev den lilla högen av två stycken tjejer. Puh!! Det är lite med styr med barn som kryper och går utmed saker nu och vi blev mycket medvetna om att det hänt en hel del på bara en månad!! Under tiden som det kröps, utforskades och gnälldes, satt vi vuxna och fikade. Det är väl det som vuxna alltid gör eller? :-)
Senare under kvällen, när vi kommit hem och fixat lite, var Wilda helt slut och det var hennes mamma också! Totalt färdig! Det är tur att vi inte har tvillingar! Efter en stund somnade fröken fisfilur och behagade inte sova mer efter ett par timmar. När klockan var närmare tolv, då passade det och det var bara att glida in i en skön medvetslöshet...Förlåt, jag menar sömn....

Nu har vi hunnit med både vårdcentralen och babysång. Enligt läkaren så hade lilla damen en fin tunga och tungbandet var inte längre för kort! Skönt att höra och som tack för det så smällde Wilda av med ett antal skratt och fniss efteråt. Jag ska väl vara ärlig och säga att under undersökningen så var hon inte lika positiv och glad. Det var hennes tunga och den skulle läkaren ge 17 i!! Med ett stort leende lämnade vi läkaren och for snabbt som attan ner till kyrkans babysång. Där var inte så många bebisar med föräldrar, när vi dök upp, men det gjorde inte fisfiluren så mycket. Helt plötsligt hade hon hela rummet för sig själv med alla gosedjur! Vilken lycka!!! :-)
När de andra bebisarna senare dök upp blev det ännu skojigare!! Wilda ville gärna smaka på en liten tjej och även använda en annan liten tjej, som stod upp, som hävstöd. Det fungerade inte så bra, utan båda två hamnade i en liten hög. I det läget tyckte Wilda att hon lika gärna kunde bekanta sig även med denna dam och ta en smakbit på henne.
Wildas energi höll i sig i 50 minuter och då hade det gått 20 minuter på själva babysången. Natt, natt, sa fisfiluren och somnade i några microminuter, fram till att hennes favoritsång kom. "I galopp-lopp-lopp..." och ungen satte sig spikrakt upp. Här skulle inte sovas något mer, utan hon tog sin stolta springare i galopp. Och så var hon igång igen.
Efter babysången sattes hon i bilbarnstolen och det tog tio sekunder, sedan sov hon som en stock!! Och i det läget är det fortfarande... Zzzzz...ovandes.

Pust och stön, måndag igen!! Bitande kallt ut och tvättmaskinen står och brummar för fullt. Idag har vi verkligen dragit igång med högsta växeln, alldeles oförberett!
När Wilda och jag masade oss upp ur sängen, tog vi vår dagliga frukost tillsammans. Idag grötade vi båda två, men efter en stund gav lillsnörpan upp och hunden blev mycket intressantare än gröt med mangon. Okidoki, då var det dags att tvätta sig i badrummet. På vägen dit insåg jag att något var fel, då det kändes konstigt varmt på magen. Hm...Dessutom luktade det konstigt och när jag tittade ner så hade hela min mage och Wildas bakdel smält samman. Blä!! Blöjläckage! Så nu har jag tvättstugan och lillsnörpan passade då på att ta sin lunchsömn, vilket var mycket lägligt. :-)
Snart ska vi iväg till VC och titta på frökens tunga. Eller rättare sagt, det som sitter under tungan. Det lär inte bli någon hit och jag hoppas, hoppas (håller både tummar och tår) att det går snabbt och vi hinner förgylla dagen med lite babysång också. Ha en underbart bra dag så länge!!

Wilda har börjat att krypa på sitt speciella sätt. Med tanke på att hon hellre går framåt med stöd, så har hon ändrat om sin "krypning" till ett mellanting mellan att krypa och gå. Hon har helt sonika sina fötter och händer i golvet och så travar hon framåt på så sätt, med rumpan i vädret. Alla sätt är bra förutom de dåliga heter det ju!!
Wilda tycker mycket om sina syskon och det är helt ömsesidigt. Wildas största brorsa tycker att hon är ett lyckopiller och alltid glad. Mellanbrorsan tycker att hon luktar gott och är fortfarande spekulant på att få babydoft på burk, om det skulle uppfinnas. Minsta brorsan säger ofta att hans syster är alltid så glad, vilket han verkar lika förvånad över varje gång. De är söta alla fyra i det läget, med sina olika personligheter.

Wildas pappa är duktig på mycket, men ibland så blir det lite fel. Som till exempel när han skulle ta kort på Wildas mellanbrorsa och Wilda. Ska jag vara riktigt ärlig så var det inte pappas fel att det blev så här, men när jag såg fotot så blev jag väldigt fundersam på vad det egentligen var som han hade fotograferat? Hm... Nyklippt hund eller på sina barn? Jag ska inte lägga in pappas hundbilder, just för pappas skull...Och hundens, då ni kan börja fundera på vilken slags ras vi egentligen har?
Som ni ser på bilden, så kom lite annat med än det som egentligen skulle fotas. På kylskåpet, så ser ni fisfilurens aktivitets"ruta". När jag eller pappa lagar mat, så sitter hon och plockar med magneter eller leker med de flygande djuren som sitter med sugproppar på kylskåpet. Man måste ha lite fantasi om man ska aktivera en nyfiken bebis. :-) Just nu fungerar det i varje fall.
Med tanke på bilden ovan, så skulle fotot sett ut så här, om inte brorsan rest på sig i "fel" läge.
Syns det att de tycker om varandra, gullesnuttisarna?

Nu är min dag till ände och jag ska ta och knyta mig. Det vilda barnet sover och det gör även hennes bröder också. Sov så gott och hoppas din morgondag blir en av de bästa. Natt-natt. (Wildas pappa snarkar redan i bakgrunden.)

I vår familj älskar vi att bada och fröken Filur är en av dem. Sist hon badade i sin lilla badbalja, blev det sjöslag i hela badrummet och därför fick badbaljan bytas ut mot något större; Badkaret. Helt plötsligt är snörpan så stor att badkaret passar henne bättre vid stora sjöslag än vid enbart blötläggning. Med halkskydd och hela djurparkens gummidjur i badkaret, var lyckan total!!
Där satt hon en bra stund, småpratade och plockade med sina delfiner, grodan, flodhästen och giraffen. De hade det ganska gemytligt där blötan.

Wilda har fått en uppsättning av tandborste med tillhörande tandkräm och med dessa så har vi tränat på att borsta tänderna. Med tandborstarna i högsta hugg så satte vi igång. Först borstade jag och under tiden tittade Wilda på, för att sedan försöka göra efter mig. Jag fick hjälpa henne, men det var inte så populärt. Som jag skrev i tidigare inlägg, så gör barn precis som vi vuxna gör.....och då inte som vi säger.

De små grynen i underkäken fick i varje fall det de skulle ha!! Förebyggande mot tandtroll och för en god vana.

(På grund av en bortsprungen kamera, så kommer bilderna senare ikväll istället.)

I helgen har vi märkt att Wilda gör som vi gör och det är inte alltid det bästa. Mellanbrorsan skakar på huvudet och Wilda tittar väldigt ingående på honom och gör sedan samma sak. Så långt är det väl inte så farligt, men i andra fall kanske det inte är så bra. När Wilda dänger en liten badleksak i ansiktet på största brorsan får hon respons från minsta brorsan, som i det här fallet skrattade åt Wilda och inte åt vad hon gjorde. Så uppfattade inte damen det, utan trodde att hennes beteende var okej och att hon gjorde något riktigt roligt och bra! Efter denna incident har minsta storebror helt klart för sig att han kanske inte ska skratta åt sin syster i alla lägen.

Wildas tand har nu spruckit igenom och genast har fröken fått bättre matlust igen!! Söndag bäddar oftast för en brunch och det innebär att pappa gör sin berömda äggröra med bacon till. Dessutom så tillkom "nybakat" bröd och sedan det gamla vanliga. Självklart fick Wilda vara med på brunchen, men hennes måltid bestod i gröt med mangopuré, kokt ägg och smörgås till. Mumma,  sa damen och smällde i sig gröten i ett nafs! Ägget gick så där  och när smörgåsen kom fram, skrattade hon, för att sedan klämma sönder den i sin hand. Ja, alla har vi olika sätt att ta till oss maten på! :-)
När nu tanden har kommit fram, så innebär det också att fisfiluren måste borsta tänderna. För ett par månader sedan, när tänderna började värka, så inhandlades tandborste med tillhörande tandkräm på Apoteket. Jupp! Förutseende ska man vara! Dessvärre, så var det inga snabbväxande tänder som sitter i Wildas mun, utan mer segdragna, sniglande bissingar, som riktigt har värkt sig igenom en bra stund. Men nu är de i varje framme och fler ska de bli! Närmare 20 stycken!
Fortsättning följer.....

Idag har vi hunnit göra en hel del. Hunden har fått en ny frisyr och till och med hans tofflor har fått ryka. I vanliga fall brukar det vara hans fötter som är de mest oklippta, men inte idag!! Först fick han utstå tassarnas fasa, med största brorsan och hans tjej, innan jag fick rycka in och ta resten. Under tiden sov Wilda som en stock och vi hann bli klara innan fröken Wild(a) vaknade. Sedan blev det storstädning, tvättstugan fixad och röjning i källaren.

Just nu så spelar de största barnen minipingis på övervåningen. Det är världens röj på övervåningen och det tog musten ur Wilda, efter 20 minuter. Så nu sover hon så sött i sin säng och kanske, kanske kan man lura med sambon upp på en match! ;-) Ska blinka lite åt honom, så kanske det fungerar. Ta-ta 4 now!!

Under dagen sov Wilda med barnvakten bredvid sig. Efter en stund hörs ett prassel och vanligtvis så brukar vi höra flås och andra ljud då Wilda oftast ska äta upp den lysande tingesten. Men icke idag. Idag hördes det ett svischande och prasslande ljud, som vi inte riktigt kunde placera. Det lät inte som att fröken hade vaknat.
När jag kom in i sovrummet tog jag fröken på bar gärning. Så här såg det ut då:

Fröken sov helt enkelt räv!
Nu håller hon på att ha skrikkavalkad och tjuter som den värsta sirenen. Ylandet kan nog bero på att en liten bissing gjort sin entré. Den känns, men syns inte än. Som jag har sagt så många gånger, att den är på gång, men nu verkar det som om den faktiskt är på gång! *hoppas den fortsätter så*
Nu ska vi ta lördag och sedan är det dags för LÖRDAGSMYS!!!!!!! :-)

Idag är livet lite lättare. Febern är borta på Wilda och även hennes minsta bror är helt feberfri! Dessutom är humöret på topp hos oss alla. Kan ju inte vara något annat när man mår bra och det är helg snart!
Wilda och jag har tagit sovmorgon, frukosten är avklarad och nu sitter barnet och blir litterär. Igår fick hon nämligen en ljudbok och en pekbok från en av bokklubbarna. Skoj, skoj, fast den som föll lilla fröken på läppen var nog kattungens jamande. Hm....det vill nog inte pappa veta av, då katter inte är hans favoritdjur.

För dem som inte har små barn, så kan det vara svårt att förstå ändringarna som sker i hemmet, när en liten knodd gör sitt intågande. Som till exempel att det finns leksaker nästan överall i alla rum. Det är både i soffan och golven är beströdda av klossar, skallror aktivitetsleksaker och ett och annat gosedjur. Man ska inte bli förvånad om man råkar sätta sig på en elefant eller lägga sig på barnvakten. Som sagt var, allt möjligt kan dyka upp där de egentligen inte ska vara. Fast som tur är så är alla saker på babynivå.

Natten har stått i feberns tecken och för Wildas del så berodde det på vaccinationssprutan, del 2 som hon tog igår. Det har varit lite kinkighet och mycket bladder både inatt och nu. Men det är inte allt. Minsta storebrorsan har också åkt på feber, men är i mycket piggare tillstånd än fröken Fisfilur. Det vill säga, feber, men pigg som få efter att ha fått febernedsättande. Själv är jag trött som en gnu efter nattens vak.
Så här goa såg de ut imorse i varje fall, febernissarna.
Det får bli allt för nu. Återkommer senare, när jag fått uppbackning på hemmaplan eller när det är lite lugnare.
Ta-ta... Ha det bäst!! :-)

Idag har det gått i ett. Hela tiden!!
Först har vi förärat BVC med ett glatt besök och fröken har lett med hela garnityret...Ja, åtminstone med gommarna. :-) Lika sött det! Under de två månaderna sedan förra  besöket, så trodde jag att hon hade spräckt tiokilossträcket, men icke sa Nicke! Hon låg på ett par stadiga 9,4 kg och var 71 cm lång. Ja, det där med centimetrarna tar jag med en nypa salt, då vilddjuret låg och ålade sig som den värsta ormen på mätbordet. Inte lätt då att ta perfekta mått på henne då! Efter denna akrobatiska övning, så var det dags att gå ner i underjorden på vårdcentralen och ta den där *%#! sista sprutan av bokstavskombinationen för svininfluensan. Inget kul alls, även att de var två sköterskor som försökte få Wilda att le igen. Sköterskan som inte tog sprutan försökte frenetiskt att få till ett par såpbubblor, men det ville sig inte som hon ville och Wilda satt mer och tittade på vad hon höll på med, än på några små futtiga bubblor. Fast då intresserade hon sig i varje fall på något! :-)

Nu sover den lilla nyponrosen och mamma ska strax bege sig iväg på eskapader i Linköping. Årets första träning, som instruktör denna gång och jag håller både tummar och tår för att det ska gå bra. Både för min egen del och för de som är hemma med Wilddjuret.
Ha det bäst så länge!! Ta-ta 4 now!!

Under dagarna som gått har det stått i olika medier om bloggandet och vilka som bloggar mest. På nummer ett så står vi föräldrar som gärna bloggar om våra telningar. Det är kanske inte så konstigt egentligen då det händer så mycket runt en liten bebis och litet barn. Kommentarer om vad  det skulle vara för unikt med denne förälders barn och egentligen är ju det redan svaret på frågan. Klart ungen är unik! Den är ju unik för dennes föräldrar och kanske deras närstående och vänner. Med Wilda är det precis samma sak, då hon är unik för oss. Hon är som vilket barn som helst med två armar och ben, med 10 fingrar och 10 tår, men ack så unik! Hon har trotsat alla medel och det är därför hon är hos oss idag, vilket jag inte ångrar för en sekund. Däremot är jag väldigt tacksam för att jag får följa med på hennes lilla resa.
Det man glömmer i det hela är att alla människor är någons barn från början, trots att man kanske är vuxen idag eller väldigt gammal. Men glöm för guds skull inte att vi alla är unika! :-)

Imorse gick det väldigt sakta... Hoppas ni inte tror på det. Faktum är att det är full röj hela tiden då Wilda är i närheten. Nu har hon kommit på att hon faktiskt kan resa sig mot allting. Eller rättare sagt, försöka att resa sig mot allt. Största skrattattacken för idag var när hon skulle resa sig emot gåstolen och den bara gled iväg hela tiden. Tror ni att hon gav sig då? Icke!! Den där tjejen är gjord av ren och skär envishet och då talar jag av egen erfarenhet. Jag känner nämligen källorna till denna envishet! :-)
Så med gåstolen framför sig och med småilskna gnisselljud, så fortsatte färden rakt igenom vardagsrummet, tills det tog stopp vid TV:rummet.
När jag skriver att hon verkligen är 100% röj just nu, så är hon verkligen det. Saker ryker ifrån hyllorna och rätt som det är så går hon utmed TV-hyllan eller försöker resa sig emot ett bordsben. Eller som precis nyligen, då strykbrädet fungerade utmärkt som hävningsverktyg....Ja, om mamma höll i det förstås.

Underbara babysång! Kändes jättekul att komma tillbaka efter en månads uppehåll och det var massor av barn och föräldrar som var där. 30 bebisar som höll låda i ett rum och Wilda var en av dem. Japp!! Ni ska ju inte tro att hon kunde hålla tyst, när det var så många att prata med om man ville. Och det ville hon. Det var dags at utforska världen och det var inte bara de närmaste kompisarna som fick sig en närgången lättsam klapp, utan också en pappas fot åkte med i svängen. Eller rättare sagt, hon var tvungen att smaka på den. Den såg ju så god och frestande. Inte för att jag tyckte att de såg så lockande ut, då det var ett par svarta ordinära strumpor. Men någonting hos dem verkade i varje fall väldigt lockande.
Och visst blev det skrålande för fulla muggar och Wilda var en av dem som pratade konstant. Ja, nästan i varje fall. När sedan babysången var slut, ja då var det fullt tillräckligt för fröken och hon längtade hem till sin säng. SOOOVA!!
Så fort vi kom ut till bilen, så slog hon ihop sina blå och sov i över två timmar! De ni! Fast jag förstår henne. För min del så kändes det som att jag gått ett hårt intervallträningspass. Genomsvettig och helt slut.

Wildas favoritmat är förresten pasta och köttfärssås, vilket hon äter med stor aptit! Nu sover hon gott och strax ska jag väcka henne igen. Då är det dags att äta gröt!! Ta-ta for now!

Vill bara säga något som vi människor är dåliga på idag och det är att uppskatta det vi har och visa varandra uppskattning. Istället för att vara avundsjuka, hata eller på något annat sätt känna negativt för allt och alla, slå upp dina blå, bruna eller gröna ögon och se vad du har. Du har dig själv, hur du än är skapt eller handikapp, men du är bra som du är. Du har människor omkring dig som bryr sig och som du också kan bry dig om. Världen är full av olika nyanser och det gäller att se de små guldglimtarna i tillvaron. Dom finns där. Det gäller bara att ta bort skygglapparna för ögonen och tillåta sig se dem. Det finns mycket kärlek runt omkring oss, men också mycket rädsla. Rädsla som blir till bitterhet och hat. Dessa människor är det nog mest synd om...de som inte har förmåga att se kärleken runt omkring oss, utan bara sin egen bitterhet.
Som sagt var, min sambo säger att jag tänker för mycket...:-) Hellre tänkande, än utan tankar.
Ha det bäst!! Nu laddar vi för att skråla så taket lyfter sig!!

Måndagen har precis trampat in i den nya veckan och här hemma är vi trötta som få. Mycket beror tröttheten på att vi inte kan sova på nätterna. Wilda vaknar, äter och gupplar lite innan hon somnar. När man gupplar, då ligger man och gör stjärtstudsar, upp och ner hela tiden. Jättekul tycker Wilda. Inte så kul, tycker jag.
Morgonstund har guld i mun och idag ser vi fram emot att träffa kompisarna och att sjunga för full hals på måndagarnas babysång. Ja, skråla på babysången, det står vi mammor för. Barnen de står för att utforska världen, varandra och att göra rörelser till vissa sånger. Kompisen H däremot kan inte komma idag, då hon fått små elaka vattkoppor. DE vill vi inte ha!! Tycker synd om henne och hoppas de försvinner snabbt som attan!
Imorse vaknade jag före fisfiluren och tyckte väl att jag smög så försiktigt bort ifrån henne. Det mindre än en minut, så kunde jag höra henne småtjattra för sig själv, i sovrummet. Då var det bara att ta med fröken pratglad och fixa frukost i köket. Så här såg det ut då:
Hundfrukost, morgongymnastik och övervakning på hunden. Det är ju så spännande när Bus är i närheten, så det tar hela Wildas uppmärksamhet. Morgongympan däremot, eller morgonstånket, som det var idag, bestod i att gå fram och tillbaka vid spisen. Wilda har fått kläm på det och självförtroendet fortsätter att växa, då hon släpper taget och står lull titt som tätt. Sedan dimper hon ner på rumpan, för att själv ta sig upp igen. Stånket däremot bestod nog mer av att fylla blöjan INNAN frukost. Suck! (Mycket skitsnack)
Som varje dag, så får Wilda gröt med någon fruktpuré på till frukost. Och på senare tid, så har jag märkt att så fort jag tar fram min frukost, exempelvis kaffe och smörgås, då vill hon gärna byta ut sin gröt mot min smörgås. Så under gårdagskvällen, så googlade jag om vad 8 månaders monster bebisar kan äta och i vilken mängd.(Wilda har en kompis, som kan äta konstant och är helt utan botten. När maten är slut så sitter han fortfarande som en liten fågelunge med öppen mun, som för att säga "Mata mig")
Som ni ser på bilden, så har Wilda fått sin första lilla smörgås med smör på. Hon såg väldigt skeptisk ut, när hon fick se sin smörgås och smöret var det först hon tryckte ner fingrarna i. Men som ni ser, så gick det hem med den nya frukosten. Och jag kan lova att jag tänkte på Wildas pappa, när jag såg hur hon höll på och undersökte sin smörgås, så därför har jag tagit en närbild, just för pappas skull. :-) Pappa ÄLSKAR klet! Not!!

Jag kan lova att hon höll stenhårt i sin smörgås och tittade många gånger efter vart hunden var någonstans.
Efter frukosten blev det helrenovering i badrummet och tvätt av både händer och mun. Tvålen var roligast. :-)
Nu sover fisfiluren och laddar för babysången som är i eftermiddag. Jag måste ju erkänna att jag tycker det är lika roligt som hon gör. :-) Nu ska jag göra lite nytta. Ha de så länge!

När största brorsan kom hem ikväll, blev lillsnörpan så glad att hon började hoppa jämfota i soffan. Rena rama glädjefnattet helt enkelt! Och ännu en gång idag, så hade hon en välkomstpresent i blöjan, men lika glad var hon för det. Så det blev blöjbyte för brorsan och lite gos, innan damen fick pallra sig i säng. Nu s-o-v-e-r hon så gott och jag hoppas att hon kommer att göra det ett tag framöver....typ till klockan tre som vanligt.
Nu är det i varje fall tack och godnatt för min del. Ska försöka få med mig min kära sambo också, med tanke på hans tidiga arbetstid imorgon. Nattizzz...

Sovmorgon och då menar jag verkligen soooovmorgon. Som vanligt pigg och glatt välkomstleende av en utsövda tjej. Skillnade på dagens välkomnade och andra dagar var en överfylld blöja. Tack för det sa en trött mamma, som inte ens hade kollat i blöjan, utan allt gick på rutin. Det redde ut sig till sist och sedan var det dags för frukost. Då underhöll sig fröken alldeles själv.
Wilda har varit väldigt kaxig under helgen. Vad jag menar med kaxig är att hennes självförtroende har varit enormt vad det gäller hennes tro på att hon klarar av att stå själv och att gå. Envis som en röd gris tar hon sig upp överallt. Som komplement har hon sitt "iiiii"-tjut ("Hjälp-mig-men-jag-kan-själv"-tjut) när hon ska stå precis överallt. Jag får väl lägga till att iii-ljudet använder hon när hon inte skrattar och ler, samtidigt som hon ska stå själv.
Dessutom har Wilda kommit på ett nytt ljud i helgen. Det är ett fräsljud, som hon använder på det mesta. Det till och med fungerar på låtsasakvariet över skötbordet. Lycklig gör det henne i varje fall!!
Vi har en hund som har lärt sig att undvika Wilda. Ja, ibland i varje fall. Många gånger ligger han pyrt till när han sätter sig framför henne eller ställer sig med baken vänd mot henne. Bus öron eller svans är väldigt lockande. Det är lika lockande som för Bus när Wilda majskrokar. Det är som att stjäla godis för ett barn, tycks han tycka och så är det ju också!:-)
När jag tog det här foto idag, var Bus inte den gladaste på sin matte. Gröten uteblev och ingen annan Wildamat fanns att tillgå i matskålen. Sedan att husse lagt överblivna köttbullar i skålen, det hör inte till saken!!
Nu är det kväller och vi har småmys framför TV:n. Det är skönt, trots att det är söndag.
Ha det bäst alla. Nu sätter "iii"-ljudet igång igen! Nattnatt!

Söndag och snart är helgen slut. Det är dags att se fram emot den vecka som kommer och nästa helg.
Gud, vad lyriskt allt detta lät och jag vet i fasiken om det känns så.
Igår blev det ett litet glapp i vår blogg...IGEN! Dags att åtgärda det och det får ni ha överseende med. Så...bättre sent än aldrig! Här kommer lördagen...och söndagen strax därpå!!

I fredags var jag så positiv vad det gällde biobesök mm. Tji fick jag!! Efter att ha varit så ambitiös och bokat, plus betalat så gick det totalt åt skogen. Stolt som en tupp och med siktet inställt på lördagens barnfria biokväll, så fick ett litet bekräftelsemail ifrån SF mig att skämmas en aning. Fröken Marsian hade nämligen beställt biofilmen på rätt tid, men på fel dag!! Gissa om jag kände mig blåst!! När jag sedan skulle åtgärda felet, så stängde SF ner sin bokningsite för dagen. Visserligen förstår jag det, då klockan var 23,57, men det kändes rätt ***(piip). Dags att hitta på en annan lösning!
Så med lördagsmorgonsmak i munnen, så var det bara att hitta på något nytt!! Och så blev det. Hela familjen med hund for iväg till stora staden och på vägen till vårt slutmål så fick Wilda  och hunden stanna kvar hos vilddjurens faddrar eller gudföräldrar, som det också kallas. Alla glada och lyckliga!! :-) Och så svisch iväg igen!!
Att göra ärenden kan vara rätt skönt att göra utan barn och i det här fallet, så kändes det lite konstigt. Det var ju så länge sedan som vi två kunde göra något i ett par timmar utan barn.
När vi kom tillbaka till sist och tre timmar senare, så var det flera som var glada över att se oss. Sånt känns skönt!! :-) Wilda satt och tuggade på ett korvbröd och hunden satt nedanför för att fånga upp resterna som singlade ner som vita stora snöflingor av bröd.
Under tiden som vi varit borta hade unga fröken ätit och sovit. Hunden däremot hade motionerat värdparet, så nu behöver inte de köra något större styrketräningspass denna vecka som kommer. Nope! Det har Bus redan fixat!!
Wilda var glad som en lärka och undertiden som vi var där, så gångtränade hon. Det skedde med gångstöd genom köket, hallen och vardagsrummet. Runt, runt. Sedan var det dags för trappträning, vilket bestod i att resa sig till stående vid första trappsteget, för att sedan dimpa ner på rumpan igen. Om och om igen. Till sist satt hon med sin gudmor och läste boken om vem som var söt. Ja, vem jag tycker är söt behövs bara en gissning till.
Efter mat och bus däckade Wilda. Då var det vår tur!! Kufisk satir om J-C van Damme. Nåja, det blev en film i varje fall, även om det inte blev en biofilm. Sedan var det hemgång och godnatt. Då var alla glada och nöjda. :-)

Just nu ligger lugnet som ett stort filttäcke över vårt hus. Wilda sover som en stock (hoppas, hoppas att hon INTE vaknar pga att jag skrev det nu) och så gör även hennes pappa. Själv har jag svårt att bara gå och lägga mig för att vila. Det blir istället att jag fipplar med dopskivan istället. (Ja, jag vet att dopet var för ett antal månader sedan, men det har varit fullt upp här.)
Fick en kommentar om att man inte ska skriva hur man mår på bloggen, men vad ska man då skriva? Ska man alltid vara glad och sprallig utåt, när man egentligen är ledsen eller förbannad. Och om man mår skit, ja då ska man vara hälsofreaket själv! Undrar vad det är för fel egentligen? Eller ja just det! Det får ju inte vara något fel. "Glömde de..." (Yrrol)
Wilda har hittat en spännande sak på sin elefant. Det sitter en väldigt lååååång tvättbeskrivninglapp på den och då måste den ätas upp! På momangen!! Hon ser lite skeptiskt på mig och undrar nog varför jag i all världen måste ta ett foto just då? Såna är mammor...i tid och otid.
Det som är svårt att vidarebefodra här är alla ljud hon gör och att hon "pratar" nästan konstant. Jag undrar om hon ska bli som sin största brorsa, som höll låda hela tiden. Ja, till och med i sömnen!! Det kan han göra fortfarande i och för sig.
Hos Wilda däremot är det en salig blandning av alla slags ljud, både högt och lågt, bubblande eller bara just grudgeljud. Tur att hon inte gör såna ljud när hon vaknar nattetid!

Som sagt var, tillbaka till dopskivan. När jag sitter här och återupplever september 2009 till januari 2010, så inser jag hur mycket hon har förändrat sig under dessa månader. Helt otroligt vad tiden går fort! Till saken hör att vi vuxna också förändrar oss utseendemässigt, men det ser vi inte på samma sätt.
Kavalkad med en hel del Wilda, från första dagen i hennes liv och fram till januari 2010. Pluttan har blivit stor och är idag 8 (!!!) månader!!! Huga!!  Fast det är ändå roligt som förälder, att få följa henne och även hennes syskon i deras utveckling tillsammans. Det värmer i hjärtat och det är något som jag skulle önska flera kunde få uppleva.
FisenLisen (vilket jag inte får kalla henne för hennes pappa, men så här kan ju inte göra så mycket? Eller?) har laddat upp sig med spagetti och köttfärssås och jag vet precis när hon inte vill ha mer. Då tar hon i för kung och fosterland för att göra sitt berömda pruttljud och ut far maten. Till mesta delen är det spagettibitarna som åker ut och hamnar överallt. Mumma för den som ska städa. :-)
Nu är det dags för att ta nya tag. Lillsmurfen är vaken och kräver uppmärksamhet.
So long och ha det bäst så länge!!:-)

En ny dag och solen skiner ute. Vad kan jag mer begära? :-) Jo, en hel del, om jag ville.
Fröken FisFilur startar, som vanligt morgonen med ett leende, även om hon startat morgonen ett antal gånger tidigare idag. Jag känner mig liiiite sliten i kroppen och med trötthet, kommer ofta huvudvärk. Som ett brev på posten!
Wilda är pigg som vanligt och röjer runt. Det går fram- eller baklänges på mage eller krypläge, varvat med rumpgympa. Oftast tar hon sig en stående tripp, men dimper ner på rumpan, när hon tror att hon kan gå utan att hålla sig med med händerna. Då ser hon alltid lika förvånad ut eller blir tvärilsk för att det inte gick som hon ville.
Undrar vem hon fått envisheten ifrån? Svår fråga..he he.
Idag har vi bokat bio inför lördagen och det är första gången som sambon och jag går på bio tillsammans sedan Wilda föddes. Det ska bli kul och detsamma vet jag att Wildas gudföräldrar tycker. De ska nämligen sitta barnvakt åt lillstumpan. Nu sover den nämnda lunch och själv ska jag väl också passa på att vila lite.
Ha en bra dag och ses vi inte senare, så ha en bra helg! Kram!

Sent inlägg, men jag mår inget vidare. Skriver när jag mår bättre. Wilda är ok, liksom övriga familjen. Ha det bäst och kram på er.

Wilda har börjat med ett nytt ljud. Det är ett slags gnirkande ljud som hon gör med munnen och det får de flesta, som sett filmen The Grudge, att relatera till den. Största brorsan ryser lite när han hör henne knirka, men Wilda tycker bara att det är ett roligt ljud hon kommit på. :-)
Idag ska vi iväg till storstan och vi lär inte dyka upp förrän till kvällen. Stackars pappa som inte har en tjatig sambo och gnällig bebis att krama. Det får han ta igen sen när vi kommer hem! Hoppas det finns något kvar efter att vi kramat på honom. Wilda tar säkert en smakbit på hans näsa med, så där i förbifarten. Det brukar hon göra!! Pappa smakar såååå gott!! :-)
Hej svejs på ett tag!! Ha en underbart bra dag i kylan!!

Fånga dagen, som det så vackert heter översatt. Det är väl egentligen det jag gör genom att ta kort på händelser och på hur Wilda utvecklas i alla avseenden.
Idag har vi inte gjort alltför mycket, men ändå lite nytta. Om jag skulle göra en lista över det, så såg den ut så här:
* lek med Wilda
* Sortering av kartonger, flaskor och annat hemma.
* Besökte miljöstationen för att slänga det sorterade
* Andra ärenden etc.
Ja, ja...Listan skulle kunna bli hur lång som helst, men ack så tråkig!! Så istället lägger jag in lite bilder. :-)

Wilda på morgonen. En bild som nu pryder mitt skrivbord på datorn.

En av dagens lekstunder med största brorsans hemmagjorda maracas. Material till den är en tom snusdosa, lite makaroner och tejp! Funkar kanonbra, om Wilda själv får säga.

Morgonen börjar alltid med ett leende. Det kanske inte är jag själv som vaknar så, men när jag tittar på lillstumpan, då är det inte så svårt att le. Eller rättare sagt, det är svårt att inte le när lilla hjärtat fyrar av sitt varma leende. Är det det som kallas kärlek?
I morse vaknade jag före Wilda och passade då på att fixa med min frukost. En halvtimme senare, vaknade även Wilda och när jag kikade in på henne, möttes jag av världens största leende! Vilka privilegier jag har och önskar andra samma sak. Kärlek...
Nog med svammel! Morgonen för Wildas del började med frukost och under tiden som jag fixade med den så passade unga damen på att göra lite morgongymnastik och även att provsmaka på hur ugnsluckans handtag smakade. Troligtvis mumma, om jag tolkade hennes leende rätt.
Gröt, gröt, gröt är favoriten just nu. Gröten är ingen av dessa varianter där den smakar, banan, äpple eller något annat kulinariskt, utan rätt och slätt havregröt! Till detta brukar det vara någon puré av något slag, typ päron, paradisblandning eller mango. Mango däremot är en av favoritpuréerna. Däremot det som INTE är någon favoritsmak är FISK!! Det spelar ingen roll om de döper det till Västkustgryta eller något annat spännande namn, så rynkar Wilda ändå på näsan och får kvällningar. Efter ett par skedar, så matvägrar hon genom att helt sonika stänga munnen. För att demonstrera det ännu tydligare, så vänder hon bort ansiktet varje gång som skeden kommer. På samma sätt gör hon när hon ska testa den som matar henne, om det är någon som inte vanligtvis brukar mata. Detta kan skapa irritation hos vissa, medans andra har tålamod till max! Det är tur att vi är många i familjen, så vi kan variera.
Efter frukosten tar jag denna bild. Tagen på bar gärning, kanske man skulle kunna säga! :-)

Om pappa läser bloggen, så vet han exakt vad fröken Fisfilur håller på med. "No-no", hade han nog sagt i det läget. Det är vad jag också säger, men i det här läget var det bara att ta bort fröken Klåfinger. (Kärt barn har många namn)
Nu ska jag ta ett tag här hemma. Ha det bäst så länge! :-)

Så många krypsteg har fröken gjort ikväll! Pappa var helt i extas efter hennes "framgångar". Dessvärre tror den kaxiga damen att hon verkligen kan gå och stå själv. Hon försöker resa sig mot det mesta nu, typ bordsben och dylikt. Dessvärre är ju inte allt lika stadigt som ett tungt träbord då, som till exempel Wildas matstol. Vid soffan står hon också och svajar, för att ibland ta några "humpahopp" och sedan stå lull. Först håller hon sig med båda händerna, släpper en, för att senare även ta bort den sista handen från soffan. Katastrof, skulle det bli om hon fick göra som hon tror att hon kan. Vi har så trångt i vårt hus att fröken skulle ha flera bulor than ever, om hon skulle få stå själv i alla lägen.
Nu sover både lillstrumpan och lillstrumpans pappa. Skillnaden är bara att pappa tar mer plats och att han snarkar, väldigt ljudligt!! Likheterna är att de är väldigt söta där de sover. :-)

I dagens Corren fanns det att läsa om den nya trenden julskinkehunden. Den har övertagit Rondellhundens roll och framöver får vi se vad för slags genomslag den överblivna skinkan har. :-)

www.corren.se/ostergotland/mjolby/?articleId=5079731&date=&menuids=

Tro inte på allt jag skriver, vad det gäller att ha kommit i fas. Kom just på att jag ligger efter vad det gäller disken, tvätten och med städningen. Huga!! Får passa på nu när Wilda sover sin middagslur.
Under måndagsmorgonen, när jag gjorde iordning frukost till mig och wilddjuret, så fick fröken för sig med att prova på något nytt!

Söndagsmorgon eller rättare sagt förmiddag startade med brunch. Äggröra och planering av dagen i simhallen, var det som upptog intresset just då. Det involverade hela familjen, förutom pappa, som skulle stanna hemma för att få lite ordning i förrådet. Nu kanske ni tror att vi kom iväg direkt, men så var inte fallet. Vissa bitar måste fixas innan vi kunde åka iväg och den viktigaste var att få Wilda fit for fight. Detta gör man enklast genom att hon får sova middag en stund. Under tiden som hon sov, packade vi alla ihop allt som skulle med.
När sedan Wilda vaknade, var det bara att packa in familjen Taikon i bilen och susa iväg till simhallen.  Hela bilen blev full, då vi var sex stycken personer med badpackning. Wilda tyckte det var rätt ok att komma till simhallen och de tidigare minnena verkade som bortblåsta. Dessutom hade hon fem personer som kunde underhålla henne i vattnet och som hon blev underhållen!! Hon simmade som en liten groda med benen och hennes bröder lät henne få flyga i luften, för awtt sedan plumsa i vattnet. Dessutom så fixade damen själv att plaska ner oss andra, men vad gör det? Vi stod ju alla i en bassäng med vatten!
Jag önskar att jag hade haft en vattentät kamera, för Wilda och hennes syskons glädje i bassängen var obetaldbar och den skulle jag gärna dela med mig om jag hade kunnat. Med mat och fikabreak, så fixade vi alla att vara i simhallen under hela eftermiddagen utan sura miner. Även hemgången gick bra, utan gråt från Wildas sida.
Under hemvägen somnade lillsnörpan så gott. Lilla hjärtat! Vi andra var även vi rätt tagna av vistelsen i simhallen.

Under kvällen matade minsta lillebrorsan sin syster och fröken Gröt var rätt nöjd med tillvaron.
Så här snygg blir man när man äter gröt!!

Jag måste också lägga till att när Wilda blev arg under kvällen, så låg hon och sprattlade på golvet, precis som när hon simmade i simhallen, men i det här läget var det TORRSIM! Däremot så bröt hon trenden med att somna tidigare... Det måste vara simhallen som gjorde sitt. Hoppas jag har bättre lycka under måndagskvällen istället.

Vi vill rikta ett stort tack till Wildas farbror och fru, vad det gäller presentkortet på kläder. När den sorterande sambon höll på som bäst, smet jag iväg för att göra lite ärenden. Det var bland annat för att fixa en kaffebryggare med droppstopp som fungerade och köp av fler dregellappar. Det blev ett större inköp än dregellappar för Wildas del och så här mycket fick vi ihop för presentkortet.

Ni kanske undrade vad övriga i familjen gjorde? De däremot satt fast i datorns värld och spelade spel tillsammans. Wilda däremot sov med jämna mellanrum, när hon inte fick utforska pappas leksaker, som till exempel hans smurfar. Under kvällen samlades hela familjen och tittade på film tillsammans. Myspys!
Wilda däremot fortsatte att somna tidigare, precis som under fredagen. Klockan var 21.00 när söttjejen däckade in. Lilla pluttan!

Här ligger vi efter så det bara sjunger, men jag får väl vara positiv och säga att vi har ett liv utanför datorns värld. Det är inte alla som har. :-) Så istället för att dra allt i ett svep så tar jag dag för dag istället.

Lördagsmorgonen stod i städningen och organisationens tecken. Fast först så visade Wilda sina skills för den förvånade minsta storebrorsan. Hon kan nämligen fara iväg som en ål, när man minst anar det och fort gårt det! Speciellt om hon sitter i soffan med någon av oss, så vill hon GÄRNA ner på golvet eller ta saker som ligger på bordet bredvid. Är man inte med då, så glider hon oftast ner som en ål eller orm på golvet. Det är inte något som någon av oss vill, så därför har alla i familjen fått restriktioner att hålla extrakoll på damen och tänka lite i förväg. Minsta lillebror och jag har döpt om Wilda till SuperSnabbaSilverWilda på grund av hennes snabbhet. Vår hund har även han fått ett nytt namn, då han oftast rymmer när vi ska släppa ut honom: SuperSnabbaSilverBus. (Allt i julkalenderns anda eller brist på fantasi.)
Vi har även börjat att röja i vår källare och det är ett företag för sig!! Utrustade med nya golvplattor, insamlingssäckar av olika slag och en pappa, som fick ta största ansvaret, så blev det som rena julafton i källaren. Pappa hittade både det ena och det andra som både roade honom och minsta brorsan. De var allt från utklädningskläder, Star Warsgrejer och skolpapper/böcker.
Med halva utklädningsdräkten på och med pappas stora båtskor, så blev minsta storebrorsan så här snygg! Bäst var nog i varje fall det egenhändiga gjorda pistolhölstret.

Med sopborsten i högsta hugg sitter nu lilla fröken i vårt kök. Hon har varit med mig på en shoppingtour i den stora staden och det blev lite av varje i våra shoppingpåsar. Syntetiska sämskinn, lampor, badleksakssamlare, och lite annat och smått och gott!!
Som ni ser, så är badleksakssamlaren en groda och den är nu en av de saker som pryder vårt badrum. Den ska hjälpa till att hålla ordning på Wildas busiga delfiner, anka och andra djur, som lyckas smita ut ur badrummet och hamna på olika ställen.  Det kan vara i köket, vardagsrummet eller i spjälsängen. De är jättemysiga att tugga på och det är den största anledningen till att de är så rörliga i hela huset.

Wilda har börjat att dra sig framåt på golvet och krypet är fortfarande i rumpstadiet. Däremot städa är väl inte Wildas grej än, men hon gör ansatser till att i varje fall utforska redskapen för just städning. Eller rättare sagt, de stod i vägen för hennes framfart i köket.

Under ett par dagar har Wilda tränat på sitt kryp och det har blivit många rumplyft. Rumplyften består av att hon ställer sig i krypläge med rumpan i vädret. Som sagt var, det går frammåt och man måste vara väääääldigt snabb med kameran, då hon lägger sig ännu snabbare igen.

Snö, snö, snö... Marken är fortfarande vit och ännu mer snövitt faller ner från himlen. Och när det gör det, då får Wildas pappa skotta! Nu kanske ni tror att det bara är han som skottar, men så är inte fallet. Mellanbrorsan har redan varit ute och gjort förarbetet vad det gäller att skotta vid entrén.

Det har blivit en slö dag och Wilda hade sovmorgon tillsammans med oss andra i familjen. Efter frukosten skulle pappa ta hand om vildjuret, så hon inte hittade på något bus och då kom pappa på denna smarta idé!
Det verkade inte gå någon nöd på Wilda, utan hon låg där lika glad och viftade på benen. Ja, det gick en stund i varje fall, innan hon tröttnade på pappas påhitt! :-)

Jag skulle ha skrivit igår, men var trött som en gnu. Ja, hur nu gnuer är när de är trötta, men jag antar att det är precis som när vi människor är trött helt enkelt. Skittrötta!
Gårdagen tillbringades i ett av Norrköpings stoltheter, nämligen Stadium Arena. Efter 2 dagar började både Wilda och jag att vara rätt möra och trött, men trots det så hade vi humöret på topp! Så var det med resten av familjen.
Wilda roade sig med att umgås med sina föräldrar, lagets föräldrar och att äta majskrokar i mellanbrorsans knä.

Det gick ingen nöd på henne och ville hon leka så fanns det ytor att vara på. Hörselkåporna var också med, men den lilla envisa parveln var väldigt bestämd med dem. De skulle INTE sitta på henne, möjligtvis i hennes knä för provsmakning. Dagen i Norrköping blev inte alltför lång på grund av resultatet, utan på eftermiddagen var det dags att packa ihop oss. Då var jag så trött att jag fnissade åt precis allt, Wilda hade cirkus och somnade mitt i allt och pappa fick ett anfall på Mediamarkt då han började prata tyska i kön. Det var nog värre än när pappa hade dansat och sjungit ett antal minuter innan. Stackars mellanbrorsan! Han visste inte vart han skulle ta vägen och hade han kunnat så var nog golvet den närmaste genvägen därifrån. Tyvärr fungerade inte betonggolvet så.

Idag har vi bara tagit det lugnt och det har varit såååå skönt! Det har inte funnits någon anledning till att gå ut heller, då det varit minus 17 grader ute!! Svinkallt!
Sovmorgonen var så underbar, liksom vår lilla dotter. Som vanligt vaknade hon med ett leende och vem kan motstå det, hur trött man än är? Inte jag i varje fall.
Sedan har det varit en mer glidardag och vi har alla städat undan. Förrådet fick sig en repa av det, precis som andra delar av huset. Som vanligt när man har små barn, så var det inte så lätt att hålla på någon längre tid. Wilda ville ha sin beskärda del av uppmärksamheten och var inte sen till att tala om vad hon ville ha. De mest primära behoven var mat, sova och gos! Nu har damen ifråga börjat att morra och det låter mer som om hon försöker sig på skånska R. Det låter mer som om hon harklar sig och mitt i allt så komm er ma-ma-ma in. En skillnad hör vi när hon är hungrig. Nam-nam eller Mm-mm låter det med en bestämd ton, som inte kan misstolkas.

Sovdags och skönhetssömn på intågande. Natt-natt och sov så gott!! Ska följa dotterns exempel och knyta ihop mig. Kram så länge!

 

Sedan den 2:e januari har vi varit som bortblåsta på nätet och detta beror på att vi varit supportrar till mellanbrorsan i innebandy. Det är nämligen cup i Norrköping under tre dagar och vilka hänger då med som ett par iglar? Jo, självklart gör både jag och Wilda det. Wilda har ju inte så mycket val, men det har inte verkat som om det gått någon nöd på henne.
Igår var cupens första dag och mjukstartade med en match. Det var Söderköping som skulle möta de svarta tonårsbjörnarna och det gick ju galant! Eftermiddagen och kvällen avslutades med en 40-årsmiddag i Svärtinge. Det var jättetrevligt med god mat och många skratt, som alltid när jag umgås med dessa glada människor. Wilda hade det också bra och hon tränade hela kvällen på att gå upp i armhävningsposé, för att sedan puta med rumpan i vädret. Ett par gånger lyckades hon till och med att hasa sig FRAMÅT! Märk väl, framåt!!
Till sist blev det dags att dra sig hemåt, för att klara av dagen som var idag.
Den gick också bra, vad det gäller innebandymässigt och mellanbrorsan höll målet rent från bollar. Som morot för laget, hade de favoriter i repris. Reprisen från förra året i Norrköping var att innan varje ny match lagmässigt i kör, säga: Raka Fredrik!, och sedan gå och vinna varje match. Så var det också idag.
Jag riktigt bävar lite för en rakning på sambon, då förra årets frisyr var bland det värsta jag sett. Tofsar lite här och var på huvudet och man fick en känsla av fläcktyfus. Hoppas grabbarna laddat för en snyggare frisyr eller att de tar allt hår den här gången.

Nu är det i varje fall dags att säga godnatt. Jag ska försöka kravla mig in i sovrummet, för att sedan självdö i sängen. SÅ jäkla trött är jag, om man får uttrycka sig så!! Hörs och störs, om inte imorgon så lär vi göra det på tisdag!! Ta-ta for now!!

Ikväll är Wildas pappa lycklig. Eller jag kanske skulle uttrycka det med andra ord; salig. Det är nämlig hans hobby- och favoritfilm på TV:n, och ska sändas i tre dagar. "Far, far away...."
Självklart är det Star Wars och om någon har undgått detta vad det gäller Wildas pappas hobby, ja grattis! :-) Wildas pappa kan med all säkerhet berätta om alla figurer och i vilken film de befunnit sig i. Nu kanske ni tror att jag själv inte gillar SW, men ack där tar ni fel. Jag tycker det är helt otroligt gjort att komma på tanken till filmerna och hur de har skapat de olika framtidsföremålen. Däremot är jag inte någon nörd på det hela, men älskar att reta Wildas pappa med det. :-) (Det här är sambons favoritkaraktär ur SW och han är väl ingen direkt svärmorsdröm precis.)

Ännu ett år har gått och ett nytt år är i intågande. Under kvällen stod Wilda i soffan och tittade på fyrkverkerierna, vilket också vår hund Bus gjorde. Han var mer i extas än vad lillsnörpan var och med husses hjälp så fick Bus se de älskade raketerna. Det vill säga, husse höll upp honom i sin famn. :-) Tror ni att hunden nöjde sig med bara det. Nope, mycket vill ha mer säger de ju.
Bus och Wilda har börjat komma på bättre fot med varandra, istället för att Bus är avundsjuk på henne. Han var ju här i familjen först ju. Till saken i varje fall. När Wilda brukar äta majskrokar, så sitter Bus gärna nedanför hennes stol för att fånga upp eventuella flygande bitar. Igår när damen fick sin majskrok, kom hon på ett ännu bättre sätt att fixa majskrokar till bus, nämligen genom att hänga sig ut över sidan på sin stol och MATA honom med dem!! Rackarns unge! Fast jag lovar att det var två som var helnöjda där!!