Under förmiddagen höll Wilda på att leka i vår säng och efter en stund blev hon sur. Då lade hon sig helt sonika och bara gjorde sina gutturala skrik med jämna mellanrum. Först trodde jag att hon ville ha uppmärksamhet, men när jag väl stack in huvudet i sovrummet, såg jag att så var inte alls fallet. Fröken Fisfilur var helt enkelt väldigt trött och det var egentligen med sig själv hon hade sina skrik- och vrålljud, varvid om hon skulle sova eller inte. Till saken hör att hon inte ville ta sig ur sängen, utan hon hade det rätt skönt där hon låg.