Sorg och ödmjukhet för vårt möte
Den här helgen har vi varit hundvakt. Bus, som vi hade tidigare, var denna hunds bästa kompis.Bus dog för 2 år sedan och snart är det dags att säga adjö till även denna varelse. Önskar att de kunde fått levt för evigt, men då är jag bara självisk.
Jag känner en stor tacksamhet för den tiden jag lärt känna denna mjuka personlighet och en ödmjukhet för vad som komma skall. Det är inte bara mina ögon som gråter, utan även mitt hjärta.
Kommentarer
Trackback
