Så tillbaka till gårdagen igen!

Torsdag och fotografering på förskolan. Under morgonen brottades vi i kläder som skulle vara med på förmiddagens gruppfotografering och det var inte något flashy som glitterkläder eller dylikt, utan Wildas cupcake-klänning. Den gillar både hon och pappa, så det passade ju bra! Till det hade hon ett par svarta mjukisbyxor. Men för att gardera sig lite, tog vi med extrakläder till eftermiddagens enskilda fotografering och det var väl för väl!! Med veckans dagens matsedel på byxorna, blev det att svida om om till strumpbyxor istället. Det gick lika bra det och med hårspänne i håret var vi fix och färdiga. Men när väl fotografen skulle börja ta kort blev det en tävling mellan fotografen och Wilda. Vem var snabbast? Wilda, med att springa iväg ifrån sin fotoruta, som hon skulle stå i vid fotograferingen eller fotografen och hans kamera med en apa på. Wilda älskar verkligen olika kramdjur och apor hör till en av favoritordet just nu. "Aapa, aapa, umpa, umpa". Känner ni igen sången? (Tänk om jag hade en liten apa)

Tyvärr avgick Wilda med en seger, trots att fotografen lyckades få fröken på bild. Men det blev en väldigt allvarlig och blygt underlugg-bild, som vi senare får se resultatet av om ett par veckor.

Wildas gudföräldrar däremot har gjort en musikvideo med Wilda som huvudperson http://olal.se/ann/Wilda.mp4

Den är så fin, tillsammans med musiken som är pålagd och när jag såg på den igårkväll, blev jag alldeles tårögd. Mitt söta, älskade och underbara lilla barn.

Till sist: Vintern har nu kommit och igårkväll var det snöstorm här. Först kom stora, feta snöflingor som singlade ner i mysmörkret, för att sedan falla snabbare och i sidled. Inte fullt så mysigt då. Nu är det nog dags att på allvar plocka fram vinterkläder och skor. Men ser man positivt på det, med snön blir det ljusare ute och sedan är det inte långt kvar till jul. Det får avsluta detta inlägg. :-)

Här är lite mysbilder från morgonen. Ha en bra dag!!

Med Halloween tillhör givetvis bus och det är Wilda full av! Under gårdagen visade fröken Bus vad hon gick för, då hon tillsammans med tjejmaffian på förskolan hade vattenkrig. Fröknarna hade bett dem om att gå och tvätta sig och visst gjorde som fröknarna sa, fast med lite mer vatten. Det var massor av vatten och alla barnen var dyngsura!! Fast roligt tycktes de ha haft i varje fall.

Under kvällen var det dock lugnare när jag gjorde tacopajer och Wilda möblerade om i klädnypshinken. Det var plocka i och ur som gällde, samtidigt som hon gjorde skyhöga delfinljud. Helt öronbedövande alltså!!

Fröken Bad har badat skumbad för första gången och det var en upplevelse. När skummet sedan började försvinna fick hon en visp och vispade till lite mer skum. Skum, det var grejer det!!!

När vi väl är klara, ser hon ut som en liten Michelingubbe och innan jag har fått på mig mina ytterkläder, har hon dragit ner jackans dragkedja och på väg att kränga av sig den. Ogjort arbete kallas det, om hon lyckas med sin plan.

Wilda har blivit känslig för mjölk och det visar sig oftast direkt genom att hon småfiser hela tiden. Varje gång det händer säger hon antingen "Oj!" eller annars " ' löjlan", vilket betyder "i blöjan". Vissa gånger luktar det så illa att hunden eller pappa blir beskyllda för den stinkande odören som sakta, men kvävande sprider sig. Fast Wilda är lika glad för det!! :-)

Nu sover vår lillfis sin skönhetssömn. Hoppas hon har söta drömmar!! :-)

Efter en stund var även Wilda med och hejade, tillsammans med alla andra. Det riktigt kröp i kroppen på henne och det var inte mycket som stoppade henne från att springa ut på planen till sin bror. Typ mamma.

Efter matchen hittade Wilda roliga saker att sysselsätta sig med. Förhoppningsvis blir det inte hennes framtida yrke, utan mer en hobby. :-) Sopa! Det är skoj det!!

Är det någon som behöver städhjälp, så vet ni vart ni ska vända er. Dessvärre måste jag tala om att fröken i fråga är väldigt duktig på att plocka ut saker än att plocka in dem. Musikaliska drag finns även också, vilket hon gärna demonstrera med kökets kastrull-lock, som hon stolt slår ihop. I det läget spelar det ingen roll om det är av glas eller eller av något annat material. Det viktigaste är att det går att slå ihop och att det låter.

Ett foto på minsta lillebrorsan får avsluta dagens blogg. Ha en trevlig söndagskväll och ny vecka!

"Min! Min!" är en av sakerna hon kommer hem med ifrån förskolan. Allting är "Min!", även om det inte är hennes saker, ska hon bara ha dem med ordet "MIN!".

Undrar vad hon kommer hem och säger imorgon? :-)

Här kommer lite bilder från dagen.

Anton själv fick sitt motto framfört och det fanns nog inte någon som inte tog till sig det:

LEV IDAG OCH INTE IMORGON.

Mycket kloka ord, som jag tror att Anton själv levde efter många gånger. Trots det så finns det en anledning till att himlen gråter idag. 

R.I.P.

I eftermiddags fick vi oväntat besök och han blev lika glatt bemöt av såväl sin syster som av hunden. Wilda älskar verkligen sina bröder och så även de, tror jag.

Snart är det dags för hela familjen att hälsa på Wildas äldsta brorsa och jag lovar att det lär nog bli något som hon kommer att gilla. Jag säger bara en sak: Marsvin.

En stund efter storebror M:s besök, var det farfars tur att titta förbi med hans trogna vän Astor. Det var många som blev glada av det, framför-allt Bus, som verkligen tycker om Wildas farfar. Varje gång farfar dyker upp, låter Bus som någon misshandlar honom eller att han har väldigt ont någonstans. Det är nog i hjärtat det känns då...kärlek.

Wildas däremot har just nu en förkärlek för klättring. Hon ska klättra överallt och kommer hon inte upp så blir hon såååå förbannad. Ja, rent av sjötokig. Dessutom är det oftast inte på de mest säkra ställen hon ger sig på, utan hon går helt på känslan. "Jag ska upp!".

Bilderna är inte helt bra, men visar ändå precis vad det är jag har beskrivit ovan. Djup koncentration och tungan ute.

Det bästa Wilda vet, när hon är i sitt rum, är att sätta på sin CD-spelare. Just nu går "Myror i brallan" för fulla muggar och hon fnissar förtjust när "Gissa djurprutten" kommer. Där ser man vilka gener som slagit igenom där.

Fishumor så det står härliga till alltså! Pruttar, DET vet hon vad det är och det gör man i "löjan" eller "löjlan".

Wilda pratar i stort sett nästan hela tiden och hon tränar på både nya och gamla ord. Ibland rättar även hon sig själv, när det blir fel. Exempel på det kan  vara Ludda, som hon strax ändrar till Ludde. Nya ord som hon tycker är roliga eller som hon kan relatera till säger hon gärna om och om igen... Igårkväll var hon med och lagade mat. När jag lade köttet i stekpannan, frågade Wilda "Ä' dä?" "Kött", svarade jag. Sedan var det kört! Damen ifråga gick och sa "kött, kött, kött" hela tiden. När hon var med sin pappa i källaren var det inte dricka de hämtade utan "kött" hela tiden. Till detta inlägg kan även tilläggas att Wilda verkligen gillar kött, så jag kan förstå att hon blev glad av att hon klarade av att säga just ordet "kött". Till favormat tillhör alltså kött, men även bananer, kiwi, pasta, köttbullar.....ja, listan kan bli lång.

Wilda har en hel del snuttisar och för en vecka sedan försvann hennes kära kossa. Vad gör man då? Det finns två alternativ och det ena är att låta henne använda sina andra snuttisar eller att köpa en ny kossa. Ja, i det här fallet blev det alternativ två. Det är klart att hon ska få ha sin kossa, tänkte jag och köpte helt sonika en ny, vit- och brunfläckig Moooh. När jag väl kommit hem och Wilda fått gosa med den nya kossan, fick den gamla kossan för sig att titta fram. Jag kan sätta vad som helst på att jag letat precis överallt efter denna tingest och vart dyker den upp? Jo, i Wildas säng! Nu är hon ägare till TVÅ kossor, varav den ena är ljusare än den andra. Det är väl det som kallas för Lycka, om man är Wilda.

Under tiden satt Wilda i sin gunga och sjöng "Lilla Sniel, atta dig, atta dig", samtidigt som hon trixade med gungan bredvid. Snacka om simultanförmåga!

Den "hemliga" lådan är av trä och ser mer ut som att den ska falla isär vilket ögonblick som helst. Trots detta, så står den fortfarande kvar och det var väl det som var tanken, tömma den och eventuellt slå ihop den. För dem som inte gillar insekter, var nog inte lådan det mest ultimata, så vidare inte man vill jobba på sin fobi. Det som mötte mig när jag lyfte på locket var ett djurliv utan dess like. Stora spindlar, gråsuggor, småsniglar och så det här:

Panter- eller leopardsnigeln var en av hyresgästerna i vår låda. Förutom det, fanns en hel del uteleksaker för Wilda och hon blev själaglad när hon såg de olika sakerna. Det som fångade damens största intresse blev en lila vattenkanna, som ni ser.

Ska jag vara ärlig, beror nog valet på den rosa vattenspridaren på kannans pip. Rosa är som sagt var Wildas favoritfärg och det har inte undgått många att så är fallet. 
Wilda blev i varje fall väldigt glad över arvsgodset efter hennes bröder och även Bus var nyfiken på de olika sakerna. Tyvärr var de inte så lätthanterliga för honom, som är hund och snart gav han upp sina försök med att fiska upp lastbilar med munnen.